Hoja, hoja, hoja. Jag är så otroligt oinspirerad till att plugga. Och jag skulle verkligen behöva det, för kursen slutar på fredag och på måndag morgon ska examinationen vara inne. Jag har den att fixa och en bok + ett kapitel att läsa.
Men. När jag sätter mig med boken, så håller ögonen på att falla ihop, jag läser och filosoferar en stund. Sen läser jag lite till, och efter en sida inser jag att det var ju just det här jag läste. Frågar ni mig nu vad det var jag läste två gånger så kan jag inte svara. Varför?
Jag borde inte ens vara trött, jag har sovit alldeles lagom mycket. Kanske vore det ändå en idé med en powernap? Helst vill jag bara spela piano, fika och snacka skit med någon vän jag tycker om.
Jag tror grejen är att jag vet att jag antagligen klarar det här även om jag inte läser klart allt. Det blir kanske inte A, men den ambitionen har jag inte ens. Jag vet inte vilken ambition jag har? B? Då kanske jag borde anstränga mig lite mer. Det var bättre på G, VG tiden, då var man nöjd med ett G, nu skulle jag känna mig extremt dålig och bli besviken på mig om jag fick E, vilket är godkänt. Stört egentligen, för som sagt, vilken rektor tittar egentligen på mina betyg när jag söker jobb?
Jag borde plugga nu för sen ska jag
- laga mat och äta
- gå ut med hundarna
- gå på afro
Igår hade jag en ganska jobbig dag på jobbet. Alla barnen bara babblar i mun på varann hela tiden och ljudnivån blir jättehög så de hör inte när jag säger att de måste vara tysta och lyssna. Sen på kvällen, efter att jag varit på toa fick jag en insikt (jag får ofta det under toalettbesök): Man glömmer lätt att se till det som varit bra. Tre av de barn som brukar vara bland de störigaste var helt underbara igår. De sa inget utan att de fått ordet, de satt still, de gjorde vad de skulle. Så himla kul! =)
Nå väl. Nu ska jag slösa bort min tid på något annat.
...eller är det så att jag inte kan jobba utan sista-minuten-press?
22 oktober 2008
19 oktober 2008
SSK-MoDo
Igår blev jag bjuden på hockey av min fader. Södertälje mot MoDo i SSK:s hemmarena Scaniarinken, som förövrigt är mycket ombyggd sen jag var där sist.
Mitt allra första hockeymatchminne är från när jag i femårsåldern ungefär och har följt med pappa på match. Det är ju livat och stojigt på sådana där tillställningar så lilla Marika somnar där, trygg i allt oväsen. Men usch, de skriker lite väl mycket.
-Pappa, varför skriker de? frågar jag sömnigt.
-Det blev mål, svarar pappa. Och sen tar den minnessekvensen slut.
Igår var även Britta med. Vi åt god mat och drack lite vin/öl. Brevid vårat bord sitter ett gäng MoDo-supportrar (heter det så i hockey?) och under nationalsången fick jag verkligen höra en riktig, riktig fotbolls(hockey)kör. Herregud, det var så roligt så jag tvungen att vända mig bort och skratta. Nog sjunger de ju fint, men alla i varsin tonart. Så fantasktiskt. Sen slog det mig att jag måste lära mina elever nationalsången så de kan sjunga den vid dylika tillfällen.
Matchen drar igång och efter knappt en minut ligger MoDo:s målvakt framför målet och stiger inte upp. Det var ju läskigt men verkade inte vara så allvarligt för efter ett tag klev han upp, tog på sig hjälmen och fortsatte. Efter ytterligare ett tag kom första slagsmålet. Herregud, testosteron alltså.
- Jag tror dom har ADHD hälfen av dem, sa Britta, och jag är beredd att hålla med henne. De kan ju inte kontrollera sin ilska. Visst, man kan bli arg, man kanske smäller till nån, men man forstätter sen inte att slå.
Men jo då, slåss ska de minsann. Annars är det väl kanske inte ishockey på riktigt?
SSK gjorde första målet och när sista perioden vad avslutat stod det 2-2. Så MoDo vann i förlängningen. Det var riktigt, riktigt spännande! Inte heller överraskande med tanke på att Södertälje ligger längst ner i Elitserien. Strax under Luleå vill jag tillägga.
Hm, det är kanske ett tecken, på vilka man ska heja på, och vart man ska flytta när utbildningen är klar? Kanske?
Mitt allra första hockeymatchminne är från när jag i femårsåldern ungefär och har följt med pappa på match. Det är ju livat och stojigt på sådana där tillställningar så lilla Marika somnar där, trygg i allt oväsen. Men usch, de skriker lite väl mycket.
-Pappa, varför skriker de? frågar jag sömnigt.
-Det blev mål, svarar pappa. Och sen tar den minnessekvensen slut.
Igår var även Britta med. Vi åt god mat och drack lite vin/öl. Brevid vårat bord sitter ett gäng MoDo-supportrar (heter det så i hockey?) och under nationalsången fick jag verkligen höra en riktig, riktig fotbolls(hockey)kör. Herregud, det var så roligt så jag tvungen att vända mig bort och skratta. Nog sjunger de ju fint, men alla i varsin tonart. Så fantasktiskt. Sen slog det mig att jag måste lära mina elever nationalsången så de kan sjunga den vid dylika tillfällen.
Matchen drar igång och efter knappt en minut ligger MoDo:s målvakt framför målet och stiger inte upp. Det var ju läskigt men verkade inte vara så allvarligt för efter ett tag klev han upp, tog på sig hjälmen och fortsatte. Efter ytterligare ett tag kom första slagsmålet. Herregud, testosteron alltså.
- Jag tror dom har ADHD hälfen av dem, sa Britta, och jag är beredd att hålla med henne. De kan ju inte kontrollera sin ilska. Visst, man kan bli arg, man kanske smäller till nån, men man forstätter sen inte att slå.
Men jo då, slåss ska de minsann. Annars är det väl kanske inte ishockey på riktigt?
SSK gjorde första målet och när sista perioden vad avslutat stod det 2-2. Så MoDo vann i förlängningen. Det var riktigt, riktigt spännande! Inte heller överraskande med tanke på att Södertälje ligger längst ner i Elitserien. Strax under Luleå vill jag tillägga.
Hm, det är kanske ett tecken, på vilka man ska heja på, och vart man ska flytta när utbildningen är klar? Kanske?
16 oktober 2008
Vad gör jag?
Herreguuuud vad det går långsamt. Jag hade tänkt mig att jag skulle plugga ikväll. Men först gick jag och hundarna och mötte Alex, sen lagade vi mat och åt den. Sen var det ingen idé att börja plugga på så kort tid så jag spelade piano. Sen var det dubbelavsnitt av Vänner som jag självklart inte kan låta bli att se. Sen var det "Du är var du äter" (ojdå, jag som brukar hävda att jag aldrig kollar på tv =/).
Sen tänkte jag: Jag kollar bara min facebook.
Och resten kan ni ju räkna ut själv. Som sagt, jag får inget gjort när jag försöker plugga hemma. Så är det ju.
Fan. Nå, det är ju inte försent än...
Sen tänkte jag: Jag kollar bara min facebook.
Och resten kan ni ju räkna ut själv. Som sagt, jag får inget gjort när jag försöker plugga hemma. Så är det ju.
Fan. Nå, det är ju inte försent än...
15 oktober 2008
Marikas Matlåda
Jag känner att jag vill dela med mig av två maträtter jag tillagat här i veckan. Det ena är:
Currysmakande linssoppa 2 portioner
Ingredienser:
1-2 klyftor vitlök
½ lök (gul eller röd kvittar)
½ paprika
1 tärning grönsaksbuljong
5-6 dl vatten
ca 1 dl mjölk
1 dl röda linser
Curry, salt, oregano
Så här gjorde jag:
~Hacka det som skall hackas.
~Fräs lök och vitlök i olja i den kastrull du ämnar göra soppan i, krydda genast med curryn.
~Häll i 5 dl vatten och smula i buljongtärningen.
~Släng i linserna, titta på klockan. Om 10 minuter är soppan klar. Koka på medelvärme.
~Salta.
~När det har gått fem minuter har du i paprikan, mjölken och oreganon.
~Låt soppan puttra på lagom värme de sista minutrarna.
Här kan jag passa på att berätta en anekdot om linssoppa. Min käre styvfader brukade fråga mig när jag var liten om vi fått linssoppa i skolan. Jag svarade alltid nä, för det fick vi ju aldrig. Till saken hör att vid något tillfälle sa han att det var sådana linser man hade i ögonen, alltså kontaktlinser. På nåt sätt förstod jag ju att det inte var så, men linser var och är inte något som används i vår familjs matlagning så jag visste ju inte vad det var på riktigt. Hade inget att relatera till. Detta gjorde ju att linser var nåt jätteäckligt ända tills för några år sedan.
Tänker du också ibland "Man borde äta mer fisk, två-tre gånger i veckan ska det ju vara egentligen, och fiskpinnar kanske inte räknas?". Jag beslutade mig för att göra något åt mina Omega 3-fettdepåer. Här är ett mycket lättlagat fiskrecept.
Fisk i ugn 2 portioner
Ingredienser:
400 g torskfilé
6 medelstora potatisar
2 dl Gräddfil
ca 1 msk majonäs
salt, citronpeppar
Så här gjorde jag:
~Ta fram och tina fisken samma dag du ska tillaga den, låt tina i rumstemperatur. (Jag brukar gömma den i mikron i fall att hundarna skulle få för sig att äta den).
~Sätt ungnen på 225 grader.
~Skölj potatisarna och lägg dem i en kastrull, täckta med vatten, salta. Slå igång plattan. När man kokar potatisarna med skalet på behåller de mycket mer näring.
~Skär fisken i ca 2 centimeters breda bitar, blir ca 8 st.
~Olja en ungsform, lägg i fisken där. Salta och citronpeppra. Skjuts in i ugnen när den är varm nog. Titta på klockan, om ca 15 minuter är det klart.
~Medan potatisen kokar och fisken lagas rör du ihop en sås av gräddfilen.
~Blanda gräddfilen och majonäsen, krydda med salt och citronpeppar.
~Potatisen är klar när du kan sticka en gaffel i den utan motstånd.
Fisk i ugn á la Marika
Trevlig kväll!
Currysmakande linssoppa 2 portioner
Ingredienser:
1-2 klyftor vitlök
½ lök (gul eller röd kvittar)
½ paprika
1 tärning grönsaksbuljong
5-6 dl vatten
ca 1 dl mjölk
1 dl röda linser
Curry, salt, oregano
Så här gjorde jag:
~Hacka det som skall hackas.
~Fräs lök och vitlök i olja i den kastrull du ämnar göra soppan i, krydda genast med curryn.
~Häll i 5 dl vatten och smula i buljongtärningen.
~Släng i linserna, titta på klockan. Om 10 minuter är soppan klar. Koka på medelvärme.
~Salta.
~När det har gått fem minuter har du i paprikan, mjölken och oreganon.
~Låt soppan puttra på lagom värme de sista minutrarna.
Här kan jag passa på att berätta en anekdot om linssoppa. Min käre styvfader brukade fråga mig när jag var liten om vi fått linssoppa i skolan. Jag svarade alltid nä, för det fick vi ju aldrig. Till saken hör att vid något tillfälle sa han att det var sådana linser man hade i ögonen, alltså kontaktlinser. På nåt sätt förstod jag ju att det inte var så, men linser var och är inte något som används i vår familjs matlagning så jag visste ju inte vad det var på riktigt. Hade inget att relatera till. Detta gjorde ju att linser var nåt jätteäckligt ända tills för några år sedan.
Tänker du också ibland "Man borde äta mer fisk, två-tre gånger i veckan ska det ju vara egentligen, och fiskpinnar kanske inte räknas?". Jag beslutade mig för att göra något åt mina Omega 3-fettdepåer. Här är ett mycket lättlagat fiskrecept.
Fisk i ugn 2 portioner
Ingredienser:
400 g torskfilé
6 medelstora potatisar
2 dl Gräddfil
ca 1 msk majonäs
salt, citronpeppar
Så här gjorde jag:
~Ta fram och tina fisken samma dag du ska tillaga den, låt tina i rumstemperatur. (Jag brukar gömma den i mikron i fall att hundarna skulle få för sig att äta den).
~Sätt ungnen på 225 grader.
~Skölj potatisarna och lägg dem i en kastrull, täckta med vatten, salta. Slå igång plattan. När man kokar potatisarna med skalet på behåller de mycket mer näring.
~Skär fisken i ca 2 centimeters breda bitar, blir ca 8 st.
~Olja en ungsform, lägg i fisken där. Salta och citronpeppra. Skjuts in i ugnen när den är varm nog. Titta på klockan, om ca 15 minuter är det klart.
~Medan potatisen kokar och fisken lagas rör du ihop en sås av gräddfilen.
~Blanda gräddfilen och majonäsen, krydda med salt och citronpeppar.
~Potatisen är klar när du kan sticka en gaffel i den utan motstånd.
Fisk i ugn á la Marika
Trevlig kväll!
13 oktober 2008
Snygga människor
Idag har jag varit på universitetet, Frescati alltså. Jag satt där och väntade på mig studiegrupp (där alla alltid är försenade), då slog det mig än en gång hur mycket snygga människor det finns där. Alla går omkring där och ser så smarta ut, de har snygg stil. Även om det i sig är fula kläder, så blir det snyggt för det ser så enkelt ut. Slarvigt genomtänkt på nåt vis. Jag undrar om jag också ser så där smart och syngg ut... Så finns ju såklart de där som alla ser likadana ut, men de smälter in på nåt vis, inte som på Konradsberg, där syns de så tydligt. Konstigt.
Det är snygga män och det är snygga kvinnor. Ja, det är en fröjd att hänga på Frescati...
I går gjorde jag mina kursval inför nästa termin, jag ska läsa Matematik för yngre åldrar I, 15 hp och Natur, äventyr och rörelse, 15 hp. Det blir nog en jättebra termin. Sen vet ni, sen ska jag skriva mitt examensarbete. Om ett år sitter jag alltså och skriver på mitt ex-jobb. Jag har inte den blekaste vad jag ska skriva om. Jag vet att jag är intresserad av språk iallafall. Kanske hur meänkieli eller nåt annat minoritetsspråk används eller integreras i undervisningen? Eller huruvida det finns skillnader mellan byskolor och stadsskolor. Det kan basera på att Pajala har bland de bästa studieresultaten i hela landet för elever som går ut år nio. Kanske beror det på den ringa invandring och elever med annat modersmål som finns i Pajala?
Intressant... Nån som har fler förslag?
Ha det gott, det regnar här i Stockholm idag.
Det är snygga män och det är snygga kvinnor. Ja, det är en fröjd att hänga på Frescati...
I går gjorde jag mina kursval inför nästa termin, jag ska läsa Matematik för yngre åldrar I, 15 hp och Natur, äventyr och rörelse, 15 hp. Det blir nog en jättebra termin. Sen vet ni, sen ska jag skriva mitt examensarbete. Om ett år sitter jag alltså och skriver på mitt ex-jobb. Jag har inte den blekaste vad jag ska skriva om. Jag vet att jag är intresserad av språk iallafall. Kanske hur meänkieli eller nåt annat minoritetsspråk används eller integreras i undervisningen? Eller huruvida det finns skillnader mellan byskolor och stadsskolor. Det kan basera på att Pajala har bland de bästa studieresultaten i hela landet för elever som går ut år nio. Kanske beror det på den ringa invandring och elever med annat modersmål som finns i Pajala?
Intressant... Nån som har fler förslag?
Ha det gott, det regnar här i Stockholm idag.
12 oktober 2008
Om jag var pojke...
Jag håller just nu på att läsa en bok som behandlar genus i barnlitteratur, detta får ju en att tänka i vissa banor. I kväll när jag stod vid köksfönstret och skivade en banan i min yohgurt kom jag att tänka på hur jag skulle vara om jag var född till kille.
Jag tror att jag...
- skulle vara en mycket bättre skoterförare.
- skulle kunna köra traktor och kasta lasso.
- skulle ha spelat nåt annat blåsinstrument än tvärflöjt.
- skulle ha bättre relation till min styvbror.
- inte skulle vara en machoman.
Men jag undrar om...
- jag skulle ha samma teaterintresse?
- jag skulle ha flyttat till Stockholm?
- jag hade velat bli lärare?
- jag hade gillat att skriva och läsa på det sätt jag gör nu?
Jag tror verkligen att mitt liv skulle ha sett helt annorlunda ut. Jag tror inte att jag skulle haft större motorcykelintresse än jag har, för där har jag alltid fått vara delaktig, jag tror däremot att det skulle varit större om jag vuxit upp med pappa. I det fallet har det liksom inte spelat nån roll att man var tjej, tror jag.
Däremot vet jag att jag skulle ha kört mer skoter och fått lära mig köra traktor vare sig jag vill eller inte. Hemma hävdar de att det handlar om intresse, men jag betvivlar starkt.
Jag tror, att jag skulle vara mycket lik min lillebror som han är.
Jag kanske skulle ha gått el-programmet, snusat och kört epa, istället för att ha gått estetiska programmet, ridit och teaterapat mig. Kanske?
Jag tror att jag...
- skulle vara en mycket bättre skoterförare.
- skulle kunna köra traktor och kasta lasso.
- skulle ha spelat nåt annat blåsinstrument än tvärflöjt.
- skulle ha bättre relation till min styvbror.
- inte skulle vara en machoman.
Men jag undrar om...
- jag skulle ha samma teaterintresse?
- jag skulle ha flyttat till Stockholm?
- jag hade velat bli lärare?
- jag hade gillat att skriva och läsa på det sätt jag gör nu?
Jag tror verkligen att mitt liv skulle ha sett helt annorlunda ut. Jag tror inte att jag skulle haft större motorcykelintresse än jag har, för där har jag alltid fått vara delaktig, jag tror däremot att det skulle varit större om jag vuxit upp med pappa. I det fallet har det liksom inte spelat nån roll att man var tjej, tror jag.
Däremot vet jag att jag skulle ha kört mer skoter och fått lära mig köra traktor vare sig jag vill eller inte. Hemma hävdar de att det handlar om intresse, men jag betvivlar starkt.
Jag tror, att jag skulle vara mycket lik min lillebror som han är.
Jag kanske skulle ha gått el-programmet, snusat och kört epa, istället för att ha gått estetiska programmet, ridit och teaterapat mig. Kanske?
9 oktober 2008
Less, less, less
Jag satt på bussen på väg hem, och jag tänkte:
Jag är så less på att släpa saker med mig hela tiden, jag är så less på att det ska göra ont i knäna i varje trappsteg jag tar, jag är less på att tiden aldrig räcker till, jag är less på att pengarna inte räcker, jag är less på att behöva ta hem min planeringspärm från jobbet, och så vidare, och så vidare.
Jag tänkte; usch vilken jobbig dag. Två jobbiga dagar på en vecka, det är inte vanligt. Jag funderade på varför det var så, då kom jag på att idag inte alls varit så jobbigt egentligen. Jag har trivts jättebra med allt jag gjort, det vara bara en liten stressperiod när jag gick tidigare från skolan för att gå och jobba.
Så jag tänkte på bra saker idag, kolla:
- Pratat med min förra kurslärare om examinationen. De har infört ett nytt betygssystem, från Fx (=sämst, usch, jättedåligt) till A (= typ MVG på högskolenivå), där gränsen för godkänd går vid E. Håll i hatten nu för det här är något av det häftigaste som hänt på länge, jag, Marika, fick betyget A på kursmomentet. Hallå! Det är ju vansinnigt och jag har inte fattat det egentligen. Nog för att jag ändå tror att min arbetslivserfarenhet väger högre när jag väl ska söka jobb. Men ändå, det är kul...
- Haft jätteintressanta boksamtal med min studiegrupp.
- Sjungit med barnen för deras föräldrar, och de var som vanligt jätteduktiga.
Det som är jobbigt är en underliggande stress som finns hela tiden, vilket min magkatarr kan vittna om. Jag känner att jag ligger efter i skolan, jag gillar inte att komma opåläst till seminarier, jag vet inte när jag ska hinna?
