My precious

Den är så jävla splitterny. Och jag förtjänar det.

Snart så...

...kanske jag uppdaterar lite mer.
Det är roligt på kollot, i alla fall...

Sj, sj gamle vän...

...konstigt att du lever än.

Miljötänk i all ära. Men. Kära SJ. Så länge det är billigare att flyga än att åka tåg, så kommer de allra flesta att välja flyget. Om jag väljer mellan 14,5 timmar tåg för 600 kronor och 1,20 timmars flyg för 450 kr, så väljer jag flyg.
Så är det faktiskt.

Hemma...

...är inte nödvändigtvis i det hus man vuxit upp.

Hemma är...
- där mamma, Gunnar och lillebror finns.
- där de blandar svenska och meänkieli hejvilt och jag förstår allt.
- där kaffetermosen alltid står välfylld på köksbordet.
- där man bastar på tisdag och fredag.
- där man pratar fiske, älgjakt och funderar på vart grannen är på väg.

Hemma är här.

Uppdatering från norrlandståget

Hurra, hurra! Det finns eluttag även i sittvagnarna. =) Mina 14,5 timmar blir genast mycket roligare. Internet funkar än så länge, visserligen har vi inte ens lämnat perrongen ännu men.
När jag klev på tåget möttes jag av en butter muttrande engelsman som började vifta med sin hand framför Chickos ansikte för att han inte ville att hon skulle komma nära. Å åo, tänkte jag. Inte bra. Hugger hon får han skylla sig själv. Det gjorde hon inte. Däremot fortsatte han muttra om att hunden skulle vara där. Jag sa, på engelska, att denna vagn är för djur.
"What a sick country. No wounder you hade doussins of muslims coming here. You need children not dogs! What a fucking sick country. You are eaven worse than the brittsh", sen tog han sina väskor och gick.
Jag upptäcker till min förtjusning eluttagen och går för att hämta datorn från väskan, då passerar han av någon okänd anledning igen, "You need children, not dogs!"

Nyss kom han in igen och öppnade två fönster. Hur skum är han? Vad tjänar det till att han öppnar fönster i en vagn där han inte ens sitter? Och varför har inte tåget åkt än? Är jag på fel tåg?

Än så länge är det bara jag och Chicko här i djuravdelningen. Skönt. Jag sitter på en tvåplats vid fönstret. Jag bör få ha denna tvåplats för mig själv tycker jag. Jag menar, det är ju tisdag. Och det är i djuravdelningen.

Okej Hemma, nu är jag på väg!

Inatt jag drömde

Inatt drömde jag att jag blev ifrågasatt angående min sorg över att huset brunnit ner. Någon frågade varför jag var ledsen över det, det var ju bara grejer, och att jag skulle vara glad att alla klarade sig. Hallå. Jag borde få pris för att jag kan se det positiva i allt som händer, så låt mig då för en gångs skull känna lite ledsenhet. Va fan, jag kommer aldrig mer att få komma Hem. Och för en hemmakär person som jag så känns det. Desto hemmakärare blir jag i mitt eget hem. Min lilla, älskade etta. Där jag har mitt lilla älskade liv.

Jag sörjer mina dagböcker. Och mitt skolarbete. Sparat från åk 1 och ända upp till gymnasiet. Det är mest det. Och att jag aldrig mer kan komma hem och veta var allt finns, för att det alltid funnits där. Öppna skåpet under brevid spisen för att ta fram en sockerkaksform, och vara tvungen att akta så inte allt i det överfulla skåpet rasar ut. Leta efter batterier eller snören eller påsklämmor i skrotlådan. Irriteras över att skåpet med mediciner, te och kaffe inte går att stänga helt. Dra ut översta vänstra lådan i skänken i hallen för att titta på min egengjorda kniv och fundera på när jag ska göra en tuppi till den. Komma in genom ytterdörren efter tre månaders frånvaro och känna luken av hemma. Hemma hos mig luktar det inte hemma, det är nån annan doft här, som jag inte kan identifiera mig med.

När jag var liten var jag väldigt rädd för åskan. För jag var rädd att blixten skulle slå ner och huset skulle brinna upp. Som nioåring låg jag i min säng, kramade min rosa nalle smal som en pinne, för att jag var rädd att det skulle börja brinna.

Bada eller blåbär?

I onsdags var jag ledig. Solen sken. Jag vaknade och valde mellan att gå och bada eller att gå ut och kolla om jag hittade några blåbär. Jag valde det senare. Jag valde rätt.

Två minuter från mitt hyreshus (med bostadsrätter visserligen) fann jag blåbär.
Det var ungefär som att vara hemma i skogarna, fast inte alls. För jag hade shorts på mig, blev inte ihjälbiten av mygg och behövde inte vara rädd för björnar. Och såg en fästing.


Sällskapet


Skörden

Det blev två påsar blåbär rätt in i frysen. Nu behöver jag bara en ugn så kan jag baka en smarrig blåbärspaj. Annars får jag väl ha dem i filen, det är gott det med.