Nej, jag har inte haft en nervpirrande teaterpremiär, inte heller har jag varit på en filmpremiär eller tagit första turen på cykel för året.
Jag har varit utan långkalsonger/dubbla strumpbyxor för första gången sen i oktober. Det känns alltid lite pirrigt så där, ska jag klara det? Kommer jag att frysa jättemycket? Det fick förvånansvärt bra. Framåt kvällen blev det lite kyligare och då undrade jag vad jag tänkte med egentligen, men jag överlevde.
Idag beslutade jag mig dock för att ta på dem igen, eftersom jag skulle vikariera i skolan och på fritids, vilket sannolikt innebär utomhusvistelse. Och när jag sen gick ut tackade jag alla goda gudar för mitt fantastiska beslut. Jag hade frusit i 50 minuter annars.
Vik ja. Hoja. Åtta timmar med barn. Mina öron. Mina stackars, stackars öron. Varför i helvete måste de leva om så mycket? Jag börjar misstänka att jag är lätt bullerskadad och att det därför blir så jobbigt med allt surr, för jag blir nästan tokig. Bikupa. Det låter som en bikupa hela tiden. En gång satte jag fingrarna i öronen och bara njöt av allt jag inte hörde. Jag ska inte bli fritidspedagog. Men jag har tjänat pengar.
1 kommentar:
Ett tips från en som tyvärr tog sitt förnuft till fånga lite för sent: Skaffa gjutna öronproppar! Jag var utan öronproppar de första sju åren som musiklärare. Tyckte inte att det var så farligt högt ljud och att det verkade krångligt med öronproppar. Sedan började det smyga sig på med ljudkänslighet och jag tror även att jag har en hörselnedsättning. Vågar inte kolla upp det, lever hellre ovetande... Nu kan jag inte förstå hur jag klarade mig utan pluggarna. Rektorn ska såklart betala dem. Det behövs inte många sjukskrivna dagar för att de ska vara betalda.
Skicka en kommentar