13 februari 2009

En härlig, underbar dag i februari

Åååå! Vilken härlig, underbar dag detta är!

För att:
- jag har haft tre skitbra lektioner
- jag har fyndat på Stadsmissionens second hand, en väska (i handbagagestorlek), en turkos halsduk och ett par röda duntofflor så jag slipper frysa om fötterna nu när alla mina yllesockar är trasiga (jag vill börja sticka!). Allt detta för 110 kr. Second hand alltså, hur har jag kunnat glömma hur bra och kul det är?! I min ungdom handlade jag ofta på second hand, sen började jag ta studielån och tyckte att jag var rik och gick på HM istället...
- det är soligt och underbart
- det är ljust ute ännu klockan fyra
- ...så man kan gå ut och gå med hundarna i dagsljus så kinderna blir rosiga och hakan kall
- jag ska på Pinkparty ikväll och klä mig helt i rosa

Nu ska jag berätta om en bra grej som jag gjort på några lektioner.
Jag nämnde ju att jag tycker det är trist att stå framme och prata för klassen, men på nåt sätt måste ju viss information ut. Så, förra fredag drog jag igång genreresan med femmorna, börja med blues, de kan omöjligt vara tysta när man pratar så jag funderade på hur jag skulle göra. Då kom jag på att jag skulle sjunga blues för dem. Det blev så kul! Eftersom jag inte är en så bra pianist, och absolut inte en bluespianist så låg jag bara på ett a-mollackord hela tiden, och sjöng fram det jag skulle ha berättat. Melodin hittade jag på allt eftersom. Iallafall så tycket jag att det var skitkul, och de ungar som fattade att jag impoviserade text och melodi tyckte också det.

Och idag så var det dags för hip-hop/rap i fyrornas genreresa. Återigen, fan vad trist det är att bara snacka. Ja, men! Jag rappar såklart det jag vill ha sagt! Jag hittade lite fakta och utgick från vad de ville veta mer om (som de sagt när de fick önska), sen skrev jag lite och framförde den i dag med ett beat från "Hip-Hop boken"s CD-skiva (rekommenderas starkt för den som känner sig osäker på hip-hop och rap).

Nå väl, ungarna blev glada när de kom in och jag hade Snoop Dogg igång och de fattade vad genren var i dag. Sen satte de sig och var duktiga (kom ihåg att detta var de babbliga fyrorna och typ slogs med varann i höstas) och jag drog igång mitt beat och rappade the text. Så jäääävla kul! Det tror jag att de tycke också. Först tyckte de att det var en dålig raplåt, då sa jag att jag skrivit texten själv, då tyckte de att jag var grym, de dog och tappade hakan (exakt så bokstavligt talat som det är möjligt). Det var kul. Sen lyssnade vi på Fevens "10 budord" och skulle försöka lyssna vilka budorden var, det var svårt, de hade jättekul, jag fick inte säga det rätta för de ville lyssna om, och om igen tills de hörde vad hon sjöng. Så fantastiskt att se!
Jag tror att jag ska lägga ut min genreplanering på lektion.se sen när vi är klara.
Som pricken över i:t hade jag klätt mig så hip-hopigt det är möjligt med min garderob, de största jeansen jag har, vit t-shirt, hängslen och en huvtröja. Och, så fick ungarna ha mössan på sig. Gud, de borde älska mig ju! Haha! Läxa till nästa vecka är "hit, snap, clap", tyvärr glömde jag tala om för dem att de kan hitta det på youtube, men det går nog bra ändå. För en del.

Well, well. Time to eat and then: Pinkparty.

10 februari 2009

Marika, 18 år

Jag började läsa mina inlägg från min lunarblogg. Det är roligt. Det handlar om samma saker hela tiden, det här är typ från 2002/03:

- att jag vill skolka från idrotten/att jag gör det
- att kärlek är fint och att jag längtar efter det, men att det inte är mitt fel att det inte händer nåt på den fronten.
- att jag vill bajsa
- att snö är fint och vacker och fantastiskt och underbart
- med blandade känslor är jag en bandgeek
- mina katter
- mina underbara, fantastiska vänner som låter en/får en att vara sig själv
- att jag hatar matte och engelska och alla lektioner med ful(l)Stefan (och idrotten förstås)
- att jag hatar Alla hjärtans-kuk-dag
- att jag har extrema humörsvängningar
- att mitt liv är underbart
- att jag inte orkar vara duktig jämt (känner vi igen det?!)

...ungefär så. Jag gillar verkligen mig själv som 18-åring. Jag hade velat träffa mig nu. Jag gillar mig själv som jag är nu också, såklart, det är ungefär samma, förhoppningsvis har en viss mognad tillkommit. Mina humörsvängningar är inte riktigt lika extrema, jag pratar inte lika mycket om bajs, jag hatar inte saker.

Blogg, ja, men varför?

Man kan ju ställa sig en fråga. Frågan om varför man egentligen bloggar. Jag har funderat över det här förut, men nu har jag funderat lite till. Alltså, jag har ju hävdat att jag skriver helt för min egen skull. Det är ju egentligen inte sant, för om det var så skulle jag ju kunna skriva en vanlig dagbok som ingen mer än jag läser. Nu har jag till och med installerat en besöksräknare så jag ser hur många läsare jag har. Då kan jag verkligen inte fortsätta hävda att jag skriver endast för min egen skull. Eller jo, det är ju för min skull jag skriver, inte för att någon har bett mig om det. Men ändå... Det är ju kul när nån läser. Jag blir jätteglad när jag får nys om någon ny som följer det jag skriver, jag blir glad när jag får en kommentar, jag blir glad när jag en dag haft flera nya unika besökare.

Och så måste man se det från andra hållet också. Läsaren. Varför läser jag bloggar?
Man kan säga att jag läser tre olika slags bloggar.
1. Mina vänner och bekantas bloggar, för att det är kul att läsa om vad de sysslar med, vad de tänker och vad de känner.
2. Bloggar av lärare, för det är givande.
3. Så kallade "kändisbloggar", tex har jag börjat läsa Sanna Brådings blogg. Hon har något att berätta. Blondinbellas har jag slutat läsa (det är sant!), för hon har inte så mycket att berätta.

Så vadå, frågan är ju också varför du läser min blogg?

Första gången jag kom i kontakt med fenomenet blogg var på Lunarstorm 2006, när det som hette dagbok där bytte namn till blogg. Då skrev jag så här:

vadå blogg???
Tis 14 mar 2006 13:11

Vadå blogg? Vadå blogg? Jag fattar ingenting! Kan alla läsa? Eller bara lunaranvändare? Eller? Va? Hallå???

Nu ska jag vikariera en gitarrlektion. Hej då!

...fast det verkar ju häftigt. Ska kolla in det här när jag får tid...


kl 14.33Jag tror jag har fattat nu.. det här kan ju bli kul.


Samma höst fixade jag mig en sån där Space-sida på MSN och 2007 upptäckte jag blogspot och flyttade hit.

Att skriva är för mig både underhållande och utvecklande. Jag lär liksom känna mig själv. Jag har mycket lättare att formulera mig och uttrycka mig i skrift än i tal. Jag kan vara ärligare i skrift. Jag kan skriva saker som jag verbalt inte kan få ur mig, av olika anledningar. Det är lite konstigt. Och så får jag vara lite kreativ också.

Jag har skrivit på dator/nätet sen 2002, på Lunarstorm. Jag har kopierat alla mina inlägg därifrån och sparat i ett dokument, det är ca 75 sidor, 10 punkters skrift. Det är ganska mycket. Och det är helt sjukt kul att läsa det efteråt. Det är så ärligt. Där finns andra och tredje året på gymnasiet, året på Hampnäs, och året där emellan. Det är ett liv.

Jag tror inte att jag besvarat frågan. Det går nog inte. För man får inte bara svara "för att det är kul", man måste ha en motivering också. Det har jag lärt mig i skolan.

9 februari 2009

Brödernas Café

Brödernas Café, i hjärtat av Västermalmsgallerian, tidig söndag eftermiddag.

Sällskap: Ej tidigare nämnd i denna blogg: Linus.
Förtäring: Erbjudande, kaffe och muffin för 35 kr.
Musik: Efter en ganska lång stund på plats hörde jag plötsligt ett konstigt ljud som jag inte kunde lokalisera, det visade sig att det var en jingel till något på radion. Då först upptäcktes den musikaliska underhållningen.
Inredning: Bord. Stolar. Typ så.
Toalett: Cafét har ingen egen, man får gå på gallerians toalett, det kostar 5 kr, men den var helt ok. Absolut godkänd för att vara en offentlig toalett.
Atmosfär: Vad kan man begära egentligen? Det ligger verkligen mitt i gallerian. Mellan rulltrappor och ICA Supermarket. Det är lite köp ditt kaffe, drick upp, hej då.
Personal: Trevligare har jag väl mött...
Övrigt: Påtår på kaffet kostar fem kronor, och det ger ju aldrig pluspoäng. Å andra sidan så blev det ju billigt, två koppar kaffe och en stor muffin för 40 kronor, man ska inte klaga. Det ligger brevid ICA, stressade föräldrar och griniga barn, behöver jag säga nåt mer? Jag har varit där själv en gång tidigare, då käkade jag en macka innan jag skulle gå och lämna blod. Det är mer ett sånt ställe. Inget hängställe, men det kan ju inte alla vara.

