Jag bloggar om det nu

-Jaha, ska ni blogga om det sen?
-Eh, va? Undrar vi väldigt föråvnat. (Vi = jag och Alex).
-Ja, men det var så intressant att lyssna på er, säger killen bakom oss i Maxkön.
Vi fattar ingenting, och vad fan hade han i vårat samtal att göra?
Vad som hände var att en tjej gick fram till den stackars kassören och klagade på att de inte städade så det inte fanns någonstans att sitta. Klockan var strax efter två, alltså rusningstid efter krogen och det var ganska mycket folk. Men, det fanns massor med lediga platser i andra änden av Max. Detta påpekar vi för varandra, jag och Alex, sen ser vi hur gnälltjejen hivar ner allt som var på bordet på golvet. Just det. Så väldigt mycker mer städat det blev nu. Nä.
Jag fattar fortfarande inte vad bloggandet hade med det hela att göra. Och om han tyckte att det samtalet var intressant kan han inte haft särskilt intressanta konversationer i sitt liv. Eller så var det bara en kass raggningsreplik?

Ja, jag har väl inte så mycket mer att säga om saken. Det var intressant att samtala med honom, han fattade ingenting av vad han själv sa och han kunde inte svara på våra frågor. Typ hur gammal han var, eller varför han var på Max ensam klockan två på natten. Iallafall så håller jag mitt löfte och bloggar om det. Om än inte på det sättet han tänkte.
Tänk så många människor man ska träffa i sitt liv. Så spännande.

Det var ändå en kul kväll igår. Och idag var det bakis med samtliga tillbehör utom illamående. Pizza, cola, djungelvrål och fyra avsnitt av McLouds Daughters.