En del blir kanske deprimerade av att läsa den överskriften. Men seriöst, det är nio grader ute. Det regnar och det blåser och jag är fortfarande kall om händerna fast det är flera minuter sen jag kom in. Och det är mörkt. Jag övervägde att slå på helljusen på vägen hem från Pajala för en halvtimme sen. Gatlamporna är tända och katten är fortfarande borta. Och nästa vecka börjar jag jobba och skolstart är lika med höst. Det är lite synd om mamma om den kalla hösten redan börjar, för hon började sin semester igår.
Sen när älgjakten börjar om fyra veckor så är det höst på riktigt och träden börjar fyllas av vackra färger och jag ska bota min björnfobi. Sen blir det äntligen vinter igen och vi ska trampa egna spår med skotern som vi kan träna hundarna på, och de ska få gå tillsammans framför en riktig hundsläde som ett riktigt hundspann och när våren kommer och solen kikar fram igen så ska vi ta långturer och grilla korv och koka kaffe över öppen eld. Och sen är det sommar igen. Livet är allt bra härligt.
Men Doris är fortfarande borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar