Jag = lärare

Jag är lärare nu. Snart kanske jag fattar. Alltså, den 16:e augusti börjar jag jobba som musiklärare för åk 4-9 i min gamla hembygd. Det är på riktigt då. Då har jag har faktiskt ansvaret för att eleverna lär sig något, att de går ut med betyg i ämnet musik. Jag ska sätta betyg. Om jag sedan lyckas locka några till det estetiska programmet så är det ju ännu bättre. Jag ska ha nior. Stora, läskiga nior. Det är gravt skrämmande. Resten av sommaren kommer jag förmodligen att sitta och utarbeta strategier för hur jag ska hantera och bemöta dem för bästa behållning. Jag är rädd att de ska ta överhanden. Min stora mardröm är att jag står där och ingen lyssnar på vad jag säger. Att det är kaos i klassrummet och de löper amok och hur mycket jag än ber dem vara tysta, viskar det, skriker det, hoppar och lever om, så bryr de sig inte. Med nior hjälper det inte med att hota med att ringa hem, tror jag. Jag tror överhuvudtaget inte att man kommer så långt med hot. Jag tror snarare på samarbete och ömsesidig respekt. Men hur uppnår man det? Det är mycket att tänka på. Hur håller jag lektioner så att jag faktiskt kan bedöma vad åttorna och niorna kan så att de får ett rättvist betyg? Kan jag få eleverna att bli självständiga så de kan spela tillsammans utan min ledning? Allt är så nytt, trots att lokalerna och kollegorna är gamla och bekanta.

Livet är sannerligen spännande och den 6:e augusti går flyttlasset hem till Anttis.