Min motivation kring den här uppsatsen dalar upp och ner som mitt blodsocker ungefär. Kanske lite i takt med det när jag tänker efter.
I förmiddags var jag sjukt stressad över den. Nu har jag iallafall fattat vad jag ska göra, så nu måste jag bara börja. Eller snarare fortsätta. För började gjorde jag trots allt här efter halv ett tiden. Jag skulle önska att jag kom in i ett sånt där omtalat "stim" då man bara skriver och skriver. Jag hör om folk som skriver två sidor i ett svep och jag önskar att det gick så för mig. Jag skriver ungefär två meningar i ett svep. Fast å andra sidan brukar det då bli två jävligt bra meningar. Men, jag skall i denna uppsats producera minst 22 sidor.
Sen så äter jag dåligt också. Det ska jag ändra på snarast. Och så bor jag på två ställen, det ska jag också ändra på snarast. Och så känner jag att jag borde engagera mig mer i att det är val i år och att vi verkligen, verkligen skulle behöva ett maktskifte. Det har jag nog inte tid att ändra på snarast. Och så tänker jag på kollot, och på om det inte blir nåt. Och att jag borde göra nåt för att det ska bli nåt. Och så är min tvärflöjt paj. Och hur jobbigt allt än kan te sig så har jag ändå finaste A, som en stråle sol mitt i mörkret av stress och prestationsångest. Det är rätt så bra ändå.
Förresten så hör det till livet att utstå lite stress så här på vårkanten. Så har det ju varit länge och så kommer det säkert att vara en lång tid framöver i livet.
Vad hände med att jag skulle sluta med "borde"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar