För 10 år sedan

Marika, 14 år


(Ber om ursäkt för den dåliga bilden, jag är inte så haj på redigering)

Jag har aldrig varit särskilt cool som synes. Se den välklippta pannluggen.
På den här tiden gick jag i åttan på den skola jag gått i sen åk 2. Vi var elva stycken i klassen, en trygg och trevlig grupp. Må hända vissa lärare tyckte att vi pratade lite mycket, men vi fick ändå ofta höra att vi var så trevliga att ha.
Vid det här laget hade jag spelat tvärflöjt i sex år och eftersom vi var först ut i blåsorkesterprojektet så tillhörde jag och mina kompisar toppen. Kunde spela de svåraste låtarna i Musse Combo 6 och hela december kuskade vi runt och spelade på olika jultillställningar. Det var mycket musik på den tiden. Detta var också året då jag provade spela fiol om jag inte minns fel, jag hade även börjat spela klarinett i en annan blåsorkester och hemma hade jag en liten synth som jag satt och plinkade på. Ofta prioriterade jag att spela på något av mina instrument i stället för att läsa kemi-läxan, men det är klart, sen läste jag ju den. Vår kemi/biologilärare var så sträng på läxförhören så man såg till att ha läst läxan.

Ally McBeal var det alla tittade på, alla utom jag, för varenda gång jag försökte kolla på den så somnade jag mitt i. Den höll ju på ända till klockan tio. Jag var oftast i säng halv tio för att hinna läsa innan jag ville sova vid tio. När jag gick hemifrån sa de aldrig "Var hemma till klockan nio" för Marika kom alltid hem i mycket skaplig tid. Det hände däremot att jag frågade "När jag ska vara hemma?" Bara för att alla andra fick tider att följa. Herregud, om jag var min mamma skulle jag ha oroat mig för att jag var så skötsam.
Alkohol var inget jag var intresserad av, men visst var jag på nåt disco i Pajala i bland. Visst hade jag tonårshumör och smällde i dörrar och stampade i trappan då och då men mycket allvarligare än så var det inte.
Som alla andra intresserade jag mig också för killar, men mest på håll. Det var inte så att jag ville bli ihop med nån, det var jag alldeles för blyg för. Vi läste Frida-tidningar och gjorde varenda test vi kunde komma över. När jag inte spelade musik eller gjorde läxor ägnade jag mig åt legobygge med eller utan min lillebror och ritade hus och planlösningar i mitt millimeterblock.

Jag kan inte påstå att min högstadietid varit särskilt jobbig. Då var gymnasiet jobbigare, men också roligare. Och där fann jag vänner för livet. Jag har inte nån nämvärd kontakt med någon som jag gått i grundskolan med, man säger hej när man träffas såklart, men mycket mer än så är det inte.

Undra hur livet ser ut om ytterligare 10 år? Då är jag 34.
Förhoppningsvis har jag hittat en livskamrat, fått ett barn eller kanske två. Bosatt mig i ett hus på en trevlig plats och har ett jobb som jag trivs med. Eventuellt bor jag i Pajala (eller utanför) och har erövrat platsen som rektor på Kulturskolan...

Vi får väl se... Först ska jag blir klar med den här examinatinen så jag är ett steg närmare min lärarexamen. Jag börjar lessna på att plugga. Jag vill jobba. Mer.