Det känns helt okej det här. På tåget söderut igår, mot storstaden, så kände jag mig liksom förväntansfull, nervös, ja det var liksom nåt som spirade inom mig. Kanske är det våren? Iallfall så var den en härlig och oväntad känsla. Två dagar innan jag skulle lämna lugnet i Bollsta inföll sig den vanliga jag-villa-inte-till-Stockholm-känslan ett litet slag.
Nu är jag alltså tillbaka. Fit fot fight som jag brukar vara när jag fått andas norrluft ett tag, och nu var ju det taget ganska långt. Många, långa, härliga dagar!
I morse på bussen till tunnelbanan kom jag på en grej. Förut när jag var i Stockholm, då var det ju semester. Man var ledig och ville hinna så mycket som möjligt på dagarna. Shoppa, se på teater, gå på biofilmer som ännu inte kommit till Pajala och sånt. Men nu, nu är ju Stockholm vardag för mig. Jag har skapat mig ett liv här, med fasta rutiner och vanor. Tillexempel så var jag ganska trött när jag åkte hem i eftermiddags, jag tänkte: Nu ska jag av. Och klev av. Sen såg jag ganska snabbt att så här ser det inte ut på min station, jag såg mig snabbt omkring för att fatta var jag var, men såg ingen skylt, det kändes iallafall inte "hemma" så jag skyndade mig in i tåget igen. Det är konstigt, jag skulle inte kunna säga att den stationen ser ut så och den si, för de här två är ganska lika. Ändå hann jag så snabbt fatta att det inte var min.
Nu vill jag börja jobba. Fort! För jag är så helvetes satans jävla fattig. (Just så fattig!) Vi har massor att göra i skolan, jag ska snart till Paris, och sen är det så gott som sommarliv. Nu blev det fel igen. Sommarlov ska det stå, det har hänt förut. Fast i och för sig så är det ju inte heller fel att skriva så för det är ju sommarliv man lever!
Nu är det iallfall vårliv, jag måste sova!
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar