Om äggstockar

Det här inlägget kommer att handla om mina äggstockar, så den som inte vill läsa om det kan sluta nu. Jag tänker skriva det här för att detta, som så mycket annat som handlar om kvinnans nedre regioner, inte pratas om. Kanske kan jag hjälpa någon stackare som googlar på "ont i äggstockarna", om inte, så jag kan upplysa läsare om detta. 

Hur det känns
Jag minns inte när det hände första gången, kanske var det på gymnasiet, kanske var det redan på högstadiet? Det som händer är att jag får en otrolig smärta i nedre delen av buken. Det sitter så lågt och så långt in så det känns som att det är nere i röven. Det är en molande värk, jag är öm både inuti och utanpå, och jag brukar säga att "det känns som att allt sitter löst där inne". I intervaller kommer megakramper som känns ungefär som att nån kör in en påle i röven (eller som jag föreställer mig att det skulle kännas, jag vet tack och lov inte). Det gör med andra ord jääääävligt ont. När dessa kramper kommer kan jag varken andas eller röra på mig. Bara stå till och vänta på att det går över.
Om man där emellan försöker fisa, skita eller pissa kan man räkna med att det gör ungefär lika ont. Du behöver ju slappna av för att göra de grejerna, och det är nästan omöjligt för det krampar så. När jag sitter ner ömmar hela sittmuskulaturen i buken, när jag går känns det som att det skramlar inuti. När jag ligger ner känns det helt okej. Det här kan komma när som helst under vaken tid på dygnet, och håller oftast bara i sig den dagen. Tre gånger har det hållit i sig längre, i dag är en sån dag.

En känsla av skam
Det här händer lyckligtvis inte ofta. När jag gick på gymnasiet minns jag att jag fick så här ibland, jag vågade inte säga nåt åt nån utan led i det tysta. Fortsatte leva mitt liv som vanligt, gick i skolan, på teaterrep och så vidare. Om det gör ont att fisa kan ni tänka er hur känns att spänna sig för att hålla in en fis. Jag kan inte fatta att ingen märkte att nåt var fel. Jag vet inte varför jag inget sa, jag skämdes väl för att jag inte visste vad det var. För att det var pinsamt att prata om de delarna av kroppen, kanske. Hade vi haft en ungdomsmottagning hade jag kanske gått ditt.
I efterhand kan jag bli lite arg, för att jag inte vågade säga nåt. För att folk i allmänhet inte pratar om såna här saker. Varför? Äggstockarna är ju en del av kroppen precis som fingrar eller ben. 

En dag kom detta på tal med min mor. Det visade sig att hon upplevt precis samma sak, men teorin var att det var för att hon blivit kall. Nå, den fick hålla. Skönt att veta vad det var och hur man kan undvika det. Gissa om jag aktar mig noga för att bli kall!

Att äntligen få ett svar
När jag gick på folkhögskolan, och var 20 år gammal, fick jag detta igen. Den gången gjorde det nog ondare än någonsin för det slutade med att jag fick med mig en vän och vi åkte till akutmottagningen. Där fick jag träffa en läkare som sa att det alltid är oroväckande när så här unga tjejer kommer in med buksmärtor. Jag försökte förklara hur det kändes, och att ta de orden i min mun som jag använt här ovan var inte helt lätt, men jag försökte. Han såg oförstående ut. Jag fick vänta på en annan läkare och sedan lägga mig i en gynstol för första gången i mitt liv, livrädd att råka fisa (gynstolar är ju ultimat fisställning!). Han kände och klämde och jag sa när det gjorde ont.
Han kom fram till att det nog var sk. chokladcystor, och att en sådan spruckit. Ofarligt, men obehagligt. Det visade sig sedan att även en av mina mostrar haft stora problem med detta, och mycket riktigt är det ju genetiskt och inte alls så ovanligt man kanske tror.

En cysta är en vätskefylld blåsa, som till höger

Det var otroligt skönt att få ett svar på vad det egentligen var som hände, även om jag inte förstod så mycket just då. Har sedan googlat mig till mer vetskap. Läs här till exempel.

När jag nu får så här så kan jag säga "jag har ont i äggstockarna", jag kan också på ett bättre sätt förklara hur det känns och jag kan veta att det går över snart. Jag vet också att ingenting hjälper för att ta bort smärtan. Det kan lindra att ta en hutt. Sprit. Jag gjorde det igår och det var så fasansfullt äckligt så jag nästan kräkts, fan vad jag hatar spritsmak! Hutten var ganska stor och efter en kvart kände jag hur jag blev dåsig och avslappnad och bestämde mig för att gå och sova. Idag är de värsta kramperna över, men jag är fortfarande väldigt öm och så fort jag börjar röra på mig blir det värre. Därför sitter jag still, hemma, framför datorn. En annan sak som också lindrar lite är att hålla sig varm, vira en filt runt, ta ett varmt bad men bli för guds skull inte kall!

Det här är mitt perspektiv. Nu ska jag ge mig ut på nätet och se om jag hittar fler personliga berättelser av detta slag. Jag hoppas det.