Klockan är snart midnatt, på radion går Karlavagnen, de pratar om släktforskning. Jag passerar flygplatsen på väg hem från Pajala. "Hm, jag ska kika här i vägkanten om jag ser några djurspår". En älg kliver över snövallen, ut på vägen.
En älg! "Om jag bara bromsar får jag den rätt in i bilen! Jag väjer" Tänkt och gjort. Jag bromsar, väjer. Tar i plogvallen på vänster sida. Älgen på höger. Kkkkssschchc! "Helvete" Styr ut på höger körfält igen, tittar i backspegeln, ser älgen sittandes, kliver upp och beger sig i skogen. "Hoff, den klarade sig nog. Är bilen hel? Är jag hel? Är Chicko hel?"
Ja. Det var vi. Bilen var den mest trasiga som tur var. Jag var rejält skakig. Ringde hem och berättade. Backspegeln for på bilen, några repor på dörren och en liten spricka i rutan på dörren.
Det var en upplevelse. Man ska egentligen efter varje åktur tänka: Vilken tur att jag kom fram utan att det hände nåt. Man ska nog vara mer tacksam för det, inser jag nu. Det kommer tusentals tänk om tankar i huvet. Men det är ingen idé att tänka dem, för det gick ju bra. Det var meningen att det skulle gå så bra. Men ändå....
...tänk om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar