Ibland är det sämst.

Idag går allt sämst.
Idag är jag sämst.

Hur jag än försökt så blir det inget pluggande. En timme har jag läst. Några rader har jag raderat. Lite text har jag flyttat. Med högsta möjliga pepp och motivationssnack begav jag mig hemifrån (från mitt nya hem som jag delar med min käresta i livet, för övrigt) för andra gången. Tänkte prova ett nytt bibliotek, lokalt nära mig. Det var ganska gulligt och det är inte alls nåt fel på biblioteket. Men jag har inte gjort nåt!
När jag läst en stund blev jag dödstrött och började yra i nattmössan så jag åt lunch. Sen tittade jag på min uppsats. Sen lutade jag mig över bordet och sov en alldeles för lång stund. Sen insåg jag att det var slöseri på tid att sitta på biblioteket och sova så jag kunde lika gärna gå hem. So I did. Kanske kan jag göra lite nytta här istället. Kanske infinner sig läs- och skrivlust i kväll när jag minst anar det? Kanske inte.

Men jag känner mig ändå sämst. Inte bara dålig. Sämst. Och det är inte så kul. Det är ganska så skittråkigt. Fan. Fan. Fan. Fast jag vet ju egentligen att jag är ganska så jävla skitbra.

Nå väl. Kan jag inte vara en bra student så kanske jag kan vara en bra matte och ta med min hund på en promenad i solskenet.