Nu är jag tillbaka i stan. I går kände jag förstås "Hoja, jag vill inte åka". Men så känns det ju alltid, den här gången för att jag lätt hade kunnat stanna några dagar till solandes på mitt renskinn.
När jag hörde orden "...och för er som bor här vill vi säga välkommen hem" med Pernilla August röst på Arlanda Express så kände jag att det var himla trevligt att bli välkomnad hem på det sättet! Hem känns inte länge främmande i tal om Stockholm, och det är ju väldigt skönt. När jag sedan stod i hissen i vårat hus så blev jag helt lugn, för jag var hemma hos mig igen. Nästan så jag kan säga "Borta bra hem hemma bäst". Men oroa er inte, mitt hjärta hör alltid till Tornedalen.
Idag är det våffeldagen, och ju mer jag tänkte på det desto sugnare blev jag på att få äta våfflor. Tyvärr är mitt 70-tals våffeljärn magasinerat hemma i Byn, så det fick bli plättar (ja, inte pannkakor) med grädde och sylt i stället. Mumma!
Jag funderade på en sak. Varför, varför finns det ens en speciell dag för våfflor? Och kanelbullar för den delen? En sann Googlare som jag är ska jag nu googla svaret. *Googlar* Jaha. Det har med Marie Bebådelsedag att göra. Det konstiga är ju att den har ju varit. Nå iallafall så hette det förr vårfrudagen, sedan började folk slarva och kalla dagen för våffeldagen, och så blev det så att vi skall äta våfflor denna dag! Där ser man.
Angående min avvänjning så gick det inte så bra. Det är snö och minusgrader även här, och då tar jag i n t e av mig mina långkalsonger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar