Det finns människor och så finns det tävlingsmänniskor. Ni vet de där som antar utmaningen så fort de anar dem. De som ger järnet tills de stupar bara för att vinna. Vad den än gäller. Kanske är du själv en sån?
Jag är inte en sån. Absolut inte en tävlingsmänniska. Jag blir snarare orolig och ängslig av tävlingar. Drabbas av prestationsångest, även när det gäller sånt jag är bra på.
Jag kom på varför jag inte är en tävlingsmänniska.
Jag är ju uppvuxen i en tid när det var rätt vanligt man tävlingar på tex. idrotten, rasten, i klassrummet osv. Och det är det nog kanske fortfarande. Gör man en frågesport eller lek där nån kan vinna så har man hela klassen med på noterna. Vad det än månde vara. Kanske därför man anordnade skräpplockartävlingar. Den klass som plockade mest skräp vann. Kul tävling. Inte.
Okej, jag är alltså inte en tävlingsmänniska och här kommer förklaringen:
Jag kom fan alltid sist. För ofta handlade tävlingar om fysiska prestationer. Min barnreumatism gjorde att jag hamnade efter. Att jag inte orkade och kunde springa och hoppa som de andra barnen för att jag hade ont i mina leder. Det blev tråkigt att röra på sig, redan vid sju års ålder. Så jag kom sist. I skidtävlingar, i tre-kamper (där resultatlistan med alla tider och längder delades ut till hela skolan och jag var glad om jag bara var näst sist) och allt annat skithelvete de hittade på.
Jag kom sist, jag blev ledsen, arg och besviken, såklart. Ingen vill vara sämst. Men då fanns det goda vuxna i min värld, som mamma och snälla lärare, som lärde mig att inte jämföra mig med andra, utan med mig själv. Jag fick lära mig att satsa på att slå mig själv. Att glädjas över att jag åkte skidspåret två minuter snabbare än året innan. Att jag tog mig fram till pulkabacken/lägerplatsen för egen motor, i min takt. Att jag i alla fall kom fram. Jag tog snabbt till mig mottot "Bättre sent än aldrig" och Skalmans idé om att skynda är ett fult ord.
Jag var en jävla klenis när jag var liten. Men nu är jag stor och stark. Om inte i kroppen, så i psyket. Envis som satan när det gäller. Men börja inte tävla med mig för då ger jag upp direkt. Jag vet att jag inte kommer att vinna.
Det var den historien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar