En reaktion och lite om hjortronsylt

Jag har nykokt hjortronsylt i kylen. Hur många i den här stan har det? Det var mitt första försök och det blev väldigt bra. Alldeles lagom söt och lagom sur, så man fortfarande känner att det är bär man äter. När jag var liten och mamma sa att det är bra med hjortron för att det är mycket järn i så trodde jag att det var de där små hårda kärnorna i dem som var själva järnet. Nu vet jag lite bättre. Men "järnet" fastnar likväl i tänderna. Nu som då.

Jag kommenterade nyss ett inlägg på Blondinbellas blogg där hon for ut om skolsystemet och ifrågasatte varför man måste ha bla estetisk verksamhet på gymnasiet. Jag förklarade för henne att hjärnan behöver få använda båda hjärnhalvorna för att kunna fungera bra. Sen ville jag skriva nåt om att hennes vision på skola skulle dela in sverige i två läger, eliten - och de dåliga.
Eller: de som lär sig konsten att läsa in kunskap och de som inte gör det.
Nu menar jag inte att man är dålig om man inte är en läsare. Jag menar att som samhället ser ut och har sett ut så är det så vi rangordnas. Teoretikerna högst upp och praktikerna längst ner. I vilka hus skulle juristerna sitta om inga snickare fanns?

Idag har jag jobbat, de har lärstils-tema, alla barnen får prova olika stilar och känna efter hur de lär sig bäst. Med detta förmedlar skolan att de olika inlärningssätten (som Bella inte verkar veta nåt om) är alla lika mycket värda. Dock har skolväsendet och forskningen inom ämnet en lång väg att gå för att detta ska visa sig ordentligt i praktiken, och på alla studerandenivåer. På högskolan/universitetet saknas det ju helt. Lycka till att vara taktil eller kinestetisk på högskolan liksom.

Hade inte jag haft musiken i mitt liv, så är jag säker på att mina studieresultat genom åren varit sämre än de är. Dels för att mina båda hjärnhalvor faktiskt fått arbeta, ordentligt. Kanske lika mycket eftersom jag spelat och ritat så pass mycket. Dels för att jag engagerat mig i något, vilket i sin tur leder till att man mår bättre och orkar mer. Jag vet inte om det finns nån forskning på det här. Men de flesta jag känner håller med mig om att ju mer man har att göra desto mer får jag gjort.

Socialist - javisst. Heja Mona! Heja Lars och heja Peter och Maria! Go and get them: Reinfeldt och gänget. FORT!

Vardagslyx

Vet ni vad det är för mig?
Att ha en bra bok att läsa på tex tunnelbanan eller när man väntar. Skönlitteratur är en extra lyx. Och att läsa en fackbok som man lär sig nåt nyttig av, som tex hur barns röster fungerar är också trevligt. Men inte lika lyxit som skönlitteratur. Att få läsa något som man själv har valt är fantastiskt ju, inte något som man måste läsa på sin restid för annars slösar man på sina timmar.

Jag tror att många, många som börjar med högskolestudier börjar uppskatta skönlitteratur sjukt mycket. För det är helt och hållet frivillig läsning, som man ägnar sig åt när man har tid. Detta kan variera. Jag har vänner som bara läser på loven, sen har jag de som läser på natten, och jag själv läser alltid en stund innan jag går och lägger mig. Det är en lyx jag unnar mig, och som är nödvändig för att jag ska rensa skallen så jag kan somna sen.

Detta inlägg handlar egentligen om "att prestera"

Nu är vi klara med rapporten om vårt projektarbete. Det har gått över förväntan bra. Jag var lite skeptisk till att skriva tillsammans med någon för jag tror att jag är en ensamjobbare. Men att skriva med någon annan gör ju det hela mycket bättre. Man har nån att diskutera allt med, man kan vrida och vända på begrepp och sånt man påstår och sen oj, så ser man att det var ju inte relevant, men vad menar vi egentligen? Och så kommer man på det och skriver ner det istället. Ensam kanske man hade målat in sig i nåt svårt hörn. J har varit en bra skrivkompis. Det faktum att vi inte känner varann särskilt bra gör nog att man jobbar på bättre. Man sitter inte och snackar om sina vardagsproblem vilken är lätt hänt när man pluggar med en god vän. Vi skrivit många ord, vi har skrattat åt våra formuleringar när vi varit för präktiga eller använt alldeles för mycket talspråk. Vi har haft djupa resonemang kring vad syftet egentligen är. Vi har tvivlat på hela projektet och trott att vi inte gjort nåt relevant, sen haft fler snåriga samtal och nystat i det vi gjort och upptäckt att vi visst har gjort nåt. Vi har ändrat syftet igen. Vi har skrattat åt de underbara eller konstiga (välj själv) texter och bilder som barnen gjort.
Det hela känns bra och sålänge vi nu inte missuppfattat hela grejen så blir vi godkända.

Apropå godkänd. Jag kollade vad jag fått för betyg på den senaste examinationen. Ett C igen. Det kändes otroligt skönt, för det innebär att det är jävla A:et jag fick på första momentet bara var en engångsföresteelse och inget jag behöver gräma mig över att jag ev aldrig uppnår igen. Jag är en C-student. Sån som jag alltid varit. Inte bara just precis nog bra, och inte bäst. Men bra. Thats me.

Ikväll ska jag göra nåt som jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Nämligen gå och träna. Bodybalance heter passet, jag vet inte var det innebär, men det verkar lagom. Sen ska jag se till att dra igång med afron igen. Jag lessnade när jag kunde programmet. Typiskt mig. Jag vill har nåt att koncentrera mig på när jag tränar, så jag slipper tänka på att jobba hårt och ta ut rörelserna och känna hur jobbigt det egentligen är.

Hej då!

Depå

Depå i Birger Jarlspassagen vid Norrmalmstorg, i fredags, efter jobbet och några turer i stans många Indiska-butiker.

Sällskap: Fia
Förtäring: En kopp vanlig kaffe
Musik: Den perfekta cafémusiken, sån där mjuk lite jazzig musik som ger en den rätta cafésinnesstämningen.
Inredning: Ny och fräsch. Svart skinn. Beigebruna väggar. Stilrent.
Atmosfär: Skön. Man kan hänga där länge, vi ägnade nog en timme där, trots att vi bara drack kaffe.
Toalett: Modern. Toadörren gömde sig bakom en spegel, bara det är ju imponerande. Inget papper i handtorkaren här heller. Vad är grejen? Skaffa blås då.
Personal: Snygg och trevlig.
Övrigt: Cafeét är litet, smalt med ett loft där de flesta platserna finns. På loftet är var det varmt, nästintill kvavt, men det vänjer man sig vid efter ett tag. Det är nog lätt att missa om man inte vet att det finns eftersom det ligger precis i ingången till passagen.


Ingången


Och här kan man sitta om det är lite varmare ute, titta på folk

Planeringsdag

Idag har vi haft planeringsdag på jobbet. Det var en mycket givande dag. På förmiddagen hade vi lärstilsarbete och jag är med i materialgruppen så jag har suttit och pysslat hela förmiddagen. Jag gjorde notkort. Kort med noter i olika värden på. Och pauser. De ska jag använda med ettorna och tvåorna när vi ska börja med noter och rytmer. Eftermiddagen ägnade jag åt seriös terminsplanering. Varje klass har några framlyfta mål att uppnå, och så har jag kort skrivit hur vi ska nå dit. Det känns skitbra att ha ett sånt. Då vet jag ju vart vi ska. Jag hann inte riktigt klart med grovplaneringen, som för mig innebär att planera vad vi ska göra och hur lång tid det kommer att ta. Sedan kommer jag att detaljplanera detta på min ordinarie planeringstid. Musiksalen (se länk) brukar delge sina läsare sin planering. Det tycker jag är mycket inspirerande, så jag ska göra detsamma. Detta är alltså målen för terminen. Huruvida det är för mycket eller lite har jag ingen aning om, eftersom det är första gången jag gör en sån här.

CV 1 (mina utmanande ettor): Fungera som grupp. Jag vet inte om man får ha sociala mål. Men de här behöver det och vi ska arbeta med det.
Känna till de vanligaste rytminstrumenten, planerar att fortsätta presentera dem ett i tagen och arbeta med dem. Spela rytmer på gehör och efter noter. Kunna hitta pulsen i musiken. Mycket rörelse.

CV 2: Aktivt lyssna på och samtala om musik, vi arbetar med barnens egen favoritmusik på något sätt. Framföra en egenkomponerad rap.

CV 3: Aktivt lyssna på och samtala om musik (på samma sätt som ovan) för att sedan komponera cirkusmusik som blir ett samarbete med träslöjden.

O 1: Samma som CV 1, men inte nåt speciellt fokus på det sociala.

O 2: Samma som ettorna plus lyssna och samtala om musik.

O 3: Den här klassen är inte så starka sångare. Därför är jag djärv och sätter målet att de ska kunna sjunga unisont och kanon. Det ska handla om att hitta sin röst, många är sk brummare. Det går visst att fixa har jag läst i bok som också beskriver hur, detta blir minsann årets utmaning. Vi får se vad de tycker. De verkar inte älska att sjunga (utom en), men det är nog tjusningen i detta. Sedan ska vi försöka få ihop en egen sång. Eller nåt. De ska tycka att det är kul! Sen ska vi nog spela lite gitarr kanske. De tjatar ihjäl mig.

O 4: Känna till olika musikstilars kännetecken, genrearbete alltså. Vet inte riktigt hur detta ska gå till ännu, men jag vill att de ska få göra något i samband med varje genre. Behöver inte vara nåt avancerat, men jag vill inte att de ska behöva sitta och lyssna på när jag berätta om blues och sen lyssna på lite blues. För det tyckte jag själv var tråkigt. Sen ska vi spela lite ukulele för stackarna har inte fått spela nåt alls ännu. (De är ganska rörliga, för att säga det fint).

0 5: Känna till och kunna grunder på gitarr, piano, trummor, bas och även sångteknik. Detta ska vi göra via "Kungens Man" som jag tänkte att vi ska fixa. Den är lite svår, det är sex ackord i den. Men lite i taget ska det nog gå. Alla måste ju inte spela alla ackord, tänker jag. Jag har rätt bra med gitarrer och basar eftersom hälften tillhör andra skolan, ska passa på nu innan jag för tillbaka dem dit. Vi har redan gjort trummor och gitarr förra terminen. På fredag blir det piano. Sen finns ju det nationella målet om musikens funktioner och varierande uttryck förr och nu, i olika kulturer. Så detta ska vi göra andra halvan av lektionen på nått sätt.

Nu, kära cybermusiklärarkollegor. Jag vet att ni finns. Jag behöver hjälp.
1. Vad är egentligen "olika uttryckssätt" inom musik. Det finns med i kursplanen, hur tolkar ni det? Jag känner mig tom inför det begreppet.
2. Genre, det finns ju en miljon om man börjar kolla. Hur ingående ska man vara? Vi kan omöjligt gå igenom alla. Jag tänker mig fyra till sex stycken. Vilka anses då som "viktigast"?

Om jag får synpunkter på mina frågor och min planering är det här ungefär som att ha ett kategorimöte. Haha. Vad kul. Det saknar jag.

I morgon ska jag vara svensklärarstudent, Stadsbiblioteket, here we come. Vi ska redovisa och lämna in vår rapport nästa torsdag. Vi har inte skrivit ett ord. Det är som det brukar med andra ord.

Jag är jävligt taggad inför kommande termin som musiklärare. Det gick också smärtfritt när jag ville flytta på några lektioner. Fantastiska, underbara, flexibla lågstadielärare.

Hej då!

Café Bravo

Jag bor ju i Stockholm. Här finns ganska många caféer. Sen jag flyttade hit har som sagt fika blivit en hobby, näst intill. Jag gör det ganska ofta. På olika ställen. Jag har en tanke om att presentera fik jag besöker här, och ge mitt tyckande. Det tror jag att jag tycker är kul. Och kanske tycker någon annan det också.

Café Bravo, ligger centralt på Liljeholmstorget. Mitt emot McDonalds. Det är bara att välja höger eller vänster. Bravo eller Donken.

Bild på sällskapet, observera mönstret på chokladen.

Sällskap: Robert
Förtäring: Jag har ätit några olika sallader där vid olika tillfällen, de är helt okej. Man blir mätt. Inte särskilt billigt, 73 kr för en kycklingsallad. Robert drack "ett äckligt te" i väntan på mig. Sedan en halv varm choklad som får plus i kanten på grund av designen på skummet. Varför han drack halva förtäljer historien icke. Han godkände även en äppelpaj, cafét får minus för att han fick vänta så länge. Hur länge kan det ta att värma en liten pajbit?
Musik: Varierande, vilket är bra. Men på något för hög volym.
Inredning: Trångt. Vart jag än väljer att sitta så slår jag mig nånstans eller stöter till nåt för att inta platsen. Och ändå tillhör jag inte den mer storväxta delen av befolkningen. Bara bord och stolar.
Atmosfär: En gång var jag där innan lunchtid, det var lungt och mysigt och knappt några människor. Jag trivdes. En annan gång var jag där mitt i lunchrusningen. Då är det väldigt trångt och svårt att få sittplats. Många hämtar mat att ta med sig.
Toalett: Man måste be om nyckel till toaletten. Jag är varken för eller emot. I övrigt var den fräsch, men handtorkspapperet var slut.
Personal: Alltid trevlig. Troligen delvis homosexuell enligt min gaydar. Det är som ni förstår inget negativt för en faghag som jag.
Övrigt: Ett helt okej ställe, men inte så att man vill sitta och mysa där en hel kväll. De får extra plus i kanten för att de har laktosfria- och sojaalternativ.

Väntar på vardagen

Igår bokade vi ridtur och en hotellnatt på samma ställe, två nätter på Guesthouse i Reykjavik, och hyrbil i två dygn. Island, here we come.
Det är ännu ett tag kvar. Vi har planerat så vi ska hinna allt man måste under en kort visit till den lilla ön i väster. Bada, rida, se en geyser, festa, shoppa.

Jag längtar hem, till min lägenhet. Till Alex och Vanilla. Och Chicko såklart, men hon är ju inte där. Hon kommer med bilen i morgon. Jag längtar inte till att färdigställa projektet men gud ändå vad skönt det är att vi är två. Det betyder ju hälften så mycket skrivarbete egentligen. Det är bra för vi vet ju alla vilket fan jag är av att skriva femsidorsrapporter. Inte.
Jag längtar till min vardag och mina rutiner. Jag behöver rutiner. Jag behöver också få bryta dem ibland.

Nu ska jag kanske fundera på vad jag ska göra med mina elever under kommande termin.

Adjö.