Våra hundar, särskilt Stella, är rätt störd när man kommer hem från jobbet och hon äntligen ska få komma ur hundgården. I höstas var det nästan omöjligt att få på henne kopplet. Gick jag in till dem så hoppade hon på mig och hade sig. For omkring som en vilde med Rex ylandes bredvid.
Insåg snabbt att så här kan vi inte ha det och införde en ny rutin. Att hon måste ligga ner innan jag kliver in/tar på halsbandet. Så här gick det till i början:
Ligg!
Stella hoppar omkring.
Ligg!
Stella hoppar omkring.
Osv typ 15 gånger (jag överdriver ej).
Stella lägger sig.
Jag tar bort haspen på dörren. Stella flyger upp och upprepar sitt hoppande.
Ligg x 5.
Stella lägger sig. Jag öppnar dörren. Stella flyger upp.
Och så vidare och så vidare. Det tog utan att överdriva ungefär 15 minuter att få i dem från hundgården. Sen när man väl är inne så börjar nästa omgång som är ungefär likadan. Här vill vi att hon ska vara lugn innan hon får gå in i huset så vi brukar låta henne få sitta och vänta medan man tar av sig ytterkläderna. (Annars börjar hon härja med de andra djuren och vi bor alldeles för litet för att ha två huskys busandes inomhus). Det funkar fint nu för tiden för det tränar vi varje gång vi varit ute.
Idag när jag skulle hämta i dem så ligger hon redan ner när jag närmar mig.
Far upp när jag kommer helt nära. Jag säger "ligg" två gånger och hon lägger sig. Jag öppnar försiktigt dörren och kan ta på halsbandet direkt. Hon höll inte heller på att strypa sig när vi sen gick in, vilket hon brukar göra annars för att hon drar så inihelvettes mycket. Man kan säga att det var ett halleluja-moment för att citera Kishti Tomita som vi inte tänkt på på länge.
Alltså, det finns hopp. Även om att hon en dag ska kunna gå utan att dra. Rex kan ju det nu, vi har bara inte haft riktigt lika mycket tid med henne som med honom.
Nu ska jag laga soppa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar