En god gärning

Idag har jag varit till optikern, men det är inte det som är själva grejen. Saken är det att det som sker, det sker av en mening, det har jag ju länge varit övertygad om. Idag när jag var på väg hem därifrån fick jag ytterligare bevis: Jag började gå mot T-centralen som vanligt, men så ändrade jag mig och tänkte att jag lika gärna kan gå till Odenplan och åka därifrån, så jag vände på klacken och började knalla. Det var ganska trevligt att gå på gator där man inte går så ofta. Jag kikade in på Lindex och tittade på saker jag vill ha men inte har råd att köpa. Väl vid övergångsstället till Odenplan ser jag en tjej med en pärm i handen. Åh nej tänker jag, nu har hon siktat in sig på mig, vad ska jag göra? Jag måste passera henne för att komma till busshållsplatsen, och jo, mycket riktigt. Hon haffar mig. Jag ser på håll att hon kommer från Rädda Barnen så jag tar mig tid att vara trevlig. Och hon var såååå trevlig och glad och vänlig så jag är härmed en av dem som skänker pengar till Rädda Barnen varje månad. Hundra svenska riksdaler, det är inte mycket. Visst, det är ytterligade 100 kronor jag inte kan lägga på tex ett linne från Lindex, men tänk vad mycket nytta de pengarna gör där de hamnar! Jag har trots allt turen att vara född i ett land där ALLA får går i skolan, där kvinnor får vara med i föreningar och syssla med politik, där det inte är accepterat med sexuella övergrepp och där det inte är krig. Jag får ta studielån för att kunna utbilda mig till det jag vill, jag kan gott ge 100 kr av det lånet per månad till de som behöver det bättre!

Så hörni ni: http://www.rb.se

Du kommer inte att ångra dig!
Och hon var smart, hon började med att berätta vad de gör för barn som far illa i Sverige. Poff så hade hon fångat mitt intresse hur lätt som helst!
Det finns något som heter barnhus, det betyder ungefär att när ett barn som blivit utsatt för t. ex. sexuella övergrepp väl får hjälp, så behöver barnet inte berätta allt om och om igen för alla instanser som behöver veta det (polis, social, läkare m. fl). Barnet kommer till ett ställe där alla nödvändiga personer befinner sig, berättar en gång, och det spelas in. Inspelningen finns sedan kvar och kan användas vid en eventuell rättegång och det stackars, stackars barnet behöver inte upprepa historien många, många gånger. Vilket ofta är orsaken till att åtal läggs ner, för det lilla livet orkar inte hur många gånger som helst. Dessa barnhus finns än så länge bara i de södra delarna av landet (såklart), men kanske kan min hundralapp (och din?) göra att det en dag finns norrut också...
Hoppet är det sista som överger människan, och jag slutar aldrig hoppas på en rättvis värld.