Jag känner att min planeringstid till jobbet inte räcker till, men jag betvivlar att jag har rätt till mer, och oavsett om jag skulle få mer betald planeringstid så får ju dygnet inte fler timmar.
Men, några guldkorn:
- Femmorna jobbade suveränt bra och självständigt på musiken igår så jag kunde lungt koncentrera mig på den som spelade trummor
- En kille i fyran som oftast tycker allt är tråkigt sa: Ja! Vad kul! Jag vill göra den! När jag presenterade ett arbetsplad de skulle arbeta med när de inte var vid trumsetet.
- En charmig gosse som fått gå om en klass sa: Vad fin du är! Och hälsade glatt på mig när jag kom till skolan.
Ja, och nu har jag fått i mig mat, skrivit av mig, pratat med mamma och tänt några ljus så nu känner jag mig lugnare i sinnet. Kvällen ska jag ägna åt "Ulrike och kriget" för att kunna ha boksamtal om den i morgon. Jag kommer tyvärr att komma opåläst till semiariet i morgon också, men det kan inte hjälpas. Jorden går inte under för det, och i vilket fall som helst blir jag nog inte underkänd på kursen.
Å vad jag beundrar min livsinställning! Den är så bra! Haha!
Jag är så less på att släpa saker med mig hela tiden, jag är så less på att det ska göra ont i knäna i varje trappsteg jag tar, jag är less på att tiden aldrig räcker till, jag är less på att pengarna inte räcker, jag är less på att behöva ta hem min planeringspärm från jobbet, och så vidare, och så vidare.
Jag tänkte; usch vilken jobbig dag. Två jobbiga dagar på en vecka, det är inte vanligt. Jag funderade på varför det var så, då kom jag på att idag inte alls varit så jobbigt egentligen. Jag har trivts jättebra med allt jag gjort, det vara bara en liten stressperiod när jag gick tidigare från skolan för att gå och jobba.
Så jag tänkte på bra saker idag, kolla:
- Pratat med min förra kurslärare om examinationen. De har infört ett nytt betygssystem, från Fx (=sämst, usch, jättedåligt) till A (= typ MVG på högskolenivå), där gränsen för godkänd går vid E. Håll i hatten nu för det här är något av det häftigaste som hänt på länge, jag, Marika, fick betyget A på kursmomentet. Hallå! Det är ju vansinnigt och jag har inte fattat det egentligen. Nog för att jag ändå tror att min arbetslivserfarenhet väger högre när jag väl ska söka jobb. Men ändå, det är kul...
- Haft jätteintressanta boksamtal med min studiegrupp.
- Sjungit med barnen för deras föräldrar, och de var som vanligt jätteduktiga.
Det som är jobbigt är en underliggande stress som finns hela tiden, vilket min magkatarr kan vittna om. Jag känner att jag ligger efter i skolan, jag gillar inte att komma opåläst till seminarier, jag vet inte när jag ska hinna?
Jag känner att min planeringstid till jobbet inte räcker till, men jag betvivlar att jag har rätt till mer, och oavsett om jag skulle få mer betald planeringstid så får ju dygnet inte fler timmar.
Men, några guldkorn:
- Femmorna jobbade suveränt bra och självständigt på musiken igår så jag kunde lungt koncentrera mig på den som spelade trummor
- En kille i fyran som oftast tycker allt är tråkigt sa: Ja! Vad kul! Jag vill göra den! När jag presenterade ett arbetsplad de skulle arbeta med när de inte var vid trumsetet.
- En charmig gosse som fått gå om en klass sa: Vad fin du är! Och hälsade glatt på mig när jag kom till skolan.
Ja, och nu har jag fått i mig mat, skrivit av mig, pratat med mamma och tänt några ljus så nu känner jag mig lugnare i sinnet. Kvällen ska jag ägna åt "Ulrike och kriget" för att kunna ha boksamtal om den i morgon. Jag kommer tyvärr att komma opåläst till semiariet i morgon också, men det kan inte hjälpas. Jorden går inte under för det, och i vilket fall som helst blir jag nog inte underkänd på kursen.
Å vad jag beundrar min livsinställning! Den är så bra! Haha!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)