Ett moraliskt dilemma

Jag har en fundering. Det handlar om sången "Igelkottaskinnet". Jag tycker den är rolig. Jag har alltid gillat den. Jag tror jag har lärt mig den från en sångbok jag fick av min mommo och moffa en gång för länge sen.
Den finns även med i Musikskatten som är en bra bok när man ska ha musik med barn.

Till dilemmat:
Den handlar om att gumman tycker att gubben är så lat för han gör ingenting så när hon ska lappa hans byxor så tar hon ett igelkottaskinn, men vänder det så alla taggarna blir på insidan av byxan. Ja, det är ju inte så skönt förstås så gubben blir arg. Vers 7 kan man tolka som man vill:

Och gubben han tog sina byxor och gick,
och då kan vi veta vad kärringen fick,
uppå ändanom, uppå ändanom,
allt uppå byxorna i ändanom.

Antigen får hon stryk som fan, eller så våldtar han henne (en makthandlig). Så tänker jag. Nå, efter denna händelse tar gumman ett ekorraskinn och vänder de lenaste håren in. Och då blir gubben glad och pussar henne.

Ett: Varför lagar han inte sina jävla byxor själv?
Två: När han straffar gumman så blir hon snäll, det är alltså okej med hustrumisshandel.

Är det detta jag ska förmedla till mina elever? Ni förstår ju att det här går emot hela min livsinställning och allt jag tror på. Jag gillar inte sången längre.
Det är inte ens ett dilemma längre. Det är en dålig låt, jag skiter i att den är skriven för tusen år sen.

Jag skulle ju kunna sjunga den med dem, och sedan prata om innehållet, och sedan skriva en ny text? Eller bara det att man pratar om den är ju ett lärande i sig, faktiskt. Det är bara det att jag inte kan ha vidare djupa diskussioner med mina utmanande ettor för de orkar inte lyssna på varann. Fan...

Hur tänker du?