Som vanligt denna årstid alltså. Det är tungt nu igen. Omdöma ska skrivas, jag ska försöka att inte vara så ambitiös som förra året, men de ska likväl skrivas och det är en enorm inre stress och nästan en fysisk börda på mina axlar. Jag vet att man inte ska stressa. Jag vet att jag inte ska hålla på och oroa mig eller stressa upp sig, men det är inte så lätt. Jag vet att det löser sig, och jag vet att jag kommer att hinna i tid. Det gör jag ju alltid.
Det är i alla fall bättre in nacken efter att jag bytte till min ergonomiska kudde. Dumt att jag inte gjort det tidigare, eftersom jag tänkt på det sen i våras. Hmm, tycker att jag känner igen det här?
Jag skulle vilja åka hem och krypa ner i soffan med stickningen. Det är vad jag skulle vilja. Jag känner mig energilös och pruntar nu kaffe i tro om att det ska hjälpa. (Prunta [pronta] = att dricka eller äta något bara för att det är gott eller för att man inte, utan syfte att mätta eller släcka trösten). Snart ska jag träffa nybörjarblåsarna och det är kul. Vad som är mindre kul är att tre av mina fem flöjtister från förra året har slutat. Jag sörjer det och jag undrar varför, men jag får liksom inget svar av dem.
Nå väl, dags att packa ihop och bege sig till Smedis. Ajö då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar