Igår var en tråkig dag. Allt var fel, inget var kul. Jag har inte lust med nåt och fy och fan, ni hajjar. För varje dag som går kommer jag ett steg närmare Bridget Jones. Hon ståtar där som prakexemplet på hur man inte vill att det ska vara när man är 30. Snart sitter jag där på en familjemiddag med min familj och en okänd singelkarl som de tycker skulle passa mig. Vilket han naturligtvis inte gör. Sen en till, och en till. Och ingen passar. Jag har min stuga, mitt liv. Mitt, mitt, mitt. Sitter i soffan och röker, (nej, jag vet, jag röker ju inte) äter Djungelvrål och lyssnar på Celiné Dion. "When I was young, I never needed anyone, making love was just for fun, those days are gone..."
Lyckligvis så slutar ju filmen ganska bra! Alltid finns det nåt man kan trösta sig med.
Det finns så mycket jag skulle kunna tänka mig att jobba med. Lärare blir nog bra, jag är född till det säger jag ju. Men om jag skulle lessna så skulle jag kunna:
- Bli konditor.
- Omskola mig till arkitekt (med mycket vilja)
- Bli dramapedagog.
- Öppna ett vandrarhem.
- Lära mig allt om husbygge.
- Bli dagmamma mm.
Sen så finns det ju de som inte vill nåt, eller inte vet vad de vill. Vad jobbigt att ha det så. Vad orättvist att en del ska vilja så mycket, och en del så lite.
Nå niin. Nu ska jag dra iväg. Ska på konsert, och ha konsert! Hejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar