Save the world?

Jag har just blivit medlem i Greenpeace. Jag vet inte vart det här ska sluta? Snart har jag inga pengar kvar själv att äta för. Men jag var inte så generös som till Rädda Barnen. Femtio kronor får Greenpeace av mig. Som säkert många andra har jag lite fördomar om dem, därför var jag mycket skeptiskt till detta och värvarkillen fick prata ganska länge. Till slut insåg jag ju att nu har jag pratat så länge med honom så jag kan helt enkelt inte INTE bli medlem. Min skepsis var inte bortblåst men jag tänkte att jag kan ju alltid gå ur om jag inte kan stå för vad de sysslar med. Så jag har börjat kika runt på deras hemsida, det ser hittills ganska bra ut. Angående mina fördomar så har jag bland annat fått för mig att det kan gå ganska vilt till vid deras aktioner. Men se här: "Icke-våld:
Greenpeace bekänner sig till den civila olydnadens fyra principer sådana de tillämpades av Mahatma Gandhi och Martin Luther King: inget våld, ingen skadegörelse, öppenhet och ansvarstagande." (http://www.greenpeace.org/sweden/om-oss/vaerderingar-och-kaennetecken)
Det ser ju bra ut, jag är emot våld. När jag undrade vad man kan göra i praktiken mer än att ge pengar så undrade han om jag skulle kunna tänka mig att åka gummibåt.
-Gummibåt? undrade jag såklart.
-Ja, för att hindra de stora giftfartygen (eller nåt i den stilen). Du verkar ha ganska mycket go i dig, sådana personer behöver vi.
Jag avböjde inbjudan. Känner mig inte riktigt redo för sådana räddningsaktioner. Undra vad jag hade hunnit säga, göra eller utstråla på de minutrarna vi talat dittills eftersom han kom med ett sånt uttalande? Sen fick jag fina komplimanger pga mitt namn, min dialekt, min adress. Vet inte om de kanske får gå en kurs i att komplimera (är det ett ord?) nya medlemmar.

Jag har sedan i höstas känt att jag vill engagera mig, jag har funderat på facket och på politiken, bara det att det är så svårt här i Stocholm. Man kan bli medlem men sen blir man inte så mycket mer om man inte lägger ner själ och hjärta i det. Rädda Barnen och Greenpeace är nog ett sätt för mig att känna mig nyttig, och jag kan engagera mig på min nivå, när jag vill och har tid. Sen pratade jag ju med Socialdemokraternas Studentförbund när det var kårval, det lär lite intressant, men inte jätte.

Och föressten: TUR att vi bor i ett land där man har yttrandefrihet. Tänk på det. Tyvärr gäller det ju även sådana som inte har så bra åsikter, och då snackar jag inte om Moderaterna och andra, enligt mig, stolpskott. Men, men, alla har rätt att uttrycka sig.