Så förbannat jävla arg

Det är vad jag har varit i dag.
Jag har varit arg i hela magen. På att det finns så många puckade människor på denna jord. Jag har varit arg å mina egna och å andras vägnar. För att en del människor är orättvisa, en del är ofattbart barnsliga och sjuka i huvet och en del är helt enkelt bara sämst.
Jag har varit så arg så hela min dagsplanering gick åt skogen. Det är längesen jag har varit så här arg. På sistone har jag inte orkat uppröra mig över saker jag brukar uppröra mig av, som till exempel mansgrisiga tankar och tjejer som upprätthåller könsskillnader utan att fatta det. Så kanske är det därför jag blev extra arg idag. Kanske kan det vara lite pms inblandat också.
Jag var så arg så jag visste inte vad jag skulle göra av all arghet (jag vet att det heter ilska). Jag ville egentligen bara skrika. Antingen ett vrål eller en massa fula ord som man egentligen inte får säga. Men jag skrek inte. Vi skrev listor i stället, jag och E och nu har jag författat ett mail. Den mesta ilskan grundar sig i våran kurslärare. Sista kursen på utbildningen och så får man ett rövhål till lärare. Det är sorgligt.

Nu är jag lugn igen för jag har nåt som jag inte haft förut, som jag inte ens kunnat sakna för det man aldrig haft kan kan inte sakna. Det är den tryggaste famnen jag känner. Det är hjärtslag mot mitt öra som gör mig lugnare och mer fridfull än jag nånsin kan minnas att jag varit. Till saken hör att han inte ens är här än. Jag har inte ens träffat honom sen jag blev så arg, men jag är hemma hos A och energierna är uppenbarligen så goda att de har inverkan på mig. Då förstår ni kanske.

Nu ska jag steka mig lite plättar.