Tunnelbanan 02.30

Åkt tunnelbana nykter vid tolvtiden på natten en fredag eller lördag har man ju gjort, det luktar krog, folk pratar högt som fan och är glada.
I natt har jag åkt tunnelbana vid halv tre-tiden, det var en helt ny upplevelse. Visst, jag har åkt vid den tiden förr, men inte i det sobra skick jag var i inatt. Två enheter alkohol sätter inte så djupa spår.
Många var verkligen fulla. Kunde inte stå still när tåget bromsade in. Några är mer medvetslösa än vid medvetande och andra är så jävla högljudda så man får ont i öronen. Dräggigt. Usch, usch.

Efter Risk-partiet igår kom vi på att vi ville gå ut. Då var klockan halv tolv. Vi tänkte besöka Carles Dickens (där vi en gång blev nekade inträde för att någon är "märkbart berusad") men där var så jävla lång kö och tre av fyra var så pissnödiga så vi gick på McDonalds och lånade toan och åt. Sen for vi hem.
Men jag är mycket nöjd med kvällen! Det var roligt.

Idag har jag tagit en helt ledig dag. Haft besök av J som är i stan på praktik. Jag har börjar pyssla med lite julklappar, lyssnat på Peter Jöback och spelat julmusik på pianot. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Känner mig lite rastlös, Alex jobbar. Kanske ska jag se en film? Då vill jag på till ICA först tror jag för jag ha nåt till filmen men jag vet inte vad...
Varför är jag så dålig på att vara ledig?

Vad är bäst?

Jag sitter och läser bloggar, för tillfället Blondinbellas (ja, jag vet, men jag kan inte sluta). Alex kommer in.
- Uuuäh! Jag fattar inte att du gör det där! Det hade varit bättre om du suttit och tittat på porr som vanliga människor!

(... och jag tror inte att hon menar att Blondinbella är porrig).

Vilket jävla fult ord föressten. Fast det är kanske på grund av innebörden det har blivit det. Korv är ett annat fult ord, det låter fult.

Advent: check

Ha!
Fixade adventsfirandet utan ett enda spelfel! Fyra låtar och jag spelade inte ett enda fel! Jag är alldeles överväldigad och imponerad av mig själv. Jag får lov att vara det eftersom jag spelade fel på alla sånger på skolavlutningen.
Barnen sjöng högt och fint. Ingen löpte amok eller sa nedsättande saker om Gud och religion. Riktigt bra.

Då så, följade kvarstår:
- Frivilliga Luciatåget, två föreställningar och en till på ett serviceboende.
- Julfest på ena skolan.
- Julspel på andra skolan.

Sen: Fett med jullov.

Hej då!

Klappat och klart!

Jag blev klar. I tid. Såklart. Det blir jag ju alltid. Tre minuter i tre lämnade jag in examinationen i lärarens fack. Där fanns inga andra. Jävla fegisar. Sparar det till fredag. Annat är det mig minsann.

Jag har även städat mitt skrivbord. Duktighetsfaktorn är hög idag.
I morse ställde jag ingen klocka, när jag vaknade tänkte jag "Nej, jag vill inte se på klockan, det är säkert dags att stiga upp" Jag tittade på klockan, den var 8.10. Hög tid att stiga upp, det tyckte Vanilla med, hon kom och tittade på mig. Jag somnade om, men bara en halvtimme.

Nu har jag allvarligt ont i axeln, antagligen för att jag suttit helt psykmycket vid datorn den senaste tiden.

Hej då.

Plugguppskjutande på en helt ny nivå

Saker att göra istället för att plugga:

- Skriva in bekantas förnamn på Facebook och kolla hur många gemensamma vänner man har.
- Googla "Pajala" och bloggar och se vad man hittar.
- Äta godis.
- Blogga.
- Läsa bloggar.

Jag är heeeelt störd som inte pluggar. Alex kallar det mänskligt. Jag vet inte.
Jag hade tänkt lämna in den i morgon, resten av klassen ska lämna in den på momentintrot på fredag, men jag ska inte dit för jag jobbar ju. Jag tror det är därför jag segar. För jag ifrågasätter att jag ska lämna in den i morgon och alla andra på fredag. Det är ju orättvist. Nu tror jag att jag ska fixa referenslistan. Det är ganska kul...

Vad är rätt att säga?

Idag hände det två jobbiga grejer på jobbet som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera.

Mina utmanande ettor (observera deras nya namn) fick spela ägg idag och träna på svagt-starkt, de som ville fick också prova på att dirigera varandra (lektion hämtad på lektion.se).
Det tredje barnet på tur var en tjej som är jättesnäll, duktig, väluppfostrad och underbart rar. Hon satte igång, och sedan slog hon av oss så vi skulle bli tysta, men många fortsatte spela (inkl. jag) för de trodde hon visade att vi skulle spela starkt. Detta resulterade i att alla började skratta och jag såg hur tårarna steg i ögonen på stackaren. Jag förklarade för henne att vi missförstått hennes tecken, och frågade om hon ville prova igen. Hon skakade på huvuvet. Lektionen fortsatte.
När det närmade sig slutet kom hon fram till mig och berättade att hon blev jätteledsen när alla skrattade, jag sa att jag sett det och frågade om hon ville att jag skulle ta upp det i klassen. Det ville hon.
Men det är så svårt?! Vad ska man säga? Jag försökte förklara för klassen vad som hade hänt, för vid det här laget grät hon så tårarna sprutade. Där kände jag mig verkligen otillräcklig. Jag fann knappt ord men barnen förstod vart jag ville komma och hjälpte mig att formulera mig.
- ...så man måste tänka på när man... vad man.. hur...
- ... innan man skrattar, fyllde någon i.
Men hur lätt är det då på en skala? Jag tror inte att de skrattade för att vara elaka. Hur hade ni gjort?

Grej nummer två var på luciaövningen.
Vi sjöng Rudolf med röda mulen och sen tidigare år så är det några som kan en stämma på den så de fick sjunga den. Efter låten så hörde jag att det var några av stämsångarna som tjafsade om något. Jag frågade vad det handlade om.
- Men hon sjunger för högt, sa den ena.
- Det är väl bra att hon sjunger högt, sa jag.
- Nej, men alltså, hon sjunger en egen stämma. Hon sjunger inte samma sak som vi. Fel toner...
Ajajajaj, vad i hela fridens namn ska jag säga nu då? Jag sa att man får försöka lyssna in sig på de andra om man är osäker och att det viktigaste är att alla sjunger högt och är glada, inte att man sjunger rätt toner.
Men jag såg verkligen hur den här tjejen tog illa vid sig. Resten av övningen satt hon med hakan i handen och stödde sig på knät, sammanbiten, men hon sjöng.
Vad skulle man ha gjort här då?

Något jag är skitdålig på det är att trösta. Jag är lite mer: Äh, det var väl inte så farligt, skärp dig nu och sluta lipa. Så säger jag naturligvis inte, men lite så har det varit i mitt liv. Men att klanka ner på någon som står i ledarposition eller på någon som sjunger, det är faktsikt allvarliga saker. Jag hade reagerat precis som dessa barn gjort idag. Precis som dem. Många tror jag att jag är moderlig och öm, det är jag inte.

För att återgå till ettorna så gick det ytterligare liiite bättre idag. Framsteg sker, men de är små. Nå, så länge de syns så är jag nöjd. Idag kunde vi ju genomföra lektionen som planerat. =)

Tankar på Konsum

Jag vet, det heter Coop numera. Jag är i en övergångsfas, ibland säger jag Konsum, ibland Coop. Observera att det fortfarande finns folk som säger Domus, och det är väl inte ens samma sak?

I dag besökte jag Coop Liljeholmen efter jobbet. Där var det rusningstrafik. Kundvagnar, tanter med kärringbagar (vill ha!), föräldrar med barnvagnar. Någon borde utveckla ett trafiksysten för det var verkligen kaos. Skulle man runt ett hörn fick man köra jätteförsiktigt för att inte krocka med något av det (de) ovanstående. Folk som var stressade slängde arga blickar på alla som råkade komma i deras väg. (Jamen, handla inte klockan fyra en löningsdag då!) Gamla tanter blev säkerligen stressade för att alla andra var det. Jag blev inte stressad.

- ... kaffeost?
- Jaaaa, jag kan kolla, men jag förstår inte riktigt vad du menar.
- Det heter kaffeost.
- Men hurdan är det?
En slags förklaring som jag inte hör kommer
- Nää, jag har faktiskt aldrig hört talas om det. Det är alltså ungefär som Halloumi?
(... fast inte lika salt. Det är en norrländsk specialitet! Se dig om i landet, människa!)
- ... men jag kan titta om det är något som går att beställa in...

Lycka till säger jag till kvinnan som ska försöka få tag i kaffeost i Stockholm. Själv har jag nog en bit kvar i frysen tror jag. Mumma.

Det höll på att hända en hemsk sak där på affärn. Jag höll på att plocka i russinchoklad i min påse med lösgodis (jag ska plugga hela kvällen) i tron om att det var Polly. Som tur var insåg jag vad jag höll på med i allra sista stund. Förstår inte hur jag kunde se så fel.

Killen i kassan var jättetrevlig mot tanten för mig, och tanten efter mig. Mig hälsade han bara på fast jag försökte vara lika trevlig som tanten innan. Och ändå har jag ganska tantiga kläder på mig idag. Jag blev lite besviken, borde kanske skaffa mig en kärringbag så de unga expitiderna pratar med mig också. Coop Liljeholmen har för övrigt också skaffat snabbkassor. Jag är alltså emot snabbkassor, så är det. Det är ju inget roligt alls.