Tentamen

I fredags fick jag ett mycket negativt besked angående min tenta. Jag svor mycket och länge. Besvikelsen gjorde mitt hjärta tungt och mitt sinne mörkt. Just då ringde min läkarstuderande vän M, jag svarade och lät nog lite arg, men då fick jag prata om det med en som verkligen förstår. Och så insåg jag lättnaden av att jag ska bli lärare och inte läkare (då sa han att jag inte ska nedvärdera mina studier, det har han rätt i). Och jag tycker faktsikt att det vore en bra idé med en lärarlegitimation. Trots att det är Folkpartiet som föreslagit det.

I allafall så kände jag att jag misslyckats lite, och ville inte riktigt berätta för mamma att jag kuggat. Jag tänkte att hon kanske ifrågasätter att jag har jobbat så mycket. Idag ringde jag henne, och själklart ifrågasätter hon ingenting, det är ju min mamma. Jag gör ju de val jag vill i livet. Min mamma är verkligen fantastisk. Hon sa bara att det var tråkigt. Och jag visste ju egentligen att det var det hon skulle säga.

Så idag har jag träffat min kurslärare för den kursen. Det kändes bra, jag har inte varit ute helt och cyklat. Det saknades bara lite djup. Jag gör nog omtentan nästa fredag trots allt. Tänkte i ett ögonblick spara den till hösten, men jag tror inte det ändå... Det blir skönt att få det gjort, och jag kan ju det här. Egentligen.