Lappis burning, lappis burning, pour water, pour water!

Jag kommer gåendes från tunnenbanan, hör en siren, den passerar mig, polisen. Usch, det kändes obehagligt tänker jag och funderar på vad den har i Stora Skuggan att göra. Där bor ju nästan ingen. Sen kommer ambulansen, kör i vårt område. Då känns det riktigt obehagligt. Kanske nån gamling som kolat? Så synd. Fortsätter upp för trapporna, känner röklukten, ser röktäcket som ligger lätt ovan marken. Tro att jag ökar takten. Ser brandbilen passera på bilvägen. Chicko. Jag går fortare och fortare. Hjärtat slår några extra slag. Lugnar sig lite när jag ser att det inte är några lågor på vårt hus. Går ner mot busshållsplatsen för att se vad som händer. En brandman kommer springande och frågar om jag sett vart det brinner. Nej, jag undrar detsamma säger jag medan har springer vidare. Plötsligt kommer jag på att det kan ju brinna i huset trots att jag inte ser några rök och lågor, Chicko. Jag går hem. Allt lungt. Går ut på balkongen för att kika, då kommer ambulanshelikopterna. Starka lampor som sveper över kvarteret. Mycket, mycket obehagligt. Tar med mig Chicko ut, två ambulansmän kör förbi mig med en tom bår. Jag går mot ICA, ser avspärrningarna och två brandbilar till.

Senare ser jag båren komma tillbaka, mot ambulansen, fortfarande tom tack och lov, de fraktade bara filtar på den. På ICA hör jag spekulationer om att branden börjat i ett rum och sedan spridit sig. Helikoptern lyfter, förhoppningsvis tom. Brandbilarna ger sig av igen.

Det var nog många fler hjärtan än mitt som tog några extra slag eller hoppade över något, men för någon var farhågorna verkligen sanna. Det har brunnit hemma hos min granne. Den här gången gick det bra för oss.
En mamma hämtar sitt barn på dagiset som är granne med vårt hus. Hon springer fram till dörren. Andas nog inte ut förrän hennes barn möter henne i kapprummet.

Några ord och en bild

En liten toka som skrattar gott åt moster. Ett hus där man alltid är välkommen. Två systrar och en bror. En tonåring hund. En gammal tant som sover skönt i soffan. En jägare som inte snickrar på sitt hus.

Och ett lugn.

Redan halvvägs från Sundsvall känner jag hur värmen sprider sig i min kropp. Hur jag fylls av ro i hela min själv. Så nyttigt det är att lämna storstaden och vardagen bakom sig en stund, och sedan återvända med förnyad kraft och energi. Jag gör mitt bästa för att försöka smitta av mig på mina klasskamrater. Det har varit en skön helg och jag ångrar inte ett enda öre av de 1113 kronor som biljetterna kostade. Jag lämnade Kramfors busstation på regninga söndan. Det var grått och fult, men på marken låg lite snö. Jag kände mig fortfarande väldigt rofylld, med vetskap om att jag kommer tillbaka. Det brukar kännas jobbigt att åka, men nu gick det ovanligt bra.

Det var en helg av för mycket skräpmat och diverse andra onyttigheter, som tex alkohol på lördag. Men se så kul vi hade: http://www.tune.nu/bilder.php?bild=IMG_3446.jpg&datum=2007_11_03. Tillkommer gör även trevligt umgänge, goda skratt, film och bowling (behöver jag nämna att jag förlorade?).

Appropå att jag är en tant så pratade jag igår med syster om att skaffa en kärringbag, en sån man drar, för jag är så urbota (se, tantuttryck) less på att ha ont i ryggen av min ryggsäck som är så tung jämt! Idag har jag även rensat fisk för första gången i mitt liv. Jag som inte ens sätter masken på kroken själv, och ännu mindre tar bort fisken från den om jag skulle ha turen att få napp. Fyra fina rödingar. Gott blev det också. Nu är det sovdags. (Klockan har passerat läggdags för längesen får tanterna).

Jag bloggar om det nu

-Jaha, ska ni blogga om det sen?
-Eh, va? Undrar vi väldigt föråvnat. (Vi = jag och Alex).
-Ja, men det var så intressant att lyssna på er, säger killen bakom oss i Maxkön.
Vi fattar ingenting, och vad fan hade han i vårat samtal att göra?
Vad som hände var att en tjej gick fram till den stackars kassören och klagade på att de inte städade så det inte fanns någonstans att sitta. Klockan var strax efter två, alltså rusningstid efter krogen och det var ganska mycket folk. Men, det fanns massor med lediga platser i andra änden av Max. Detta påpekar vi för varandra, jag och Alex, sen ser vi hur gnälltjejen hivar ner allt som var på bordet på golvet. Just det. Så väldigt mycker mer städat det blev nu. Nä.
Jag fattar fortfarande inte vad bloggandet hade med det hela att göra. Och om han tyckte att det samtalet var intressant kan han inte haft särskilt intressanta konversationer i sitt liv. Eller så var det bara en kass raggningsreplik?

Ja, jag har väl inte så mycket mer att säga om saken. Det var intressant att samtala med honom, han fattade ingenting av vad han själv sa och han kunde inte svara på våra frågor. Typ hur gammal han var, eller varför han var på Max ensam klockan två på natten. Iallafall så håller jag mitt löfte och bloggar om det. Om än inte på det sättet han tänkte.
Tänk så många människor man ska träffa i sitt liv. Så spännande.

Det var ändå en kul kväll igår. Och idag var det bakis med samtliga tillbehör utom illamående. Pizza, cola, djungelvrål och fyra avsnitt av McLouds Daughters.

Jag är en tant

Det är bara att konstatera, jag är en tant. Här är symptomen.

- Om någon skulle föreslå att hitta på något efter att klockan passerat åtta på kvällen så skulle jag säga nej för att det är så sent.
- Volymen på biografen är så hög att jag måste hålla för öronen (och gör det).
- Jag säger saker som: Jag är inte så förtjust i det.
- Vissa klädesplagg påminner om fammos.
- Jag säger att jag ska ut och motionera när jag ska ut med hunden.

Men, jag trivs bra med det! Jag är en liten tant och det är bara att acceptera. Att vara tant vid 23 års ålder är bra mycket bättre än att vara en kärring någonsin.

För övrigt så känner jag att livet rinner ifrån mig och jag inte får nåt gjort. Jag känner att det inte är så meningsfullt som det brukar och det enda jag gör är att gå i skola, plugga, promenera, laga mat och längta efter min familj. Jag vet ju att jag inte ska längta efter framtiden, jag ska leva i nuet och göra det bästa av situationen. Jag vet inte vad det är som håller mig tillbaka den här gången. Varför tar jag inte bara tag i det? Att hitta en kör tillexempel. Fy på mig. Det är lite skönt att ha ett så här lungt liv, men lite trist också.

Den här veckan har jag VFU, det är riktigt kul! Jag får träna min envishet för en del av barnen är verkligen envisa och vägrar göra som jag säger. Oftast vinner jag.

Idag ska jag nog köpa lösgodis.

Mitt liv som tentavakt

Det här skrev jag idag när jobbade:

För det första heter det inte tentavakt, det heter skrivvärd. Mycket trevligare ord. Ibland när jag är här brukar jag kunna plugga samtidigt, men idag är salen full, dvs 260 studenter som skriver företagsekonomi. Varför vill så många läsa det?
Idag var det 300 anmälda, dessutom flera som inte var anmälda till tentan.
Nu har det gått en timme av skrivtiden, många börjar bli klara. De har tid ända till halv två. Jag tror inte att nån kommer att sitta kvar så länge. Ibland sitter en kvar till slut, det är irriterande för så fort alla är klara får vi börja plocka undan. Men så länge det är någon kvar får vi inte göra något som kan stressa studenten. Då brukar vi läsa.
Det här jobbet är bättre än jag förväntade mig. Inte riktigt så tråkigt som jag trott. Och tur är väl det! Men man måste nog vara en viss sorts människa för att kunna jobbba med det här. Man måste ha ett enormt tålamod, och så är det bra om man kan sitta tyst och still länge utan att bli rastlös. Jag besitter ju de egenskaperna, men inte ens jag skulle kunna sitta och stirra på studenterna fyra timmar i sträck utan att bli psykiskt labil. Så jag tror jag ska hämta lite kaffe innan det blir gammalt och äckligt!
Jag undrar vilken sorts studenter som blir klara fort och vilka som sitter nästan tiden ut. Jag tror att de som lämnar in den första timmen är antingen de som inte pluggat men vill se tentan och sedan göra omtenta. Eller så har de pluggat men inser att det nog inte räcker, gör sitt bästa och hoppas på det bästa. De flesta av dessa blir nog underkända. De som sitter länge är nog de som kan sin sak. Läser frågorna noggrant, svarar utförligt, siktar på VG. Eller så är de välpluggade men långsamma. Har kanske tendenser till läs- och skrivsvårigheter men inte nog mycket för att vilja begära särsklilt stöd som tex förlängd skrivtid eller datorhjälp. De allra flesta ligger nånstans mittemellan.

Nu har det gått en och en halv timme av skrivtiden och salen är ungefär halvfull. Jag kanske skulle skriva mitt examensarbete om det här. Eller inte.
Tentor är en förkastlig examinationsform. Det kan sitta folk här som kan allt om företagsekonomi, men kör på tentan för att de inte kan uttrycka sig skriftligen eller för att de blir stressade och får blackuot. Och frågan är; vad lär de sig? Om dessa studenter fick den här tentan, oförberett, om ett halvår, hur mycket skulle de då klara? Skulle de bli godkända? Varför är det ingen som bryr sig om vad de egentligen kan och vad de lär sig!?
Jag undrar om vi kommer att ha tentor på svenskakursen jag ska läsa. Om allt som har med grammatik att göra. Det blir svårt, men vilket fall som helst så måste jag lära mig det.

Det far många tankar genom huvudet som inspireras av det som händer/finns i salen. Tex: - Å guuuud vad gott med choklad!
- Å herregud vad snygg!
- Fan va kallt å gå barfota...
- Shit, om jag var så där blond skulle jag inte ha nåt rosa på mig.

En del skrivvärdar verkar vara här för att få haffa fuskare och vara så otrevliga de bara hinner. De är bittra på livet och måste ta ut det över nån. Eller nåt i den stilen.

Nu är det bara 20 studenter kvar, och en timme och 40 minuter tills skrivtiden är slut. Undra om vi får gå hem tidigare? Så tänker garanterat fler skrivvärdar här inne, det kan jag garantera. Det är ju inte som att jag skulle hitta på en sån tanke själv. Jag är ju en som jobbar när jag jobbar. Jag vill gärna utföra det arbete som jag får betalt för.

Nu ser jag att M har hämtat en bok. Det börjar kanske bli dags för mig att plocka fram matteboken som jag ska läsa. Det är ju rätt lungt här nu. Undra om jag är angelägen om att sitta vid inlämningen? Nä, jag går dit om de ber mig. Fast det är det roligaste med hela jobbet. Men jag har ju suttit där alla gånger.
Det regnar så det låter som att taket ska rasa in...

Att finna balanser

Jag måste verkligen ta tag i mitt liv. Jag sitter här hemma kväll efter kväll, skriver i min fem-årsdagbok att jag haft en hemmakväll. Blir det för mycket av något uppskattas det inte. Jag vill verkligen sjunga, jag saknar körsång jättemycket. Men det är ju så jävla svårt att hitta nåt lämpligt i detta utbud. Det är för stort, det är för mycket! Ge mig bara en kör, punkt slut.
Visst, det är jätteskönt att jag kan ta långa promenader med Chicko när jag vill, att kunna säga "Ja, jag vill gärna fika i kväll!". Men, när jag har tid att följa Vänner varje dag då har jag för lite att göra. Att det ska vara så svårt att hitta den där balansen. Tack och lov har jag fått jobba den här veckan, annars hade jag smultit samman i ett hav av självstudiedagar...

Jag har så lite att göra att jag längtar till nästa termin då vi ska läsa det som verkar vara det jobbigaste på hela lärarutbildninge, enligt alla, oavsett lärosäte. AUO block 2. Teorier, teorier och teorier...

Förra torsdagen var jag och Robert och såg Ragnarök på Operan, det är Wagner som har skrivit den. Det var en fantastisk upplevelse, underbart härligt! Jag kunde aldrig tro att jag skulle uppleva opera på det sättet, men härligt är det!
Dagen efter såg vi och Alex "Rivierans Guldgossar", det var ingen hit enligt mig. Usch nä.

Nå väl. Jag ska väl gå och titta på Heroes då, som jag följer lite sporadiskt... Jag gillar inte tv:n. Jag känner att jag blir fördummad och slösar bort mitt liv.
Vad är mitt liv? Skolan? Chicko? Jag måste göra nåt.

*Titeln är samma som en bok om att hitta balansen i läraryrket, det är en konst, och för mig att hitta den i hela livssituationen. För mycket att göra, för lite att göra. Vad är mitt svenska lagom?

Tillslut är den här...

Jag har självstudiedag. Igen. Inte så ovanligt. Jag har ingen ambition att plugga. Jag har ont i huvudet. Jag funderar på att dricka mig hög på kaffe, men det blir nog inte bättre. Har hört från säkra källor att man inte mår så bra av kaffefylla. Jag har sovit för länge, jag blir fan inte bättre på att spela gitarr fast jag övar.
Jag åt ett Maryland Chokladcookie, fy faaaaaan vad gott med choklad! Oj, då. Jag var visst laktiosintolerant. Oj då, det finns visst mjölk i choklad. Så synd, för jag vill ha mer!
Nähä? Jag är väl inte ett dugg rastlös?
Nu ska jag laga mat och se på Vänner som tydligen är på TV.