Det känns lite konstigt. Det känns lite tomt, faktiskt. Jag har i sex veckors tid haft sällskap varje morgon. Under sex veckor har jag inte sovit ensam i ett rum en enda gång. Jag har haft sällskap av antingen A eller Andreas. Idag åker den senare hem. Det blir lite annorlunda, jag har liksom vant mig att ha honom här.
Så, här sitter jag. Äter frukost med datorn som sällskap. Men det känns okej.
Hej då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar