Om jag var femton...

...då skulle jag nog hantera min blogg lite annorlunda än vad jag gör just nu. Jag skulle säkert skriva mer om vad jag känner och tänker. Lite mer precis alltså.
Men nu är jag vuxen så jag nöjer mig med detta:

Trallalallala, lallalala....

Vad jag borde och vad jag ska

Just nu borde jag diska, byta soppåsar, rensa papper, kanske plugga osv osv.
Men jag hatar borden och jag är trött, så det tänker jag inte göra.
Jag tror faktiskt att jag ska gå och lägga mig. Gud vad skönt att sova. Dessutom ska jag upp klockan sex i morgon för jag ska vikariera som mattelärare hela förmiddagen. Det ska bli kul. Men det är inte kul att kliva upp klockan sex för då är det fortfarande mörkt ute.

I morse vrickade jag min fot. Samma fotjävel som alltid. Det är fortfarande inte skönt och det gör fortfarande ont.

Nä. Sova punkt nu. Hej då. Och god natt.

Fröken Duktig är så snäll, så snäll

Okej. Nu tror jag att jag en gång för alla förlikat mig med att jag är både duktig och snäll. Det har funnits perioder i mitt liv då jag tyckt att det varit jobbigt att bli sedd som duktig. Men alltså, det är ju min duktighet som tar mig dig jag vill. Som gör att jag har sätter upp mål och finner mening med mitt liv. Min duktighet som gör att jag kommer att bli en bra lärare, tillexempel. Den här kursen jag läser nu är så jävla bra och givande. Jag typ önskar att alla dagar var heldagar med föreläsnigar och seminarier, och när det är självstudiedag så kliver jag med glädje upp och ser fram emot att få sätta mig och läsa kurslitteraturen.

Återigen till Fröken Duktig. Vi fostras ju så. Duktighet premieras. Det är klart att man vill vara duktig. Alla vill det. Den som av någon anledning inte får nog med cred för sin duktighet finner snart en annan identitet.

I hela mitt liv har jag tilldelats egenskapen "snäll". Gud så tråkigt har jag tyckt. Ni vet när man ska skriva en bra sak om en person på en lapp, så ska alla skriva om alla, då har jag alltid fått typ tolv lappar där det står just "snäll". Mina kompisar fick coola grejer, som häftig, snygg, bra på att sjunga, rolig osv. Och jag räknade mina snäll-lappar. En, två, tre, fyra, tio...
I somras var det några barn som delade ut diplom till oss ledare. "Marika, B Barnkollos snällaste ledare". Oj vilken överraskning. Nej. Men tänk ändå. Tänk att bli utnämnd till den snällaste. Inte är det dåligt det. Det är ju jättebra.

Snällhet är underskattat. Tänk efter: Vem vill inte ha en snäll kompis, förälder, lärare, partner osv. Och: Vem vill inte vara en snäll kompis, förälder, lärare, partner osv?

Nä fan. Fram med er, ni snälla och duktiga människor där ute!

Tänker tyst är det jag gör

Tyst tänkta tankar. Så är det ju. Det är därför jag inte uppdaterar. För det jag tyst tänker just nu kan jag inte skriva. Här.

Voi, voi. Va ska man göra?

Bristande kreativitet

Jag känner att jag lider brist på kreativitet angående det här bloggandet. Jag vill gärna skriva nåt, men jag har liksom inga djupare tankar som rör sig i mitt huvud just nu. Därav detta glesa uppdaterande.

Tänkte bara säga det.

Hej då.

Uppdatering

Här har det varit dött en längre tid, ser jag. Men så kan det vara ibland.

Jag har varit mellan två kurser så att säga, nu mellan fredag och måndag. Och trots att jag har ett två veckor fetslappt jullov bakom mig så kändes dessa dagar mycket, mycket välbehövliga. I dag var det kursintro och jag är ganska taggad inför denna termin faktiskt. Vad annars kan man vara? Det är ju äntligen den sista.

Det här var ju verkligen intresseklubben antecknar. Men så är det ju också valfritt att läsa. Man kan ju låta bli.

Jag är trött som en gris. Och hungrig som fan. Klockan är 22.50 och likväl sitter jag här och gör ingenting av det jag borde. Som till exempel äta, packa skolväskan (oj vad det lät lågstadiet) och, framför allt sova.

Jag tror jag börjar med det nu. Hej då.

Jag bakar muffins...

...och så här går det:



Det vill säga, dåligt.

Jag föväntade mig megamuffins efter att jag insett att jag läst fel och fyllt formarna till 3/4 istället för 1/4. Nå vad händer, jo, jag ska kolla om de är klara, och i samma stund som jag öppnar ugnen så pschh, sjunker de ner och blir nästan ihåliga.

Skitmuffins. Och jag som hade så fina formar!