Utsikten:

...de säljer i alla fall rättvisemärkt kaffe.

Saknas: rutiner

Jag insåg en sak. Fan vad jag älskar att inse saker, om mig själv, särskilt. Jag har ju känt mig lite konstig på sistone. Inte riktigt känt igen mig, så där. Det är två viktiga komponenter som saknats i mitt liv på senaste. Det ena är sol. Det andra är rutiner. Det sistnämnda är nog största orsaken till konstigheten. Sol klarar jag mig ju utan hela vinterhalvåret hemma. Men rutiner alltså. Rutiner, rutiner, rutiner.
Stiga upp, äta frukost, gå hemifrån, göra nytta, komma hem, ha fritid, sova. Stiga upp, äta frukost, göra nytta...osv.
Jag har ätit dåligt och konstigt, liksom inte brytt mig. Har jag inte varit hungrig har jag inte ätit. Jag har ätit våfflor till middag. Jag har inte gått och tränat fast jag haft tid och egentligen lite lust.
Nää, nu är det slut på det rutinlösa livet!

Så här blir veckan:
Tisdag: Jobb/plugg/träning
Onsdag: Jobb/plugg/teater
Torsdag: Plugg hela dagen (nån som vill sällskapa på ett bibliotek?)/träning
Fredag: Jobb/(träning)/Pinkparty

Det kommer att bli fantastiskt! Sen kan man ju alltid frångå nåt nånstans om det dyker upp nåt, men nu har jag en grund. Skönt. Bra.

Idag har jag pluggat mellan halv fyra och sju. Det känns utomordentligt bra. I morgon blir det mera.

Solen har strålat från klarblå himmel hela dagen, termometern visat nån minusgrad och snön som regnade bort igår kom tillbaka inatt. Bättre vårvinterväder finns inte! Så härligt!
Nu är det dags att äta middag, trots den sena timmen. Det är iallafall riktig mat. Spenat- och svamppaj.

8 februari 2009

Doris

Här finns bilder på Doris. Men man får såklart komma och hälsa på också! =)
Hon (och jag) gillar att få besök.

Spy på basgruppsdagar

Jävla basgruppsdagar alltså. Ingen fattar varför vi har dem, och även om man fattar det så är innehållet ändå inte så himla bra för de flesta. Och om innehållet är bra så är informationen dålig och ledarna tråkiga (ända sen fantastiska Lisa slutade).
Jag gick in på mina sidor för att kolla in mina betyg (fick nog storhetsvansinne pga senaste betyget), och där står ett F för varje Fullgjord termin med basgruppsdagar. Jag har tre fina sådana, för tre terminer. Nu har de blivit frivilliga, jag har tänkt fortsätta. Men jag missade två tillfällen förra terminen (för jag jobbade) så nu måste jag komplettera, och det orkar jag verkligen inte! För tänk om man måste stå där framför alla och prata?! Nej tack. Inte i detta sammanhang. Iallfall, det stör mig att förra terminen inte är Fullgjord. Det blir ju fult i mitt fina betygsdokument. Det stör mig.
Är det någon som vet hur det står till på andra lärarutbildningar i landet?
Är det bara Stockholm som har detta? Varför?

Jag tror jag är i en identitetssvacka. Jag vet inte om jag är student eller lärare. Det är som att jag gör båda sakerna för lite för att jag ska få kalla mig nåt av det. Jag får inte köpa SL´s studentkort för jag pluggar bara 50%. Jag får inte vara med på studiebesök och arbete med ett visst förhållningssätt på jobbet, för jag är bara vikarie (och sen är det andra som gnäller på att de måste, satan, låt mig då!).

Usch... så negativ jag är. Jag fattar inte vart jag tagit vägen. Jag saknar mig lite... Det kanske är vädret... Jag skyller på vädret och ber en bön om att våren ska komma snart. Förutom november så är februari min ofavoritmånad.

I morgon:
- Poweryoga
- Tvätt
- Lunch med F hemma
- Plugg
- Plugg
- Plugg

God natt.