Jag har hittat mitt här och nu. Då jag bara är där och då. Ingen annanstans. Inget annat existerar. Jag har många gånger hört folk säga så, att när de spelar musik så finns inget annat. Jag har ibland känt att är jag konstig som inte känner så. Varför får jag inte en sån kick av musiken som andra får?
Det är för att det inte riktigt är mitt rätta element. Det är så nära mitt rätta element man kan komma, och jag trivs otroligt bra att jobba med det, och jag känner hur jag hela tiden utvecklas.
Men studen då bara här och nu existerar, det är när jag är i dramat. I teatern finns mitt här och nu. Jag ska vara med i en uppsättning om skapelsemyter som Tornedalsteatern ska göra. Vi är väldigt få medverkande, och jag tror själv att det är för att folk är lite rädda att det ska vara flummigt. Och visst fan är det flummigt. Jag är säker på att det kommer att bli urflummigt och alldeles underbart. Jag tänker så, att allt behöver man inte förstå, ibland kan det få vara bara vackert.
Jag hoppas och tror att Familj Vaniljs enda uppsättning var begriplig för en del, men för andra bara fin att se på. Jag tror att det kan räcka så.
I går hade vi iallafall träff med lilla gruppen som ska göra det här. Vi bildade en gudinna. Vi följde varandra i en obestämd ordning. Vi berättade en saga med ett ord var. Vi gjorde musik med våra röster och våra kroppar. Vi var ett eko. Och det var alldeles underbart att få bli vild, galen och ful för en stund.
Mitt här och nu finns i det skapande dramat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar