I morgon skickar jag in det som jag anser är min slutgiltiga version av min uppsats. Det betyder att jag hann. Ett tag trodde jag verkligen inte att jag skulle hinna.
Vädret är underbart somrigt och jag har lyckats med att plugga utomhus och dra på mig lite solbränna redan. Äntligen börjar det synas vilka gener man har! Eller så betyder det att jag börjar bli gammal. Vad jag menar är att mamma och pappa blir bruna så himla fort, och inte jag. Men jag blir nog det, även om jag på vissa ställen är mer röd för tillfället.
Nå. Livet är faktiskt fantastiskt och fint och härligt. Det har det ju varit hela tiden, nånstans där under uppsatsångestlågorna.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar