Jag går inte längre på Lärarhögskolan i Stockholm, jag är numera universitetsstuderande på Stockholms Universistet, tillsammans med 52 000 andra. Så unik man känner sig. Ja, LHS har gått ihop med Sthlms Universitet. Jag ska inte säga varken bu eller bä, det blir säkert bra. De vet nog vad de gör, även om man kan fundera och tycka. Det som är positvit är att jag då tillhör SU:s kår, och därmeds SU:s kårliv och studentliv. Det betyder att jag kan vara med när de hittar på roliga saker. Till exempel kan jag vara med i deras teaterförening, så det ska jag ta tag i nu.
Det är väldigt länge sedan jag uppdaterade. Jag vet inte om det beror på att jag inte haft några speciella tankar att skriva om, eller om jag bara inte haft tid. Jag har haft VFU i fem veckor innan jul. Det var väldigt kul, och det känns bra att vara sysselsatt hela dagarna. Nu kommer två veckor med för lite lektioner igen. Sen börjar ny kurs och då blir det nog andra bullar! (Tantuttryck).
Det har varit jullov så jag har varit hemma, och magsjuk. Väldigt kul. Nej. Så har jag och Chicko hälsat på Julia, det var mycket trevligt.
Ikväll är jag ensam hemma. Alex anländer från Skåne-land i morgon kväll. Det ska bli trevligt att fortsätta bo med henne. Jag har bra känslor för detta kommande år. Det viktiga är för mig att vara sysselsatt, så är det.
Jag har under den senaste veckan funderat på mitt singeltillstånd. Det är absolut inget jag vantrivs med, i så fall skulle jag nog anstränga mig mer för att göra något åt det. Däremot har jag funderat på varför jag inte bryr mig om att göra nåt åt det. Jag har kommit fram till följande: Jag är en mycket stark person med klara mål och planer i livet. Jag tror att jag är rädd för att det ska komma någon emellan som förhindrar mig att geomföra mina planer. Tex känner jag i hela min själ att jag hör hemma i Pajala kommun. Det är dit jag vill flytta när jag är klar här, om två år. Det är där jag kan ådstakomma något som jag upplever som vettigt. Tänk om jag träffar en karl som känner samma sak för tex Stockholm? Hur ska det gå? När jag tänker på min framtid så ser jag mig ensam. Jag flyttar, börja jobba, skaffar en fin(are) bil och ett hus. Med mig själv. Me, myself and I.
Det är lite dumt, för jag låser mig själv. Jag kanske träffar nån här som också vill bo och leva i Pajala? Det kan man ju inte veta. Men jag är nog hemskt rädd att det inte ska vara så. Nå, det känns skönt att ha kommit på detta, så vet jag vad jag kan arbeta utifrån. Ja, jag får väl börja leta efter nyckeln att låsa upp med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar