Jag vill nu varna känsliga läsare. Du som inte vill komma mig för nära, och veta mitt exakta psykiska hälsotillstånd för tillfället (det går snart över) kan sluta läsa nu. Jag måste bara få ur mig något.
För det bor något i mig, som jag inte kan förklara. Längtan, bort? Hem? Kärlek, ömhet och trygghet. Jag vill ha. Illamående, ont i magen, klump i halsen, problem med att pissa, nedstämdhet. Det är inte magsjuka. Problemet sitter inte min fysiska kropp, det sitter i psyket, och jag hittar ingen orsak. Varför mår jag så här? Mitt liv är ju bra! Jag har allt man kan tänka sig och lite till. Det snöar vackra Lovikkavantar ute och jag bryr mig inte. Oftast ler jag och njuter när de faller från himlen. Inte nu, inte idag. Det var den söta killen som satt i kassan på Konsum, jag tvingade fram ett leénde för att dölja en liten smula av min för tillfället svarta insida. Ägg. Jag har fan ändå ingen lust att laga mat. Men jag ska göra det ändå, för jag är en kvinna med båda fötterna på jorden och jag vet att inget blir bättre av att gräva ner sig.
Jag är sjukanmäld idag igen. Men i morgon måste jag gå dit. Nu vet jag att jag inte kommer att kräkas, jag vet var illamåendet kommer i från. Men jag vet inte varför. Eller vet jag? Hur enkel kan orsaken vara? Jag måste analysera mitt liv.
Jag vill åka hem!
Nu har jag analyserat klart. Eller lite iallafall. Ensamhet. Inte fysisk ensamhet, för träffar folk det gör jag ju varje dag! Men psykisk ensamhet. Att inte ha Någon Nära Alltid. På det sättet. På det speciella sättet. Det värsta är att nu tycker jag att jag är svag och larvig som inte klarar mig själv, min självständig-kvinna-image raseras här och nu mitt framför ögonen på er. Men å andra sidan har jag det självförtoendet och självkänslan att jag klarar det.
Det känns lite bättre nu, jag har talat med min personliga psykolog JM.
Symptomen jag skrev ovan finns med på listan till "Symptom och besvär vid ångest". Det är första gången i mitt liv jag upplever något sådant här. Det är ingen fara, jag klarar mig. Men fan vad jag vill hem just nu...
Jag skriver inte det här här för att jag ska få en massa medlidande eller så, det är inte det jag vill ha. Jag behövde bara få ut det. Annars hade jag nog nästintill dött här på mitt klinkergolv för en stund sen. Så, i och för sig, nu har jag ju fått det ur mig så jag skulle ju kunna radera det? Nä, jag vill inte det heller.
Hej då.
Kl. 17:58
Så här i efterhand kan jag inse att den som läser detta kan missförstå mig. Jag menar inte att jag tror att jag mår dåligt för att jag inte har en pojkvän. Självklart inte. Men jag tror att det är en del i det hela. Det finns fler orsaker som bildar många små bäckar som till slut blir en stor forsande älv. Som i dag. Jag funderar på mitt liv och kommer på på vilket/vilka sätt jag känner mig ensam.
Iallfall så känns det mycket bättre nu. Jag har varit ut med hunden, lagat mat. Nu tvättar jag kläder och jag tror jag ska rensa min garderob. Och jag mår inte illa, däremot är jag trött och har ont i huvet. Nå, kanske jag kan somna i bra tid eftersom jag måste upp kl 6.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar