Jag i strejk mot Mig själv

Det verkar som att Jag har gått i strejk mot Mig själv. Jag tycker att Mig har för höga krav på arbetsbelastningen. Jag kräver en förändning från Migs sida om Jag ska fortsätta arbeta. Det verkar ju inte bättre än att Mig måste ge med sig på någon punkt. Mig och Jag måste dock enas om ett gemensamt beslut kring detta.
Jag menar att hon inte orkar med detta tempo längre, vilket gör att hon tillslut struntar i allt, vilket ju inte är bra för någon part.
Det enda Mig kan göra i detta skede är att uppmana Jag att planera bättre, och framförallt: Att följa planeringen.
Ja, det fungerade ju i början av terminen, det kan Jag hålla med om. Dock är nog detta inte en bra lösning i längden. Mig måste medge att Jags arbetsbelasning är något hög, men just nu går den inte att förändra. Det går eventuellt att få till en förändring till nästa termin. Mig ser allvarligt på problemet då det endast gått en halv termin med nuvarande sysselsättning.

Så här ser åtgärdsprogrammet ut för Jag:

~ Planera väl. Ytnyttja tiden före och efter seminarium. Följ planeringen för det mår Jag bra av.
~ Ge utrymme för spontana aktiviteter som Jag mår bra av.
~ Om Jag trots allt inte följer planeringen och hamnar efter, ska Jag ta igen det förlorade under helgen. Detta borde vara ett bra hot för Jag, som tydligen arbetar bäst då piskan viner på ryggen.
~ Överväg att stänga av mobiltelefonen redan kl 22 varje kväll.
~ Bestäm att Jag är ledig varje kväll efter kl 21. Då ska arbetsdagen vara helt slut.
~ Ha två fria kvällar, måndag - fredag.
~ Ha en sammanhängande ledighet bestående av en kväll + nästkommande dag. (Obs: Om Jag inte följer följer planeringen blir denna punkt lidande).

Åtgärdsprogrammet skall utvärderas efter två veckor.

Vi umgås

Att umgås med familjen kan nog ha lite olika innebörd i olika familjer.
I min familj (på mammas sida) så umgås vi när vi maler köttfärs och som idag, paketerar skav. Det är oftast riktigt trevligt och det känns bra att kunna hjälpa till lite med tanke på att jag har så gott som fri tillgång på älgkött från dem. Ibland blir någon osams förstås, men det går ju över.

Här har det varit -9 grader kallt idag. Jag letade fram en gammal täckjacka som blivit ganska trasig, ett par alldeles för stora röda täckbyxor (mina egna gamla är tillfälligt försvunna), en gammal hederlig HellyHansen-tröja, yllesockar och ett par sk vinterskor som är mammas. Jag frös såklart om fötterna. När jag sa att jag skulle köpa ett bar värmesulor erbjöd min bror sig att göra ett par. Han har precis börjat el-programmet. Det var ju snällt, men när han förklarade närmare hur han tänkt var jag inte lika övertygad längre. Jag har ingen lust att ha en batterihållare i fickan och sladdar som går upp innanför byxbenet.

Ha det bra!

Ett möte

Idag har jag åkt med Arlanda Express. Det var mycket folk så jag fick lov att sätta mig brevid en kille. Han var norrman. Och inte bara det, han var trevlig också. Ja, han var inte bara norrman och trevlig, han var även snygg. (Observera att jag oftast säger: "Nå inte var han ju ful" när man frågar om nån var/är snygg).
Jag vet att han var trevlig för han frågade vart jag bodde och så började vi prata om väder, vind, resor och geografi. Aldrig har de där 20 minutrarna gått så fort. Plötsligt var vi framme och han klev av tillsammans med sina kollegor, och jag ser nog honom aldrig igen.

Då tänkte jag på ett kedjemail jag fick i veckan, om att människor kommer in i ens liv av en anledning. En del för en liten stund, andra för flera år och några tills döden skiljer oss åt. Man kanske inte förstår meningen just då, det kanske går upp för en långt efteråt.
Iallfall så innan vi började prata, så berömde jag mig själv i tanken för att jag satte mig brevid den snygga killen i stället för den jämnåriga tjejen. Jag tänkte sätta mig där, men hon hade sin väska på sätet brevid. Bara det gjorde att mitt självförtroende sköt i höjden. När jag sedan lyckades upprätthålla konversationen ända till Arlanda blev jag mäkta imponerad av mig själv. För jag tror faktsikt inte att han är gay. Faktiskt inte.

Nu är jag hemma hos familjen. Jag har ätit av Gunnars goda älgskav och här är det lite snö på marken. Ett vackert norrsken och Jord på bilradion välkomnade mig hem. Virkko var ovanligt lugn och lillebror är verkligen inte liten längre.

Jag orkade lite

Jag lagade mat. Kyckling, ris och egenhändigt gjord currysås. Så fick jag även matlåda till i morgon. Jag har packat.
Jag har inte pluggat. Det var lite dumt, men jag tänkte nog i bakhuvudet att jag gör det i morgon, innan seminariet. Det är slött. Fy. Men jag ooooorkar inte vara bäst och duktigast! Vi börjar först klockan 10. Jag ska kliva upp halv sju, då hinner jag bra. Jag har inte heller varit på afrodansen. Även det var slött.

I morgon går jag tidigare från skolan för att åka hem till byn. Det känns jättekonstigt att åka hem så här plötsligt. Fast egentligen är det ju inte plötsligt, jag har ju vetat om det i säkert sex veckor. Men jag har inte tänkt på det så mycket.

En sak jag gjort istället för att plugga är att jag har kollat hus till salu i Kramfors/Bollstabruk. Det är roligt. Alla har sådana 80-tals inredningar med ett försök till modernisering via panelgardiner. I morse kom jag på att det är ju lika bra att jag flyttar när jag har pluggat klart, för ju längre jag stannar här i stan, desto svårare blir det ju att flytta härifrån. Och jag vill ju verkligen inte bo här för evigt, även om jag trivs bra nu.

God natt!

Hur ska jag orka?

Kan någon komma och laga mat till mig? Packa min väska? Läsa Mats Myrberg-häftet om dyslexi och förbereda tre diskussionsfrågor? Vika tvätten? Snälla?
Jag vill sova.

Jag hoppas med allt som går att hoppas på att hemma-luften ska göra mig pigg och motiverad igen, annars vet jag inte hur det här ska gå. Bra säkert, det brukar det ju göra. Men ändå...

Hoff. Jaja. Var och en ansvarar för sitt liv. Så det är väl bäst jag trollar fram nåt ur våra matförråd.

Ajö då.

I brist på annat?

Eftersom Blondinbella lagt ner sitt bloggande för ett tag, får jag lov (chans?) att följa hennes pojkväns blogg mer intensivt istället. Jag tycker ju att den är roligare att läsa faktsikt. Jag har funderat på vart han pluggar och tänkt att han läser nog på Handels (varför han nu skulle göra det eftersom han läser juridik?), men foton han tagit från sina pluggsekvenser har sett ut som läsesalen på universitetet, och i måndags tyckte jag att han stod bakom mig i kaffekön så jag var tvungen att titta två gånger, men tänkte "Näää...". Nu är det bekräftat att han läser där för han skrev: "/.../åt jag lunch med min mellansyster som också pluggar på SU." Se där! Då var det kanske han. För övrigt smakar kaffet skit där. Jag såg också på bilder att de invaderat caféet som ligger här i anslutning till 4H-gården. Vårat mysfik, där vi fikar ibland i vackert väder med hundarna sittandes vackert brevid. Våran skog och park där vi promenerar varje dag.
Och dagens fråga lyder: Varför ödslar jag min tid på detta? Dels att läsa om det, och vad värre är, ta mig besväret att skriva om det här. Why?

Jag är klar med examinationen. Så klart jag är. Den ska ju in i morgon. Jag har hittills aldrig lämnat in nåt försent. Jag har inte skrivit ut det än för jag måste korrekturläsa det med friska ögon i morgon. I kväll är jag textblind efter att ha jobbat med den hela eftermiddagen.
I morgon börjar det nya, tredje kursmomentet om läs- och skrivsvårigheter. Det blir säkert intressant, men fan vad less jag börjar bli på att aldrig vara ordentligt ledig. Detta måste förändras. Jag har mailat rektorn om vårterminen, han svarade typiskt chefaktigt: "Har inte börjar tänka på det än. Jag återkommer."
Jaha. Om jag nånsin blir chef ska jag skriva roliga mail.

Snart är det jul! =) Jag har ätit tre pepparkakor i morse.

Goda energier

Jag vet att jag mest delger er det jobbiga med mitt arbete, idag ska jag berätta nåt kul, för det finns mycket sånt också.

Femmorna, de är så fantastiska. Visst, de pratar mycket, det är lite svårt att få tyst på dem, men kör man bara igång så är de ändå på hugget, och hänger de inte med då så lärde de sig en läxa. De är ivriga, intresserade, duktiga, musiktörstande och en trygg grupp på 17 elvaåringar.
Idag var min grundtanke att vi skulle spela gitarr, alla skulle få prova åtminstone ett ackord. Jag valde en gammal goding som jag själv avskytt för många år sedan för vi sjöng ihjäl oss på den låten med en kort, skäggig musiklärare. Ni som vet, ni vet vem jag talar om. Gamle Bengt. Nå, efter att jag inte tänkt på den på länge så ploppade den upp när jag funderade på låtar att sjunga under FN-veckan (nu alltså). "Den lilla vita duvan". Iallafall så hittade jag inga ackord på den, men jag tog ut den, all by my self (=jag är jävligt nöjd), tre ackord blev det, varav ett bara förekommer en gång. Lätta gitarrackord, bra tonart. Perfekt med andra ord. De verkade inte heller hata den när vi sjöng igenom den förra veckan. Grundtanken var alltså att alla skulle få spela åtminstonde ett ackord, det hela slutade med att många klarade av att byta mellan ackorden (D och A), några provade även det tredje, lite svårare ackordet (G). Vi hade en på trummor och en på piano. Det absolut roligaste är att han som fick spela trummor har varit en sån som mest stör och irriterar, kommenterar allt man säger och tycker det mesta är tråkigt och jag vet att musikläraren har haft lite svårt att tåla honom. Men jag kommer faktsikt väldigt bra överrens med honom. Det är jättekul!

Efter att jag beklagat mig över min brist på motivation till pluggandet här på bloggen så fick jag tips av min moster, finns att läsa på kommentarer. Nu börjar piskan vina på ryggen eftersom examinationen ska vara inne på måndag morgon och jag inte kommer att hinna skriva i morgon. Så efter jobbet fick jag lägga manken till, men se här så jag lyxade till det:



Visst är mina anteckningar färgglada och fina? Det gör verkligen allt roligare.

Så allt detta goda gjorde att jag nu har skrivit nästan halva texten, ca tre timmar effektiv tid, disponerad på att leta anteckningar, dubbelkolla referenser, fixa bra meningar och gärna en fyndig textuppbyggnad med bra rubriker. Det är ju det sistnämnda som är det roliga, jag tror också att det liksom gör halva texten.
I morgon är min ambition att kliva upp första gången jag vaknar (inte somna om bara för att man kan alltså) och fortsätta skriva, för sen ska jag åka till farmor som fyller sjuttiofem år!

Det stod en massa saker i dagens Metro som jag egentligen skulle vilja kommentera, men jag gör nog inte det så mycket. Dels för att jag tror att ingen orkar läsa så mycket, dels för att jag inte kommer ihåg med än en sak, nämligen denna:

De ska ha folkomröstning i Kalifornien om huruvida homosexuella ska få vigas eller inte. I juni i år blev det tillåtet. Och nu ska de alltså rösta för att kanske förbjuda det.
Snacka om att gå tillbaka i utvecklingen. Jag blev upprörd. Fan va stört. Då kanske vi i Sverige skulle ha en folkomröstning om kvinnor ska få ha rösträtt eller inte? Det vore ju på tiden. Vi har ju fått rösta så länge nu, kvinnfolket borde ju har hunnit säga sitt vid det här laget.

Herregud,

KÄRLEK ÄR JU VACKERT!