Och hela kroppen skrek: Låt mig få vila!
Det där var det första jag tänkte i morse när jag vaknade, näst efter "Varför ringer klockan? Ja, just ja, barnvakt."
Det var jobbigt att kliva upp, och resan dit ut kändes seg och jobbig, men gud vad värt det är i slutändan! Den ungen är sötast i världen, och hans storebror och mamma går inte av för hackor heller.
"Jag tycker om Marika", sa han till sin mamma när han satt i hennes famn och gosade efter att ha sovit middag. Det värmer vilket hjärta som helst. Skrattat har jag verkligen fått göra idag, men man blir trött av att umgås med barn. Men på ett bra sätt. Min favoritkille är 2½ år.
Jag har beslutat mig för att ställa in min planerade Göteborgsresa, min hjärna kom ju på tanken och det borde innnebära att det är det jag behöver. Det känns lite trist, men också bra. M hinner jag nog träffa till jul ändå, och så får jag åka till Göterborg senare helt enkelt.
Jag har också beslutat mig för att dra ner på tempot efter jul. Det är inget att ens fundera över längre. Det är ingen som tjänar på att jag har så här pass hög arbetsbelastning. Det känns som att jag försummar mina vänner och hundarna. Jag märker att jag tänker fler negativa tankar än positiva, tycker att allt är jobbigt. Blir snäsig mot mina klasskamrater. Det är ju hemskt! Fortsätter jag så här kommer jag att bli bitter, och ska jag inte!
Igår var halva arbetslaget (den roliga halvan/den halvan jag känner bäst) ut och bowlade och åt mat och drack dryck. Det var riktigt, riktigt roligt!
Min stora lärarförebild Lisa var också inbjuden och det blev jag riktigt glad för, hon är helt enkelt bäst! Jag vill bli som hon. Eftersom jag skulle upp ganska tidigt i morse (halv åtta) så fick jag gå hem i skaplig tid, nämligen klockan halv elva. Det var duktigt av mig.
Nu ska jag relaxa i badkaret.
Ha en fortsatt trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar