Jag kommer gåendes från tunnenbanan, hör en siren, den passerar mig, polisen. Usch, det kändes obehagligt tänker jag och funderar på vad den har i Stora Skuggan att göra. Där bor ju nästan ingen. Sen kommer ambulansen, kör i vårt område. Då känns det riktigt obehagligt. Kanske nån gamling som kolat? Så synd. Fortsätter upp för trapporna, känner röklukten, ser röktäcket som ligger lätt ovan marken. Tro att jag ökar takten. Ser brandbilen passera på bilvägen. Chicko. Jag går fortare och fortare. Hjärtat slår några extra slag. Lugnar sig lite när jag ser att det inte är några lågor på vårt hus. Går ner mot busshållsplatsen för att se vad som händer. En brandman kommer springande och frågar om jag sett vart det brinner. Nej, jag undrar detsamma säger jag medan har springer vidare. Plötsligt kommer jag på att det kan ju brinna i huset trots att jag inte ser några rök och lågor, Chicko. Jag går hem. Allt lungt. Går ut på balkongen för att kika, då kommer ambulanshelikopterna. Starka lampor som sveper över kvarteret. Mycket, mycket obehagligt. Tar med mig Chicko ut, två ambulansmän kör förbi mig med en tom bår. Jag går mot ICA, ser avspärrningarna och två brandbilar till.
Senare ser jag båren komma tillbaka, mot ambulansen, fortfarande tom tack och lov, de fraktade bara filtar på den. På ICA hör jag spekulationer om att branden börjat i ett rum och sedan spridit sig. Helikoptern lyfter, förhoppningsvis tom. Brandbilarna ger sig av igen.
Det var nog många fler hjärtan än mitt som tog några extra slag eller hoppade över något, men för någon var farhågorna verkligen sanna. Det har brunnit hemma hos min granne. Den här gången gick det bra för oss.
En mamma hämtar sitt barn på dagiset som är granne med vårt hus. Hon springer fram till dörren. Andas nog inte ut förrän hennes barn möter henne i kapprummet.
1 kommentar:
pour inte pure.
Skicka en kommentar