Som en höststorm...

...det börjar med en knappt märkbar skälvning i grenarna, sen är det lugnt igen.
Plötsligt börjar en lätt bris blåsa, några löv faller av. Vinden tilltar, den sliter och drar i både löv och grenar.
Fler löv faller av, en del dalar sakta till marken, några virvlar vilt omkring och letar desperat efter en fast punkt.
En del finner ett annat löv, i takt med att stormen rasar kommer de närmare varann. De klamrar sig fast och kämpar tillsammans mot stormen som försöker slita dem isär. Ju mer det blåser, desto hårdare kämpar de.

Jag vill inte ha det här. Jag är mitt i något som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Jag vet inte hur det ska sluta. Jag blir rädd att det ska sluta så dåligt att jag hellre har det som än slutet i sig. Jag vet inte...

Jag vill inte...

Jag kan inte lämna en relation jag inte mår dåligt av, jag har inte motiv nog då. Blir jag sårad, ja, då kan jag det. Men om det är bra? Varför göra slut på det? Jag vet inte vad som begärs, eller förväntas. Men hur jag än gör kommer det att bli fel. Någon kommer att bli sårad.

Helvetes,

jävla,

satans,

skit...

Hej, hej, hej!

Hej!
Idag har jag varit trött. Det är jobbigt, speciellt när man har en massa sidor att läsa i en tråkig bok som heter "Kulturanalyser". Då måste man komma på nåt smart så man inte måste läsa allt. Vi har fått i uppgift att ställa två frågor till varje kapitel (fyra kapitel), jag har helst enkelt stretat på och läst tre hela kapitel, men nu, när jag har hittat två frågor att ställa i den fjärde kapitlet, så MÅSTE jag ju inte läsa det. Bara det att verkade plötsligt bli intressant. Får se hur jag gör.

SJ ställer in all tågtrafik norr om Gävle. Är inte tåg gjorda för att köras på vintern eller? Det är TUR att Julia och Andreas kommer med Connex! Good stuff!

Jag har köpt en digitalkamera! Och det är ju jättepositivt och kul!!! Då kan man fota en massa roliga bilder och filma korta filmer! Man kan ta kort på sina vänner och allt kul man gör, och sen kan man titta på dem i efterhand och minnas hur kul man hade!

Ja! Hej då!

Negativa höst

Helvettes jävla skitväder. Snö? Ja tack! Regn? NEEEEEEEJ! Det är ju så jävla obekvämt att bli blöt, och mitt , som är nästan oanvänt börjar redan pajja! Hoja. Jaja, det kommer väl snö så småningom.
Inte heller Chicko gillar det här vädret, hon bara ligger inne och sover. Sover och sover. Själv ska jag strax sätta igång att läsa för jag ska lämna in min portfolio på onsdag så jag kan åka till Bollsta i lugn och ro och få lite höstlov. Det tar bara 3,5 timmar med x2000 till Sundsvall. Det är som bussen mellan Pajala och Luleå! Helt fantastiskt!
Jag insåg just att jag hellre skriver än läser. Känner mig mer peppad att ta tag i skrivuppgifterna jag har kvar än att läsa den där boken... men boken ska redovisas muntligt i morgon så det är bara att sätta igång!
Har inte så mycket mer att säga. Studentlitteratur är dyrt, regn är äckligt och jag börjar redan få julkänslor, samt anser att november är en toltat onödig månad!

Tack och hej!

PS. Choklad är gott. DS

Dessutom tycker jag själv att det oerhört irriterande att läsa texter som är manipulerade och fixade på det här sättet! Men jag var tvungen att prova!

Positiva höst!

Jag har aldrig, och jag säger aldrig, haft såna här känslor för hösten som jag har nu. Oktober brukar vara min värsta månad på hela året. Men, inte nu. Jag njuter i fulla drag, lite musik i öronen, kylan biter en liten aning i kinderna, torra löv som knastrar under fötterna när man går... Varför har jag inte sett det här förut?

"Luften är klar som en silversträng,
smått biter kylan min kind,
några höstlöv leker i luften,
med hjälp av en virvlande vind."

...och Chicko vill gärna ha en bit av min macka, fast hon har fått ett stort saftigt älglårben idag. Men hon får tigga så mycket hon vill, jag är bara glad att vännen är med mig igen! Vi två.

Denna vecka har jag två schemalagda lektioner. Men, en jäkla massa att läsa! Jojo, men det känns bra. Vet inte vad jag har för energiproblem, jag kan inte somna på kvällarna och jag är inte trött på mornarna. Var det Pajalaluften? Det är ju i och för sig inte något dåligt att vara pigg!
Ja. Då har jag dryftat det jag hade behov av att dryfta denna kväll.
God natt!

En urbanportion

Jag är nog inte gjord för att bo ensam. Även om det ibland, någon enstaka gång, kunde kännas jobbigt att ha en massa folk hemma hela tiden, så är det mycket trevligare än att bo själv. Jag saknar att ligga på vårat köksgolv och samtala om livet, jag saknar att komma hem och finna mitt gäng vid mitt köksbord eller framför tv-spelet, jag saknar min vänfamilj helt enkelt. Det var härligt att vara hemma i Anttis, hos min familj. Nu är inte ens Chicko hemma. Här kokar jag mina makaroner i mitt tråkiga tvättstugekällarkök.
-Vem ska ha mat? Kunde det låta en gång i tiden, det betydde: Hur många ska äta makaroner? Det var tider det, Urbans Harem, glömmer jag aldrig. Här i stan är det så jävla långt överallt, så det tar svinlänge att ta sig till sina kompisar, då måste man träffas på stan, och då kostar det pengar...
Nu är mina makaroner klara. Det blev mycket, så det räcker för två, eller med andra ord en urbanportion. Jag ska äta det. Gud så tragisk jag låter. Det är jag inte egentligen. Jag mår faktsikt jättebra, mitt liv är helt fantasktiskt. Men jag måste faktiskt hämta hem Chicko snarast...
Oj, det är mycket mat, en fjärdedel hade räckt ser jag nu...

Äh, hej då.

Varför människan inte vill vara singel

Under den gågna veckan har jag förstått varför människan strävar efter att ha en livskamrat och en familj, eller åtminstone en flock. Och det är för att om man blir sjuk, eller mår dåligt på nåt sätt, så blir det så mycket jobbigare om man är ensam. Alltså, även om man har familj och vänner som finns på håll, så är det inte samma sak som att ha nån hos sig, som kan utföra markarbete. Någon som tar hand om en och ser till att man har det så bra man kan även om man mår dåligt. Som lagar mat när man ligger i sin säng och svälter, och samtidigt fryser för att man har feber, som sen han diska, och se till att tvätten blir vikt. Och bara krama en och säga: Det blir bra. Och hålla med om att det mest synd om mig i heeeela världen efter att man fått vänta på akuten i fem timmar och sen gett upp för att man är så trött så man bara vill gråta...
Och hålla om en när man ska sova igen, men fryser åter igen. Och säga: Nä, nu går du till läkaren! För ibland fattar man inte det, fast man fattar det. Man tycker inte att man har tillräckligt ont.
Och när man för fösta gången i sitt liv, känner att man inte orkar göra någonting överhuvudtaget, så kan han bara säga: Ska jag göra det? Vill du det? Så behöver jag bara svara ja och nej. Och sen göra det som jag måste göra. Tex gå å duscha. Som nu är fallet.
Nu orkar jag inte ens skriva mer. Hoja. Hoja är väldens bästa ord. Tack för att det finns.
Jag ska försöka samla kraft att gå å duscha, för jag är inte fräsch...

"Att säga man istället för jag är att fly från sina egna känslor" ur: Dotter av Tove Alsterdal

Kipeä!

Idag mår jag relativt bra, om man jämför med i går kväll så mår jag väldigt bra. Så länge jag bara håller mig lugn, dvs inte går omkring å gör en massa saker. Sitta still så gott det går. Bra. Så kanske jag slipper uppsöka vård, och sitta i väntrum åtta timmar innan de kan ta sig an mig. Hoja. Hur still jag är ska vara så måste jag nog fara till affärn, men dit kan jag ta bussen (fördel med Stockholm, man kan åka buss fast det bara är två km). Jag borde också passa på att plugga lite när jag nu är pigg. Jag tror jag gör det snart. Håller på och läsa en intressant bok om särskillnader mellan könen i klassrummet. Sen måste jag läsa nåt som heter "Det pedagogiska kulturarvet" och det kan väl vara intressant, men på grund av en extremt tråkig föreläsning av författaren av boken så känns det som att boken ska vara lika tråkig.
Nå, kanske ska jag klä mig lite anständigt. Om jag ids. Hoja... jag är lat nu. Eller.. nä, jag vilar, jag kurerar mig.

Hej då...