I dag har jag och Chicko varit på upptäcktsfärd på nya stigar i de södra delarna av stan. Plötsligt förstår jag henne. Alltid när vi går nånstans där hon aldrig varit förut eller är väldigt sällan så måste hon nosa trehundratusen gånger mer överallt än hemma. Idag upplevde jag hur fruktansvärt stimulerande det kan vara att gå där man aldrig gått förut. Det var jättespännande, nyfikenheten driver en framåt. Vetskapen om att man inte har bråttom nånstans gör själen lugn. Och jag tror att vi mötte Peter Jöback. Han gick skitfort. Jag är ganska säker på att det var han. Han log.
Förresten är det lite konstigt att Internationella Kvinnodagen gick obemärkt förbi i min blogg. Men som en god vän sa samma dag: Borde det inte heta Internationella Jämställdhetsdagen?
Jo men visst borde det? Jag tycker han har rätt. Helt rätt.
Hej då igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar