Det är islossning i Torneälven. Trots att de flesta som bor där varit med om islossningar sen de föddes är engagemanget alltid stort. Folk slår vad om när isen ska gå, i byarna anordnas det tävlingar där man får tippa vilken datum och vilken tid granen som ställts ut på isen passerar bron, eller annan lämpligt landmärke. Det gissas och spekuleras i huruvida det blir översvämmningar och isproppar eller inte, kanske smälter den bara bort. Kanske spolas Kirunavägen sönder i höjd med Anttis? Det hände faktiskt 2001.
I år verkar det vara mer dramatiskt än någonsin, eller i alla fall på mycket länge. Vattnet har stigit över fyra meter på sina ställen. Stugor, bastun och förråd står med vatten upp till fönstrena. Försäkringsbolag: Var beredda vid telefonerna för så fort den här proppen släppt börjar de ringa!
Jag har lyssnat på klipp på webradion och läst lite på NSD på nätet. Och vet ni vad som slår mig?
Lugnet. Lugnet i Tornedalen.
- Jaja, naturen har sin gång.
- Vi får se hur det blir när den släpper.
- Haha, ja då slipper jag bära vatten till utebastun!
Jag vet att folk spekulerar, för jag har själv varit där. Man undrar hur det ska gå för den där stugan, blir den brasved när proppen släpper? (Så illa går det aldrig, tornedalingarna bygger rejäla hus). Man vet att folk som är drabbade ligger sömnlösa en hel natt och bara väntar på att något ska hända. Att vattnet ska börja sjunka undan eller att isflaken ska närma sig boningshuset där famljen sover. Man undrar om man ska kunna ta sig till jobbet i morgon.
Men ändå, ett lugn. Ingen stress, och alla handlar så rationellt. Det är ingen som står med händerna i byxfickorna när något väl måste göras.
Jag blir lite rörd. Det är så det är hemma.
Föreställ er samma scenario i Stockholm. Nu är det kanske inte möjligt eftersom det för det första inte blir sådan is på vattnet kring stan, och om en översvämning skulle hägra så skulle det nog vara av allvarligare karaktär eftersom det handlar om ganska mycket större vattenmassor är de i Torne Älv. Men ändå... man kan ju fantisera. Jag tror inte att man skulle uppleva samma lugn. Faktiskt. Men så är jag ju en Norrlandspatriot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar