Det är bara att konstatera, jag är en tant. Här är symptomen.
- Om någon skulle föreslå att hitta på något efter att klockan passerat åtta på kvällen så skulle jag säga nej för att det är så sent.
- Volymen på biografen är så hög att jag måste hålla för öronen (och gör det).
- Jag säger saker som: Jag är inte så förtjust i det.
- Vissa klädesplagg påminner om fammos.
- Jag säger att jag ska ut och motionera när jag ska ut med hunden.
Men, jag trivs bra med det! Jag är en liten tant och det är bara att acceptera. Att vara tant vid 23 års ålder är bra mycket bättre än att vara en kärring någonsin.
För övrigt så känner jag att livet rinner ifrån mig och jag inte får nåt gjort. Jag känner att det inte är så meningsfullt som det brukar och det enda jag gör är att gå i skola, plugga, promenera, laga mat och längta efter min familj. Jag vet ju att jag inte ska längta efter framtiden, jag ska leva i nuet och göra det bästa av situationen. Jag vet inte vad det är som håller mig tillbaka den här gången. Varför tar jag inte bara tag i det? Att hitta en kör tillexempel. Fy på mig. Det är lite skönt att ha ett så här lungt liv, men lite trist också.
Den här veckan har jag VFU, det är riktigt kul! Jag får träna min envishet för en del av barnen är verkligen envisa och vägrar göra som jag säger. Oftast vinner jag.
Idag ska jag nog köpa lösgodis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar