Saunassa

Idag har jag varit och simmat. Efter att jag hurtat så duktigt så tänkte jag att jag skulle prova bastun, det är på tok för länge sedan jag bastade. I bastun satt bara en kvinna när jag kom dit, hon gick ganska snart. Då tänkte jag att det är nästan bara då man inte kan dra några som helst slutsatser om hurdan en person är. I all sin nakenhet är vi alla lika. Det finns inget som kan avslöja hennes personlighet, hennes yrke, humor, politsika läggning och så vidare. Ganska intressant tycker jag. Tänk om det var så att första gången man träffade någon ny, så var man naken. Undra hur samhället skulle se ut då? Skulle vi ha mindre fördomar? Första dan på nya jobbet, alla nakna. Första dan i skolan, alla nakna. På arbetsintervjun, nakna.
Snacka om att avdramtisera nakenhet.
Bastun var ingen hit, de är sällan det söder om Haparanda.
Jag vill löga min lekamen, och det rejält! Riva och klösa med naglar och rotborste. Se Stockholmsskiten rulla ihop sig till små korvar på huden, för att sedan duschas ner i avloppet.

En gåva

I går ringde min gode vän R och sa att han hade köpt en present till mig. Jag har ju fyllt år för länge sen och det har vi ju redan firat (tillsammans med en fotstukning), så det var ju en glad överraskning.
Idag har jag varit i skogen på min VFU, efter det träffades vi på Östermalmstorg för en kaffe. Jag iklädd mina skogskläder, dvs regnjacka, stövlar, skogbyxorna och ryggsäck. När vi gick där var jag glad att jag kunde gå omkring där på Östermalm och vara så bekväm i min utstyrsel.
Nå, väl på cafét så halar han fram en bok som han räcker mig. "Faghag, en bok om kvinnor som älskar bögar", jag började skratta. Det är verkligen oerhört kul. När jag öppnade boken övergick skrattet nästan till en tår, så rörd jag blev, "Som ett Tack för att du finns!/R"
-Jag har skrivit fel, sa han.
-Va? sa jag och läste en gång till. Hittade inget.
-Men titta...
Jag tittar, det står tack med stort T. Men i det här fallet hade jag inte ens märkt det. Jag är så sugen att börja läsa den, men jag håller ju på med "Barn av sin stad" så jag vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Ha den som tunnelbanebok kanske?

Jag var ju på afrodans igår igen, detta har resulterat i kraftig träningsvärk i mina ryggfiléer och baklägg. Lägg på detta till gång i skog en hel dag. Tänk sedan hur det kan kännas när du ska böja dig för att borsta din hund som hårar ohumana mängder. (Varför tappar hon vinterpäls på hösten? Varför odlar hon vinterpäls på sommaren?) Men, det känns ändå skönt att det känns att man har gjort nåt! =)

Tack för att ni finns mina vänner!

En plötsligt utmaning

Jag fick ett meddelande på msn av min syster, hon skrev: Du har blivit utmanad på min blogg.
Jag tänkte att jaha det var ju konstigt, undra vad hon har hittat på? Ska vi köpa stegräknare och se vem som promenerar mest? Så var det inte. Det var som följer:

Regler:
· Beskriv först reglerna
· Svara på alla frågor
· Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din.
· Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.

Fem saker som fanns på din Att-göra-lista idag?
1. Gå på föreläsning (det gjorde jag)
2. Äta lunch med Kristin (det gjorde jag)
3. Fixa missförståndet med min lön (fixat!)
4. Dricka kaffe med Fia (med nöje avklarat)
5. Gå på afrodans (det ska jag)

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Då var jag alltså 14 år, gick i åttan på Tärendö Centralskola, övade upp mina tvärflöjtsfärdigheter i Högtrycket och mina klarinettfärdigheter i Comboblåsarna. Jag tror också att det var då jag spelade fiol ett år. Det var mycket musik då, jag spelade hellre än läste mina kemi- och biologiläxor. Jag orkade aldrig se hela Ally McBeal för den slutade så sent, nämligen klockan 22.00.


Ställen du bott på?
Åkers Styckebruk (men det minns jag inte)
Pajala (några svängar)
Autio
Anttis
Själevad
Bromma
Stockholm


Fem saker du skulle göra om du blev biljonär:
1. Sluta ta studielån och betala av den skuld jag har.
2. Ta min familj på en härlig resa
3. Köpa ett hus i närheten av min syster
4. Öka mitt månatliga bidrag till Rädda Barnen kraftigt
5. Ta mina vänner på en härlig resa

Jag vill utmana:
Julia
Fia (ja, det är du)
(Ma)Tilda
Hanna
Alex

...sen känner jag inte fler bloggare.

Jag finner balansen

Sist jag skrev om balansen hade jag alldeles för lite sysselsättning i mitt liv, det är ungefär ett år sedan. Mitt liv har mycket länge varit en berg- och dalbana av för mycket att göra och för lite att göra. Har jag för mycket att göra blir jag stressad och mår dåligt av det, har jag för lite att göra blir jag lat, slö och förslappad och mår dåligt över det. Nu låter det ju som att jag har mått dåligt i flera år, det är ju inte riktigt sant. Jag vet också vem jag brås på. Min mor är likadan. När hon får semester så tar det i alla fall två veckor innan hon har fattat att hon är ledig och kan göra lite vad som faller henne in, så gör hon det ett tag, och vips blir hon rastlös igen av att gå hemma. Sen brukar hon lugna sig och inse att det är skönt att vara så ledig, och då ska hon naturligvis börja jobba igen.
En gång pratade vi om att det är så svårt att hitta en jämvikt mellan sysselsättning och hälsosam ledighet. Jag undrade när man skulle lära sig men hon hade inte riktigt nåt svar på det.

Nu känner jag harmoni. Inte vet jag om det är stjärnorna och planeterna som gynnar Kräftan, eller om jag faktiskt har lärt mig hur man gör, eller om det bara är en slump att det är här och nu.
Iallfall så känns det himla bra och balanserat nu. För att mitt liv ska fungera behöver jag rutiner. Rutiner som jag får genom planering. Nu har jag bestämt vilka dagar jag ägnar åt jobb respektive skola. En nogrann studieplanering, och utrymme för ledighet, motion och träning. Jag vet att jag mår bäst av det och det är upp till mig att välja om jag vill följa min planering eller inte, vill jag det så ska jag det. Vill jag inte så kan jag ju flexa.

I går var jag på afrodans, och det var så kul! Det är verkligen min träningsform. Det var alldeles lagom jobbigt. Inte så jag dog av ansträngning, men absolut så jag blev trött och alldeles slutkörd. Där kan jag nog roa mig en gång i veckan ganska länge. Nu ska jag bege mig tillbaka till 1800-talets Stockholm när Söder var slummen där de allra fattigaste bodde. "Mina drömmars stad" av Per-Anders Fogelström. Läs den serien.

Rivstart II

Idag har jag gjort rivstart nummer två, nämligen med jobbet. Fem musiklektioner och massa planering en del pedagogiskt prat. Jag är jättenöjd med själva lektionsinnehållet för samtliga, klasserna uppnådde dagens mål och verkade ha roligt. Mer kan man ju inte begära?
Däremot fnissade de åt att jag sjöng "så ljust", de skrattade alltså åt min sångröst. Det var hårt måste jag säga. Lite sårad blev jag, särskilt som jag själv tyckte att det gick ovanligt bra att sjunga idag. Då fick jag strängt förklara att vi har musik för att man ska få sjunga, för att det är roligt att sjunga och att alla kan sjunga, och framförallt att alla har olika sångröster. De blev tysta.
I två klasser har de påpekat mina sch-ljud. Det gäller verkligen att veta vem man är när man jobbar med barn. Jag sa att jag aldrig, aldrig kommer att börja prata Stockholmska, bara så de vet.

Det tog en miljon år innan jag somade igår. Elva släckte jag lampan efter att ha läst. Halv två tittade jag på klockan sista gången.
Men nu är jag trött i kropp och själ. Det är skönt.

Och jo. Nu när jag är igång, så känns det jättekul! Visst kan jag vara musiklärare ett tag... Jo.

Rivstart

Jävlar anamma vad jag har rivstartat mitt pluggande idag! Igår gick jag och köpte böckerna som aldrig skickas till mig. Idag fick jag mail om att de är på väg. Nå, det kan ta tre dagar till så jag ångrar inte mitt beslut. I går kväll kom ångesten smygandes över att jag började hamna efter i skolan. Då var jag så smart och skrev ett sms till min kamrat L som är från Haparanda och frågade om hon ville hänga med och plugga i morgon (idag alltså). Är man två och har bestämt en tid så kan man inte sova "bara en liiiten stund till" och missa hela sin effektiva morgon-plugg-tid. Det ville hon så tio i nio träffasdes vi utanför Ica och begav oss till biblioteket. Och där satt vi till klockan två, med en liten lunchpaus. Sen såg jag nästan i kors och hjärnan hade förvandlats till något vars tankeförmåga var lika seg som tuggummi. Jag gick hem och började planera morgondagens musiklektioner i stället.
Det var mycket nödvändigt.

I natt drömde jag nämligen att jag skulle ha lektion med en ny etta, och jag hade inte planerat klart den så jag tänkte att jag får väl improvisera då. Det är ju aldrig en hit. I det här fallet blev det verkligen inte det eftersom deras klasslärare var med på lektionen och såg hur oplanerad och ostrukturerad jag var. Jättepinsamt. Det konstiga var att det inte var deras lärare, utan min gamla lärare Märta som jag hade i tvåan.
Det är nog lite "tänk om de inte tycker att jag är bra nog"-ångest som spökar i mitt inre. Så nu har jag planerat och känner mig nöjd! Jag har satt upp mål för dagens lektion som jag skall delge barnen. Så här: "Dagens mål: Klappa en rytm" Det är för årskurs ett. För en tvåa har jag "Våga släppa loss", de ska få göra en sång med dans där man ska grimagera för varandra. Jag ska ha sex musiklektioner i morgon. Snacka om rivstart där med.

Ja. Sen jag har pluggat en timme i kväll också. Den här kursen är så intressant, jag vill verkligen läsa varenda ord i böckerna, men det hinner jag inte. I synnerhet inte när jag redan ligger efter (tack Bokus.se!). Det är alltså om läs- och skrivutveckling jag läser, så spännande så! Jag hade kunnat fortsätta, men jag måste börja varva ner om jag ska kunna somna, och somna måste jag eftersom jag ska upp kl 06.00 i morgon.

Sov gott hörni!

Next!

I dag blev jag plötsligt förkyld. Helt från ingenstans dök den upp. Eller så kom den från min klass där en person satt och snörvlade och pratade om nässpray och torkade sina rinniga ögon. Tack. Denna dagen har jag nog nött soffan mer än jag gjort sammanlagt sen vi flyttade hit. Två avnsitt av den fantastiska serien McLeods Daughters (på dvd), Mannen som kunde tala med hästar, inklusive en sovpaus mitt i allt (i soffan såklart). Dock har vi tagit en riktigt lång promenad med hundarna också så helt försoffad är jag inte.

I går såg jag ett mycket intelligensbefriat program. Det heter "Next" och går på MTV. Det kan gå till tillexempel så här:
En kille presenteras, hur gammal han är, vad han heter och vad han har för intressen. Dessa är ofta surfing, att festa och andra hippa saker. Programmet är såklart amerikanskt.
Sedan presenteras fem tjejer (i fall killen är hetero) där de kliver in i en buss, de säger tex: "My name i Melinda and he won´t say no to me because I have a fabuolus as!" Sedan gör hon en snygg pose där hon visar hur snyggt arsle hon har och så kliver hon i bussen. Efter den fantastiska presentationen får alla tjejerna i tur ordning gå på dejt med killen. Om de har sån tur att han vill det förstås! Det är nämligen så här, att om killen inte tycker att tjejen passar honom, så säger han "Next!" och dejten avbryts. Men då vet ni! Allt går på tid, och så länge som dejten fortgår så tjänar tjejen mer och mer pengar. Jag vet faktsikt inte om killen vet om detta. Ibland räcker det med att hon kliver ur bussen och han inte tycker att hon är nog smal för att han ska säga "Next!". Oftast hittar de på något och pratar och flirtar järnet och bjuder ut sig själva, och sen säger hon nåt som får honom att nexta henne. I går till exempel så nextade han en tjej för att hon inte hade samma djupa kristna tro som henne, annars verkade han gilla henne, men, men...

Det här görs i alla varianter, men en tjej som ska välja killar, kille som väljer killar och tjej som väljer tjejer. I de fall det är homosexuella inblandade så hånglar de ofta med varandra i bussen medan de väntar på att få gå på dejten.
Undra vem som kom på denna brillianta programidé? Den största frågan av alla är dock varför tittar jag på det?

Det är nåt sjukt, precis som att jag inte kan sluta läsa Blondinbellas blogg även fast jag inte tycker den är intressant. Att man tittade på avsnitt efter avsnitt av Sunset Beach fast inget hände.