Natten blev en lugn historia, alla djuren lät matte sova hela, långa natten. På morgonen mindes Stella något från gårdagen och satte sig efter bara lite om och men ute på trappan, innan jag lät henne gå och kissa. Hon grät när jag gick iväg med Rex, men blev sen distraherad av Chicko (duktiga Grisen!).
Jag stannade hemma så länge det gick men kl nio fick jag bege mig mot jobbet. Satte ut Stella först, i löplinan. Fyllde på vatten åt dem, tog ut Rex till hundgården och släppte ut Chicko (och Doris). Stella betraktade ömsom mig, ömsom Chickos äventyr. Jag gjorde hela proceduren med att låsa dörren och packa bilen lite längre än vanligt, för att lite förbereda henne på att jag skulle åka. När jag gick till bilen för att lämna grejerna, så la hon sig ner och tittade på mig. Jag gick fram till henne och klappade henne hej då och då plötsligt ville hon följa med. Jag sa "Gå och lägg dig" och hon blev tyst och stilla.
Hoppade in i bilen, startade. Tittade på hunden. Hon satt där. Tyst. Backade ut på vägen. Lyssnade. Tyst. Körde några meter, vevade ner rutorna och sänkte radion. Inte. Ett. Pip.
Så tydligen är det inget vidare problem om man far iväg med bilen. Det är ju bra, men lite konstigt.
Vi får se hur det ser ut när jag kommer hem...
1 kommentar:
Oj oj vad jag känner igen mig i det du skriver om Stella, Rex kunde också vara ett monster när vi tog honom och han kunde också stå på köksbordet och titta ut, inte populärt, men det blir ju lättare ju äldre de blir, se bara på Rex. Ska bli roligt att få följa fortsättningen med Stella. kram Annica
Skicka en kommentar