Låt den rätte komma in

Boksamtal hos Fia. Väldigt, väldigt trevligt. En lång kväll. Först pratade vi om annant, sen pratade vi om boken och fikade, sen pratade vi om annat igen, och drack vin. Det är himla trevligt att dricka lite vin så här en söndagskväll. Vi var överrens om att det var okej, så länge man inte sveper en hel flaska vin själv varje kväll. Vi var fem. Jag var hemma kvart i ett, på natten (ja, mamma, ja, syster, jag är försiktig, massa folk åkter tunnelbana vid den tiden av nån konstig aledning). Vi gillade boken allihop som har läst den, men jag börjar tveka till att se filmen. Jag tror jag väntar ett tag, jag vill inte förstöra boken. Den rekommenderas starkt. Alla jag träffat som läst den har gillat den, alla säger att det inte är en bok de egentligen skulle läsa. Den handlar egentligen om helt vanliga människor, men allt är ändå så ovanligt. Läs den.
Nästa bok är "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini, jag har redan börjat.


Jag vill även rekommendera detta vin. Det är rött. Och gott.

Chokladkoppen

Stortorget i Gamla Stan, måndag eftermiddag.

Sällskap: Fia
Förtäring: En laktosfri latte. De hade inte sojamjölk. Den var ganska god. Men jag hade fantiserat om en sojalatte innan så jag blev lite besviken. Den servrades i något som mer liknande en soppskål, det var väldigt mycket. Jag blev lite stressad att jag inte skulle hinna dricka upp den innan det blev kallt. Men jag hann precis.
Musik: Bra. Sånt jag känner igen, gammalt och nytt, en bra blandning.
Inredning: Typ 1600-tal med inslag av 1800-tal och nutid. Valvet är från 1600-talet som många andra källarvalv i Gamla Stan. Stilen på stolar och bord är en salig blandning och ger charm åt stället. Väggarna är sten. Stencoolt.
Atmosfär: Mörk och mjuk. Avslappnande. Sitter man i källaren är man verkligen där och ingen annanstans, eftersom man inte ser ut.
Toalett: Den var avstängd när jag skulle gå dit. Det var ju tråkigt.
Personal: Trevlig. Vi fick två kronors rabatt för de tog inte kort och det visste inte vi, så hon nöjde sig med det vi lyckades skramla ihop.
Övrigt: Alltså, de tar inte kort, så kom ihåg kontanterna.
När man kommer dit får man en liten meny att beställa fika ifrån, sen kommer de och tar upp beställningen vid bordet och man blir serverad fika och en lite fin nota. Det kändes trevligt, och lite lyxigt. Trapporna ner till källaren var smala, branta och läskiga. Stället är med andra ord mycket ohandikappvänligt.
Jag gillade det ändå.

Sturekatten

Sturekatten, Riddargatan 4, Östermalm. Söndag eftermiddag.

Sällskap: Robert & Anders
Förtäring: En ost/skinksmörgås och kaffe. God macka. Fri tillgång till kaffe, men mjölken var slut.
Musik: Ingen, tror jag.
Inredning: Gammeldags, så där som hemma hos en farmor. Bara gamla möbler. Gamla tapeter. Allt är gammalt, på riktigt tror jag. Antikt. Det är lite coolt.
Atmosfär: Många gillar detta ställe. Jag känner att det är lite mycket Östermalm över det hela. Den rätta slacker-stilen infinner sig inte.
Toalett: Liten. Men helt okej.
Personal: Gammeldags och väluppfostrad. "En varm svamp". "En varm Sturekatt" (Stackars katt).
Övrigt: Det finns två våningar, när vi var där var det proppat med folk. Jag har varit där andra gånger när det varit mindre folk. Det är lite dyrt. Ibland ser man kändisar där.

Kaffe till vilket pris som helst

Det har gått för långt. Jag tog kaffe med mig från matsalen, när jag kom fram var det iskallt. Jag övervägde att dricka det ändå, sen hittade jag en micro som jag värmde det i. Det är bara lärare som gör sånt... Och mamma.

Jag borde inte få ha tillgång till min blogg när jag egentligen ska göra andra saker. Det borde vara omöjligt att logga in när jag ska plugga eller planera jobb. Men det är det inte. Men eftersom jag har lite självdiciplin så fortsätter jag nu planerandet.

Tväääärnit!

Jag försöker planera. Jag har kört fast. Fyrorna och femmorna alltså. De vill så mycket och de vill ingenting. Och vad vill jag med dem?
Jag har kört igång ett genretema med fyrorna, men hur ska jag sedan gå tillväga? Vilja genrer ska vi ta upp? Vad ska vi göra? Jag tänkter att vi ska ha några lektioner där vi gör saker i olika genrer, tex började vi spela gitarr när jag introducerade bluesen förra veckan. De var duktiga. De har börjat lyssna (peppar, peppar ta i trä). Ska de sedan få välja en genre att fördjupa sig i? Och kanske gör vi en tidning av det hela sen. Är det kul? Jag gillar att hålla låda inför klassen, berätta saker och spela grejer, men jag kan lite för lite om genrer så jag måste läsa på mig skitmycket om jag ska göra det. Det orkar jag inte, och framförallt, så orkar de inte lyssna. De behöver få göra, de små liven. I fredags visade de ju att de kan. Och vill. Halva klassen satt snällt och väntade och lyssnade medan andra halvan spelade gitarr. Några fick hålla takten och en fick peka på ackorden på tavlan.
Så svårt, vad ska jag hitta på? Vad ska vi göra, rent praktiskt, vad ska vi spela? Vad ska vi sjunga? Kanske ska vi dansa? Fan vad svårt. Tänk, på den ljuva lgr80-tiden när det stod exakt vilken sång man skulle spela och sjunga och hur det skulle gå till. Fan vad skönt. Och fan vad trist. Men ändå. Nu hade jag velat ha det. Verkligen. Lektion.se har inte heller nån bra genre-planering. Kanske borde jag fokuserat på världsdelarna i stället. Och kanske borde jag göra samma sak med femmorna som med fyrorna?

Femmorna. De börjar redan lessna på "Kungens Man" trots att jag inte blir arg när de sjunger att hon är på väg till torget för att köpa lite hasch. Ska jag låta dem spela i smågrupper? Eller ska jag strunta i det eftersom de ändå spelat ganska mycket gitarr och piano nu, så kanske jag har ha lite en-till-en undervisning med basen som jag hade med trummorna? Och så kan nån få spela alltid då och då när vi sjunger nån sång. Ungefär som vi gjort med trummorna. Först måste jag lära mig hantera en elbas litegrann. Dessutom har klassen lite dålig taktkänsla upptäckte jag i fredags, det måste vi jobba på.

Fan. Jag vill läsa rytmik. Och ta sånglektioner. Om tio minuter går jag och äter. Vad har jag ådstakommit idag?
Jag har sorterat in fyrornas önskelåtar i dess rätta genrer så jag kan använda dem i unervisningen sen... Jag har bara sju klasser till att planera för.

Nu fortsätter jag.

Men en sak till. Tillåt mig älska YouTube. Och Wikipedia (fast man inte ska). Och snart kommer jag att älska Spotify med.

Vi kickade röv!

Jävlar, vad rolig våran redovisning var i jämförelse med alla andras.
Alla satt och sov, typ, efter fem muntliga redovisningar som i princip såg likadana ut allihopa. En till två personer står framför klassen och pratar om sitt projekt. Punkt slut. Frågor? Typ två stycken. Applåd. Hej då. Nästa.
Våran tur. Jag tar med mig gitarren fram. J börjar fixa med OH-apparaten.
Jag tycker inte att vi var särskilt extra roliga, vi bara berättade vad vi gjort, men vi visade lite färgglada OH-bilder, jag visade spontant hur ungarna reagerat när de sett bilderna som vi visare. Klassen skrattade. Vi fortsatte. Läraren älskade vårat val av bok (Julbocken eller Pelle Snusk. Läs den!). Klassen gillade att vi jobbat med musik.
Sen visade vi lite material som barnen gjort. Klassen skrattade mera.
Sen sjöng vi allihopa den nya texten som barnen gjort på "Tomtarnas Julnatt", den handlar om vad som händer om folket inte låtit maten rara. Vad gör tomtarna då? Klassen skattade ännu mer. Jag spelade gitarr.
Efteråt fick vi beröm. Fan vad roligt det var!
- Vad bra det gick! sa jag senare.
- Ja, jag skulle säga att vi kickade röv! sa J.
- Hahaha, ja det gjorde vi! skrattade jag och var lycklig!

Vi träffades kl nio i morse för att planera redovisningen. Halv tio var vi klara.
- Ska vi freestyla?
- Vadå?
- Ja, vi bara kör.
- Ska vi inte bestämma vem som ska säga vad ungefär?
- Nä, vi kör.
- Ja! Det blir bra!

Sen jagade vi runt på hela skolan (och universitetet är stort) efter OH-film så vi kunde visa den nya Tomtarnas på den... Sen softade vi en stund och sen började lektionen.

Men. Här ska ni få se lärarutbildningen i ett nötskal:
Vi är tre klasser som läser samma kurs. Vi har alltså samma litteratur och samma uppgifter, men lite olika lärare. Grupp tvås instruktioner till detta projekt var skriva synopsis, med bla syfte och frågeställningar, 10 sidor text, feedback i gensvarsgrupper, möte med läraren under projektets gång och till slut 30 minuters redovisning.
Grupp etts instruktioner var 5 sidor text, inga frågeställningar bara syfte, max 15 minuters redovisning.
Observera följande: Min grupp (ett) har haft den kursansvarige som lärare.
HUR är det möjligt?! Jag bara tackar och tar emot för jag hade aldrig orkat med grupps tvås krav i december. Men hur får det vara så?!

Vilken kvinna!

Sofia Jannok. Jag säger då det. I love. När man säger jojk tänker på många på en gammal man som står i en lappkåta med lätt böjda knän och vaggar och jojkar. Men Sofia är ingen gammal man. Hon är ung, söt och fräsch. Sprudlande av energi, stolt över sitt ursprung. Jag vill också vara same.
Jag har alltså varit på hennes releasekonsert på Nalen alldeles precis. Har ni inte hört henne så se till att göra det.
Det berör. Det berör något alldeles fruktansvärt och jag får hemlängtan, och känner hur mina rötter bara växer sig starkare ju längre jag bor hemifrån.
Jag är ju en stolt Tornedalning, och visst finns det likheter med tornedalningarna och med samerna. Det finns också olikheter. Vi har ett språk, vi har sånger, vi har roliga historier som inte gör sig i en översättning. Vi har en kultur. Vi har skogen, älvarna och sjöarna. Vi har naturen. Och när någon försöker ta det ifrån oss så slåss vi.
Vi har en oro, att arvet och kulturen ska försvinna, dö ut. Beblandas allt för mycket med det svenska.

Kanske berörs jag för att jag är så starkt påverkad av renskötselkulturen som alltid varit en del av mitt liv. För att jag varit på rengärden och slagits med myggen, somnat i en kåta till ljudet av renar som ropar på sina kalvar och klockorna på ledarrenarna som slår, blivit väckt klockan fyra på morgonen när det är dags att gå till bilen och åka hem igen. Ätit torrkött. Varit med på renslakt. Men i våra kåtor pratar de inte samiska. Där hörs vårat språk. Meänkieli. Oonhään meilä vielä kieli (ännu har vi ett språk).

Jag menar allvar. Lyssna på Sofia. Vet ni när jag njuter? När jag går genom stressgången på centralen och alla människor är stressade, men jag, jag glider fram och märker ingeting, för jag har Sofias röst och musik i öronen. Jag känner mig som en segrare, för att jag har övervunnit stressen och dras inte med i dessa galna människor tempo. Jag börjar gå långsamt. Och jag ler. Och jag känner att jag är i vägen. Då ler jag lite till.

Direkt till Sofia på YouTube


Men det är från förra skivan. Köp den nya.