5 maj 2010

Än en dag...

Det brukar kännas lite bättre efteråt, så här kommer det:

Hej bloggen.
Idag känner jag mig dålig igen. Och dessutom tjock vilket är en helt ny känsla. Jag har enligt vågen gått upp några kilon som jag inte märkte av förut, men idag syns de också. Skit. Alla är ute och hurtar och springer, tränar säkert inför Vårruset. Jag blir sugen på att springa jag med, men gör det inte. Istället skåpsuper jag mina Pingvinpastiller och längtar efter choklad. Jag känner mig irriterad och den som råkar ut för min irritation är den oskyldigaste av de oskyldiga, nämligen Chicko. Jag vill skrika åt henne när hon drar i kopplet eller piper för att hon ser andra hundar. Med andra ord: Jag är en dålig matte. Jag har ovanligt svårt att hitta de bra och positiva sakerna. Jag hatar min uppsats lite just för att det är något jag måste göra. Jag vill att min lägenhet ska vara städad och klar punkt nu och att vi ska få ordning på allt här hos A. Eller här hos oss ska jag säga.
Jag känner att jag inte uträttat nåt fast jag egentligen gör det. Antagligen gör jag inte nog för att fylla min dagliga duktighetskvot. Jag ser mer problem än möjligheter med saker och ting.

Och jag tror, att allt bottnar i att jag är rutinlös. Fan i helvete vad jag längtar efter att få börja jobba så man kan få lite rutiner automatiskt utan att behöva uppbåda en omänsklig massa självdisciplin.
En rutin har jag och det kan vara den bästa för en sån som mig, och det är sovtider. Vi lägger oss vid elva och vi kliver upp vid sju.

Jag tror jag måste göra upp ett schema. Med rutor. I rutorna ska jag skriva var, vad och när jag ska plugga, äta och motionera. Och så ska jag göra en lista på allt jag har att göra. Med ikryssningsrutor som jag kan pricka av när det är klart.
Men kanske borde jag laga mat först. Och egentligen borde jag bara plugga för det är det viktigaste av allt.

Imorgon ska jag vikariera på gamla skolan. Jippiiiiii, vad kul det ska bli!

Dessutom är jag ful i håret och fattig. Men, när jag är med A, då känns allt bara bra. Då tänker jag inte så här som jag gör nu. Han är bäst för mig. Bäst, bäst, bäst!

Jag vill kräkas lite på det här negativa inlägget. Igår gick det iallafall bra att plugga. Och det har gått helt okej idag också. Jag tycker bara att jag gjort för lite.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ibland mar man daligt bara for att man har sa hoga krav pa sig sjalv, tank pa allt bra du faktiskt har astadkommit! Du ar snart klar med en, vadda, 5 ars (eller nat) utbildning!!! DET ar ju kanonbra!! Sa vadda om du ar lite skoltrott och har svart att uppbada motivation for narvarande, det skulle ju vara omanskligt om du inte var skoltrott! Pepp pepp och kram!! /Julia