Julia min vän

Jag har som sagt varit i Luleå en snabbis. Åkte vid 12 på fredag, kom hem vid 16 på lördag. Jag har hälsat på min goda, goda vän Julia. Julia och jag har känt varandra länge, sen vi började på gymnasiet och det var hösten 2000. Vi har töntat med hästar och klassisk musik. Vi har blivit fulla med allt vad det innebär och lite till. Vi har levt i kollektiv och önskat att det var 70-tal, så Julia skaffade rastaflätor och jag hade hippietunikor. Sen har vi bott ihop igen och när vi varit långtidssinglar har vi dejtat och blivit missnöjda, saknat mannen i våra liv och fantiserat om att bo ihop igen när vi är helt vuxna och fortfarande singlar. Så blev det inte. Julia bor i Luleå med sitt hjärtegull Edith och jag bor i Anttis med Anders. Det är bra att hon bor i Luleå så kan vi träffas oftare. Som i helgen till exempel. Trots att hon fått barn så gjorde vi sånt som vi brukade göra förr. Vi promenerade, lagade mat (fisksoppa stod kanske inte på menyn för några år sedan), drack te och pratade till klockan ett på natten, då vi gick och la oss för att man borde och inte för att vi egentligen ville.

Tacksam ska man vara, för att få ha vänner av detta slag!