Det här med sömn. Det sägs ju att regelbundna sovtider är det bästa. Min ambition är att ha detta, och eftersom jag när jag jobbar måste kliva upp kl 06.00 så borde jag göra det alla andra dagar också.
I måndags hade jag ställt kl på 07.00 för att jag skulle gå på poweryoga innan skolan. Klockan ringer, vad gör jag? Jo. Snoozar och snoozar och snoozar. Tänker: Jag borde kliva upp, tänk vad bra att börja veckan med yoga. Om jag inte tänker gå på den så borde jag ställa om klockan så jag får sova ordentligt. Vad gör jag? Jo, snoozar lite till. Till klockan kvart i nio, för då måste jag verkligen kliva upp om jag ska hinna till skolan.
Jag snoozar alltså en timme och 45 minuter, trots att jag är medveten om att jag borde kliva upp, eller ställa om klockan. Det är verkligen den sömndrucknes logik.
I morse ringde klockan 05.50 för jag tänkte vara extra tidigt på jobbet för att fixa lite saker. Jag klev upp 06.05. Grejen är att jag har börjat lägga telefonen på skrivbordet så jag måste kliva upp ur sängen för att stänga av alarmet. Det gick bra en vecka eller två. Numera kliver jag upp, snoozar, och går tillbaka och lägger mig! Fast jag redan är uppe och det enda jag behöver göra är att öppna dörren som är fem centimeter ifrån mig och masa mig till toaletten. Varför?!
Det är ju lika jobbigt att vakna oavsett vilken tid klockan ringer, så egentligen borde jag ju kliva upp klockan sex varje dag. Tänk vad mycket man skulle hinna uträtta...
1 kommentar:
Själv vaknade jag halv fem i morse av att katterna lekte i sängen.
Jag vaknar hellre av en väckarklocka som jag själv har ställt kan jag säga..
Skicka en kommentar