I morse när jag hade ätit frukost här hemma hos mamma och G kände jag att jag ville göra något aktivt, så jag gick till magasinet för att gräva fram mina skidor. Jag hittade även pjäxorna som försvinner spårlöst varje år. Dessa är hyfsat under kontroll, men ett par är borta, jag har nog använt dem två vintrar sen jag var tretton, för "vi lägger dem här så vet vi var de är sen", och sen minns vi inte var "här" ligger.
I alla fall så var skidorna där vi trodde, det var fågelskit på dem och jag tror inte att de är vallade sen min sista skolskidtävling i nian. Jag spänade på mig dem, och kände mig som en femåring de första metrarna (ungefär lika duktig). Sen begav jag mig ut på kalhygget.
Kylan bet lite i kinderna, snön gnistade så vackert vit och jag såg älgspår. Sen stannade jag, och lyssnade... först på ingenting, sen en fågel. Jag log för mig själv i skogen, och skidade vidare.
Jag var ute ungefär en halvtimme, när jag kom hem värmde jag choklad och satte mig på altanen på ett renskinn. Men först skottade jag halva altanen. För nu är det påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar