Vad gör du just nu?

Så står det ju på Facebook. Jag skriver här istället för där:

...är arg, vansinnigt irriterad, trött i kroppen, trött i själen, uppgiven och vill att hunden från helvetet ska förvandlas till en ängel och att älsklingen ska komma hem, helst på en gång.

Jag är så trött, så trött. Jag orkar inte. Orkar. Inte. Ändå reser man sig och fortsätter orka. Så nu reser jag mig, tar ut Rex och hundkräket Stella på en tur, hoppas på att hon hålls i hundgården en stund i dag och åker till Luleå för att vara med på lilla E:s dop.

Men fa-an, vad tungt det är.

Omdömen är det värsta jag vet

Nu lägger jag ner för idag. Med jobbet alltså. Klockan är tjugo i nio, jag orkar inte mer och har ändå inte fått allt gjort. Tio omdömen kvar. Jag borde hinna dem i morgon på mina planeringshål. Fast på ett hål ska jag betygssätta nio eller tio nior också. Det är helvetes mycket nu och det är tråkigt.

Jag tror jag ska skriva en sång om hur mycket jag hatar att skriva omdömen.
Texten kan vara så här:

Omdömen är det värsta jag vet,
omdömen stökar och förstör,
de stressar och hetsar och tar mitt humör.
Omdömen stjäl tid från mitt liv
och tar ifrån mig mitt starka driv.
Papper, papper och ingen tid
för tankar av mera didaktisk stil.
Men en dag på macken och en dag på Ica,
"Vilka fina omdömen, Marika!"
Jag tackar och bockar och ler lite grann
jag är kanske inte så tokig minsann?
Omdömen är det värsta jag vet,
för när en klass är klar väntar ännu en...

Nån som vill tonsätta den?

Nu ska jag gå ut med hundarna. Alla tre, men inte på en gång för då blir det kaos.

Tiden som gått

Det är länge sen jag uppdaterat. Någon är less på att titta på min fina korg, jag vet inte vem, men här kommer nu ett nytt inlägg som berättar lite om vad jag sysslat med på sistone.

När det blev sportlov så åkte vi till Bea. Där lekte jag med My och stickade. Detta är vad man kan få ut av 100 gram alpacka. Jag är sjuuuuukt nöjd med mitt första par fingervantar. Anders har vigt in dem i sitt liv väl, de har fiskat, mekat med skotern och fått renbajs på sig. De är också varma. Småvantarna och sockarna blir till det blivande systerbarnet som kommer snart.

 Sen åkte ett gäng glada tjejer till Luleå/Piteå för att fira Kusin Anna som kommit till den ärofyllda åldern 30 år. Jag säger inte vilken tid på dygnet den första bilden är tagen. Den andra bilden är den maffiga middagen jag åt, som fick äran att bli avbildad på grund av sin kreativa uppsyn. Fin va? Sen bastade vi i en inte så bra bastu och jag och Kusin Karro tog ett dopp i snön. Det var inte så mjukt som det ser ut, Kusin Karro rev sig på benet, men snöängeln blev ju fin! Det gäller att offra sig för konsten.

Sen har jag ägnat mina kvällar åt omdömen och teaterrep. Teatern flyttar till nya lokaler som är tingshusets gamla. Polisen har en del kvar där också. Där såg vi denna skylt med information till aliens... Man kan aldrig veta...

På återseende!

En virkad stickkorg

Jag har virkat mig en korg att ha mina stickningar i. Den är gjord av ett gammalt påslakan. Jag hade för liten virknål så det var jobbigt. Dessutom tycker jag färgen blev ful, färgar den kanske nån dag. I korgen ser ni det som ska bli en mössa åt lillebror och mitt livs första tröja.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Den fagra(?) sanningen

Jag kan konstatera att jag inte är så snygg i min karvalakki. Ser lite ut som en ryssgubbe kan jag tycka. Men, något jag däremot ÄR i den är varm. Och det är ju det som är huvudsaken. Sen känner jag mig lite lagom bonnig när jag tar den på mig för att gå ut på gården en sväng och göra nåt. Det gillar jag.

Igår var jag och Anders och kollade på "Sions Sånger" en musikalisk föreställning om hur det kan vara att växa upp i ett hem med leastadianska influenser fast inte riktigt vara laestadian. Den var mycket, mycket bra. Fin. Berörande. Jag hade gåshud många gånger och fällde en tår en annan gång. Och så skrattade jag också.
Det var inte det jag skulle komma till. Det var apropå bonnigheten så skulle jag berätta att genast när vi kom hem så rusade vi båda två upp på vindan och bytte om till vardagsstassen som består av ett varmt underställ närmast kroppen toppat med de svarta varmaste mjukisbyxorna och fleecetröjan alt. ytterligare ett underställ. Och så innetofflorna i fårull. Sen kunde vi ta tag i kvällens göromål.
Det låter som att vi går omkring och är identiska, men faktiskt så har vi alltid olika tröjor på, och tofflorna är helt olika. Oo, jag glömde. Förutom tofflorna så har vi oftast dubbla yllesockar i varierande tjocklek (inge bomull här inte!). Det var apropå bonnigheten det.

Idag ska jag sluta så tidigt jag kan, för jag har nämligen börjat jobba typ halv sju. Då kan man få sluta halv tre. Det tycker jag.

En illusion

Vi dricker kaffe i solen och låtsas att det är -5 fast det i själva verket är -20.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Uppskattat glädjeämne

Vi har fått en fullstor kyl med frys. Inget mera knäböj för att ta fram smöret. Inget mera spring i -27 för att hämta bullarna i frysen i magasinet. Ingen mer spenatförvaring i elskåpet och laxfrysning i vedlådan. Tänk på det!

Published with Blogger-droid v1.6.7