Att spela eller icke spela

Jag har inte spelat mycket i sommar. Jag har spelat piano på G:s dop och sen har jag spelat flöjt på den där minnesstunden för Norge. Och övat lite inför dessa två saker. Däremellan ingenting. Nothing. Jag tog hem klarinett, saxofon och trumpet och noter till dessa. Jag tog hem en pianobok jag tänkte spela i från. Men icke. Ingenting. Och det är ju jävla synd att jag ska sluta spela bara för att jag blev musiklärare, det var ju inte tanken. En period i mitt liv hade jag som vana att, om jag inte var trätt när det var läggdags, så spelade jag piano tills jag blev trött. Mycket bra vana.
Sen känner jag mig ju dålig som inte spelar, och konstig som inte spelar för jag är ju musiklärare.

Nu ska jag gå och ropa på katten på byn, för jag har fått in ett tips.

Hösten är här?

En del blir kanske deprimerade av att läsa den överskriften. Men seriöst, det är nio grader ute. Det regnar och det blåser och jag är fortfarande kall om händerna fast det är flera minuter sen jag kom in. Och det är mörkt. Jag övervägde att slå på helljusen på vägen hem från Pajala för en halvtimme sen. Gatlamporna är tända och katten är fortfarande borta. Och nästa vecka börjar jag jobba och skolstart är lika med höst. Det är lite synd om mamma om den kalla hösten redan börjar, för hon började sin semester igår.
Sen när älgjakten börjar om fyra veckor så är det höst på riktigt och träden börjar fyllas av vackra färger och jag ska bota min björnfobi. Sen blir det äntligen vinter igen och vi ska trampa egna spår med skotern som vi kan träna hundarna på, och de ska få gå tillsammans framför en riktig hundsläde som ett riktigt hundspann och när våren kommer och solen kikar fram igen så ska vi ta långturer och grilla korv och koka kaffe över öppen eld. Och sen är det sommar igen. Livet är allt bra härligt.

Men Doris är fortfarande borta.

Middagsgäster

Ikväll får vi middagsgäster och här är en förhandstitt på efterrätten.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Kom igång för fan!

Nu fastnar jag här igen. Går till datorn för att slå radion för att få ett trevlig morgonsällskap, kollar en blogg och så en annan och så vidare och så gick det en timme. Va fan. Det var ju inte meningen. Jag skulle ju äta och sen komma igång med dagens sysslor. Jag hade tänkt cykla idag, men jag vet inte om jag ska det för jag känner lite i halsen. Icke bra. På lördag är det ju dags, man får inte bli sjuk tills dess.

Anders tycker att jag har börjat svära mer, han undrade om det var för att jag snart ska börja jobba igen. Så är det kanske. Om sju dagar sitter jag på jobbet. Det känns inte så dåligt.

Men nu ska jag faktiskt äta frukost.

Rovaniemi

Staden visar sig från sin bästa sida. Det är soligt, luften är klar och det är 19 grader varmt. Perfekt! Rovaniemi är en ganska ful stad, och det beror på att den brändes ner av tyskarna under andra världskriget och sen var det bråttom, bråttom att bygga nytt och billigt skulle det vara också (kan jag tänka mig).
Igår kväll åt vi middag på Hotel Pohjanhovi som jag hört gott om, men det väl ingen hit direkt. De var underbemannade och stressade och ja, inte så kul.

Annars så sysslar vi med shopping och dricker finska longdrinks. Hotellet vi bor på är skitfint, City Hotel heter det, bo där om ni ska till Rovaniemi. Tomten är ganska hypad här i stan och man kan gå in i butiker och känna julkänslan strömma genom kroppen. Lite obehagligt. Så man går fort ut igen.

Jag hittar reakläder, och Anders, som borde hitta kläder, hittar inget alls.

Ha det gott!

Till minne...

...av de som gick förlorade i massakern på Utöja så hölls i går en musikandakt i Pajala Kyrka. Jag spelade där. Det kändes bra att kunna bidra på något litet sätt. Jag som inte vetat vad jag ska säga eller göra, men då kunde jag i alla fall spela. Visserligen fanns nog inte en enda norrman i församlingen, och visserligen är inte någon anhörig medveten om vad vi gör i Pajala. Men ändå, det kom folk dit, för att få en liten lugn stund att kanske reflektera ordentligt över det som hänt och jag hoppas att jag gav iallafall dem, någonting. Det fanns en kondoleansbok som man kunde skriva i, som skulle skickas till Norge någonstans, sen. Men jag skrev inget. Jag spelade iallafall sjuhelsickes vackert och felfritt. Och det är inte ofta jag kommer från en spelning och har spelat felfritt. Alla andra som spelade och sjöng gjorde också ett fantastiskt fint jobb och jag tror att vi alla var nöjda.

Denna bild är inte från igår, utan från nationaldagskonserten 6 juni.

Ikväll åker jag och älsklingen till grannlandet i Öst för en liten helg på tu man hand. Vi ska bo på hotell, äta på restaurang och promenera på strandpromenaden som vi tror finns där. Det blir vår första resa någonsin där det inte handlar om att "åka och hälsa på någon" så det ser vi fram emot!

Doris - the missing cat

Doris är borta. Hon sov inne natten mot lördagen, Anders släppte ut henne på morgonen och sen dess har vi inte sett röken av henne. Hon har varit ute mycket hela våren och sommaren, men hon har alltid kommit hem nån liten stund på dagen. För att äta, eller bara för att vara social och visa att hon finns. Och nu, ingen katt på flera dar. Jag vet att det inte lönar sig att oroa sig, men det gör man ju ändå. Kanske har kungsörnen tagit henne? Kanske har hon fastnat nånstans? Om hon bara är på en utflykt är jag inte orolig, eftersom jag sett att hon kan jaga. Hon är rädd för bilar så jag tror hon håller sig från vägarna.

Söta kissen, kom hem nu...