Avvänjning

Förra veckan började jag på en avvänjningsprocess, det handlar om mina kära långkalsonger. Jag insåg att jag måste face the truth att det snart är vår och att ingen annan i den här staden använder långkalsonger i mars. Varje gång jag har tagit av dem har jag frusit röven av mig, det är väl inget man vill utsätta sig för?! Det finns en anledning till att folk har långkalsonger i alla månader med R i namnet. Och det är en och en halv månad kvar tills de tar slut.
Så idag utmanade jag mig igen, endast två grader varmt (se, det är ju vansinne!) och utan mina långfillingar, iklädd jeans. Jag tänkte att jag bara ska gå mellan huset, bussen och tunnelbanan så det är väl inte så farligt.
Vad händer när jag är på väg hem från skolan? Jo. Det börjar snöa. Fort som attan fiskar jag upp mitt paraply från ryggsäcken (hemma använder man inte paraply). Så där går jag, på Odenplan, det snöar, jag har paraply (mot snö!) men inga långkalsonger. Som en och annan 08:a! Hjälp! Vad händer med mig?! TUR att jag åker hem på onsdag.

Jag har grav ångest för min examination i den här kursen. Inte ångest på riktigt, bara vanlig plugg-ångest. Jag vet inte hur och vad jag ska skriva. Jag fattar ingenting och jag förbannar min slöa inriktningskurs för att vi inte tvingats skriva mer akademiska texter! Jag har läst och lärt mig massor, men jag kan inte sätta det i perspektiv till uppgiften. Jag blev i allafall Godkänd på förra kursen, och jag tror inte att den här läraren är jättesträng, men Underkänt vill man inte ha!
Nå väl. Jag ska börja skriva i morgon trots att jag inte vet vad jag ska skriva. Sen ska jag fortsätta på onsdag, och på onsdag eftermiddag ska jag åka hem och glömma bort den.

Ajö!