Tentamen

I fredags fick jag ett mycket negativt besked angående min tenta. Jag svor mycket och länge. Besvikelsen gjorde mitt hjärta tungt och mitt sinne mörkt. Just då ringde min läkarstuderande vän M, jag svarade och lät nog lite arg, men då fick jag prata om det med en som verkligen förstår. Och så insåg jag lättnaden av att jag ska bli lärare och inte läkare (då sa han att jag inte ska nedvärdera mina studier, det har han rätt i). Och jag tycker faktsikt att det vore en bra idé med en lärarlegitimation. Trots att det är Folkpartiet som föreslagit det.

I allafall så kände jag att jag misslyckats lite, och ville inte riktigt berätta för mamma att jag kuggat. Jag tänkte att hon kanske ifrågasätter att jag har jobbat så mycket. Idag ringde jag henne, och själklart ifrågasätter hon ingenting, det är ju min mamma. Jag gör ju de val jag vill i livet. Min mamma är verkligen fantastisk. Hon sa bara att det var tråkigt. Och jag visste ju egentligen att det var det hon skulle säga.

Så idag har jag träffat min kurslärare för den kursen. Det kändes bra, jag har inte varit ute helt och cyklat. Det saknades bara lite djup. Jag gör nog omtentan nästa fredag trots allt. Tänkte i ett ögonblick spara den till hösten, men jag tror inte det ändå... Det blir skönt att få det gjort, och jag kan ju det här. Egentligen.

Din arbetsgivare kollar upp dig på nätet!

I morse satt jag och bläddrade i "Studentliv" (en av typ 40 tidnigar som kommer till mig nu och då) när jag åt frukost. Där fanns en artikel om att det blir allt vanligare att arbetsgivare kollar upp arbetssökande på internet innan de anställer dem. Då ska vi se. Jag gör en sökning på mitt namn på Google.
Vad är mina odds att få anställning? Vad skulle arbetsgivaren tänka och tycka?
Detta dyker upp:

- Veckobrev från två av arbetslagen på min skola som klargör att jag kommer att ta över musikunderviningen efter påsk i år. (Bra, visar att jag fixar att jobba och plugga samtidigt).
- Jag har gjort ett test om koldioxidutsläpp och därmed förtjänat en jordglob på websida. (Aha, hon är miljömedveten!)
- Att jag varit med och skrivit musik till Erkki & Laura där det också framgår att allt arbete är ideellt.
- I alla fall två personer har mig som vän på Facebook.
- Under en dag som hade med Populärmusik från Vittula att göra fanns jag som moderator och presenterade och avtackade föreläsare m. fl. (Hon är inte rädd för att stå inför folk).
- Ett kort arbete om Karvonens ladugård som jag gjorde på mellanstadiet.
- Jag säljer en bok på kurslitteratur.se. Som ingen för övrigt vill köpa och det förstår jag ju för vem vill ha den boken? Inte jag. Uppenbarligen.

Det är det man hittar och nu ska jag nog kräkas en stund för att jag är så präktigt duktig. Sen finns jag ju förstås på hitta.se (fast med fel adress, oansvarigt?) och andra söksajter där man kan få veta saker om folk. Jag kan nog känna mig trygg än så länge. Inga pinsamma festbilder och sånt. Jag vet ju att det finns, men var? Det säger jag inte! Haha!

Och apropå att vara duktig så har jag omorganiserat mitt plugg idag. Det känns mycket bra. Jag har också börjar med att inte följa det, men det får gå ändå. Känner ingen ångest för det än. Bara det är gjort det som ska till på söndag så är jag nöjd. Men det SKA det vara.

Nu sova!

Bortkastat...

Igår upplevde jag att jag slösade bort mitt liv. Jag kom hem, hade tänkt plugga men kom mig inte för, så jag gjorde 1000 andra oviktiga saker istället. Som till exempel att sova i soffan en timme, för jag var så trött, så trött. Liksom i måndags, men då härdade jag ut. Det var väldigt tråkigt att känna så, speciellt eftersom jag inte riktigt har tid att slappa ner mig. Absolut inte. Så jag har bestämt mig för att se alla dagar fram till 5 juni som vardagar. Utom de två kommande lördagarna för då har jag saker för mig.
Jag ska ta tag i plugget. Göra en ny studieplanering och följa den den här gången. Det kändes nämligen väldigt bra i torsdags och fredags när jag gjorde det.
Egentligen borde jag börja idag. Typ nu. Eller ska jag bara låta mig vara ledig i kväll? Jag gör ju ändå inget vettigt när jag är ledig. Så svårt det här med tiden...

Jag kommer att fortsätta mitt vik även sista skolveckan, och nästa termin. Jag satsar även på att fortsätta med mina heltidsstudier. För jobbet kommer inte att bli 50% som nu. Snarare 30, det känns lagom. Och nästa kurs kommer med största sannolikhet inte att bli som denna termin. Dock, jag har lärt mig massor! (Undra när jag ska hinna skriva min examination?)

Och apropå examination, vad ska jag skriva om i min C-uppsats? Vad är jag intresserad av? Jag kanske har skrivit klart den om ett år, så det är väl dags att börja bestämma sig. Svårt, tänk att den dagen närmar sig trots allt.

Vilket svammel det blev idag. Jag kan berätta att idag var jag på jobbet kvart i åtta, redo att möta elever kl 8.10. Men inga elever kom. Jag gick för att undersöka och fick veta att så gott som hela skolan har orienteringsdag (en hel dag med orientering, hu!) så min första lektion började 11.50.
Nå, jag fick massa annat gjort, bland annat har jag alla lektioner för resten av veckan och nästa vecka färdigplanerade. Samt rytminstrumenten i ordning. Jag trivs förvånansvärt bra som musiklärare. Men en heltidstjänst som det skulle jag inte vilja ha. Det orkar nog inte varken kropp eller själ. Men varierat med lite svenska eller nåt annat lungt blir det nog bra.

Nu ger jag mig. Grattis till den som orkade läsa så långt! Tack för att du var intresserad av mitt liv!

Tornedalsk dramatik

Det är islossning i Torneälven. Trots att de flesta som bor där varit med om islossningar sen de föddes är engagemanget alltid stort. Folk slår vad om när isen ska gå, i byarna anordnas det tävlingar där man får tippa vilken datum och vilken tid granen som ställts ut på isen passerar bron, eller annan lämpligt landmärke. Det gissas och spekuleras i huruvida det blir översvämmningar och isproppar eller inte, kanske smälter den bara bort. Kanske spolas Kirunavägen sönder i höjd med Anttis? Det hände faktiskt 2001.
I år verkar det vara mer dramatiskt än någonsin, eller i alla fall på mycket länge. Vattnet har stigit över fyra meter på sina ställen. Stugor, bastun och förråd står med vatten upp till fönstrena. Försäkringsbolag: Var beredda vid telefonerna för så fort den här proppen släppt börjar de ringa!
Jag har lyssnat på klipp på webradion och läst lite på NSD på nätet. Och vet ni vad som slår mig?
Lugnet. Lugnet i Tornedalen.
- Jaja, naturen har sin gång.
- Vi får se hur det blir när den släpper.
- Haha, ja då slipper jag bära vatten till utebastun!
Jag vet att folk spekulerar, för jag har själv varit där. Man undrar hur det ska gå för den där stugan, blir den brasved när proppen släpper? (Så illa går det aldrig, tornedalingarna bygger rejäla hus). Man vet att folk som är drabbade ligger sömnlösa en hel natt och bara väntar på att något ska hända. Att vattnet ska börja sjunka undan eller att isflaken ska närma sig boningshuset där famljen sover. Man undrar om man ska kunna ta sig till jobbet i morgon.
Men ändå, ett lugn. Ingen stress, och alla handlar så rationellt. Det är ingen som står med händerna i byxfickorna när något väl måste göras.
Jag blir lite rörd. Det är så det är hemma.

Föreställ er samma scenario i Stockholm. Nu är det kanske inte möjligt eftersom det för det första inte blir sådan is på vattnet kring stan, och om en översvämning skulle hägra så skulle det nog vara av allvarligare karaktär eftersom det handlar om ganska mycket större vattenmassor är de i Torne Älv. Men ändå... man kan ju fantisera. Jag tror inte att man skulle uppleva samma lugn. Faktiskt. Men så är jag ju en Norrlandspatriot.

Oj då...

...idag råkade jag säga till en klass att de låter som får hela högen. Jag vet inte om man vår säga så, antagligen inte. Men de verkade inte ta illa vid sig. Jag ser rubrikerna:
Musiklärare kallade elever för får, avskedas.
Jag ska förklara: Denna klass är ett gäng underbara ungar som verkligen uppskattar musiklektionerna. Jag myser i hela själen varje gång jag ska ha dem. De är hemskt duktiga på att sjunga och tycker att det mesta är kul. Idag skulle vi sjunga Imse Vimse Spindel och Bä Bä Vita Lamm, samtidigt. Det blir väldigt fint när det funkar kan jag lova! Iallafall så tyckde de att de låtarna var lite tråkiga för de har väl sjungit dem i flera år, men vi var ju tvugna att köra igenom dem var för sig en gång. Imse gick bra, lät mycket fint även på engelska. Bä bä däremot... Ojoj. De var inte riktigt fokuserade, höll på med annat, fjantsjöng och sånt. Så jag slutade plötsligt spela:
- Men vad är det? Ni låter ju som får själva! sa jag förvånat (jag vet ju att de kan bättre).
- DU låter som ett får! fick jag raskt tillbaka.
Sen började de bräka som får, på riktigt.
- Okej! Vi sjunger som får! (Jag gör en ljudillustration av Bä bä med fårröst) och börjar spela. Vi sjunger som får. Jag tror de tyckte det var kul. Jag tyckte det var kul. Man ska nog inte vara rädd för att skoja lite...
Skolan nu för tiden har på nåt sätt spårat ut lite vad gäller vad lärare får och inte får göra. I det stora hela så får lärare inte göra någonting. De får inte röra i eleverna, de får inte ta saker från dem, det får inte säga vad som helst. Det är inte lätt ska ni veta. Det är nästan svårt att vara personlig, för det finns så många "får inte" och "måsten".
Ja, jag vet inte. Kanske var det helt fel? Kanske går de tillbaka till sin lärare och är ledsna, berättar att Marika kallat de för får... Då blir det inte så kul.

Modepoliserna som jag definitivt ogillar

Ursäkta mig, men jag måste få uttrycka mig. Jag avskyr verkligen modeprogram av alla de slag, där någon sitter och tycker vad folk ska och inte ska ha på sig. Jag blir nästan arg, jag har väl på mig vad fan jag vill! I synnerhet när folk pratar mode blir jag irriterad. Bilder kan jag se på och till och med inspireras av. Det är också okej att säga vad som kommer att vara inne i vår, men när de börjar säga vad som är ute, vad som är fult, vad man bör undvika, då börjar jag koka! Ta leggings till exempel. Det är kanske tredje sommaren som de syns på var kvinnas ben. Jag minns själv när de kom tillbaka i modet, från att ha slumrat gott sedan tidiga nittitalet. Och jag tyckte det var så fult, strumpbyxor ska det vara, tyckte jag. Sommaren efter, alltså förra sommaren var det mitt favoritplagg, och nu, ja nu är de tydligen helt ute. Hallå. Ser jag rik ut eller? Tack och lov att folk ändå har på sig vad de vill så långt det går.
Sen så styr ju modet såklart. Jag kan ju inte köpa sånt som inte finns i affärerna även om jag vill.
Jag har radion på nu, och där pratar de mode, därav mitt behov av att få uttrycka mig. De pratade nyss om uppvikta jeans. Personligen gillar jag det, det är mycket praktiskt när man inte riktigt vet vad det kommer att bli för väder, dock trodde jag att det inte var så modernt längre eftersom det har hållit i sig ganska länge. Men nähä, uppvikt får det tydligen gärna vara. Så bra då. Nog för att jag hade fortsatt ändå... Idag har jag på mig mina (blå) Lee-jeans, en rosa t-shirt med inbyggt linne som säkert är ute (inhandlat på H&M för ett år sedan), och så blir det nog mina rosa ballerinaskor och den svarta manchesterkavajen som hängt med ett tag. Vilken jag ärligt funderar på att byta ut snart. Den har tappat en knapp också...

En hit i sommar är tydligen gladiator sandalen (se bilden).

Så där ja. Jag har uttryckt mig klart. Nu ska jag göra lite nytta.

Otillräcklig

Det är väl den känslan jag har att se fram emot i mitt framtida (och nuvarande) yrkesliv. Att inte räcka till. Att vilja så mycket, att vara en bra lärare, en rättvis lärare, en välplanerad lärare... Idag har det känts svårt. "Ska vi göra nåt kul idag? Inte sjunga, inte nåt tråkigt." Och grejen är att halva den klassen tycker att allt är tråkigt. Andra halvan tycker det mesta är kul, men de gör tyvärr (?) inte lika stort väsen av sig kring det som pessimistnissarna. Och så var datorerna megasega, så de hann inte göra nåt på hela lektionen. Så trist. Men sen finns ju också de små, där man kan göra vad som helst, och de tycker allt är kul! Tack gode Gud! Där man kan improvisera hej vilt och de bara kör på.

Jag får fortsätta jobba samma mängd som under april. Det är både bra och dåligt. Det är bra för det är ganska roligt trots allt, och jag tjänar pengar. Det är lite dåligt för min egen skola blir helt ärligt lite lidande, och jag vill verkligen, verkligen ha allt godkänt när jag går på sommarlov.

...och så använder jag rösten på fel sätt. Istället för att få eleverna att vara tysta så försöker jag överrösta dem när jag ska instruera. Det förstår ju vem som helst att det inte är bra...

Nä. Imorgon egen skola. Ny kurs. Sista i AUO 2 = härligt! Sen, tre terminer kvar. Sen, lärarexamen here I come!

God natt!